"Men det är ju lite tidigt att så solrosor."
Det var för ett par veckor sedan. Och det tog ett dygn innan jag kom på vad jag egentligen hade sagt till min kära vän. Jag sa det absolut inte på något dumt sätt. Det var bara i all välmening — all den där välmeningen jag som första året med trädgårdspassion tyckte var så fåning. Och inte lyssnade jag heller — jag ville ju testa själv! Och lite glädjedöderi är den där kommentaren allt.
Att jag sa de där orden fick mig att inse att jag har förändrat som odlare. Den lilla erfarenhet jag hunnit skaffa mig gör att jag experimenterar mindre. På gott och ont. Mindre energi går åt, men på bekostnad av den där oerhört härliga och oskyldiga trädgårdglädjen. Så nu har jag också sått en solros och den ska få växa i en rätt liten kruka. Med andra ord odlar jag mot alla odds, men med dubbel glädje. Och jag ska ge mig sjutton på att lyckas!
Det var inte riktigt så här jag hade tänkt mig påsken. Jag trodde att det skulle bli soldränkta dagar med ordentlig värme. Helst vindstilla. Men nu har jag värmt upp växthuset, så efter lunchen tänker jag ta med mig pluggboxar och fröer till ringblommor, astrar och andra sommarblommor och sätta igång med sådderna. Trevligt ska det bli – oavsett vädret på andra sidan glaset.
