5 oktober 2019

Isande mardröm


Vaknade vid sextiden i morse och såg att det inte var mer än en grad i växthuset. När jag hade blinkat några gånger såg jag även minustecknet.

1,1 MINUS!

Jag flög upp ur sängen och rusade genom det frusna gräset. Det var 3,5 minus ute och frostvakten hade lagt av någon gång under natten.

VILKEN MARDRÖM!

Sprintade in och drog upp maken ur sängen i hopp om att han skulle ha en byggfläkt på lager.


När jag vaknade nästa gång var det 11 grader i växthuset och allt ser ut att ha klarat sig.


Jag undrar dock hur dahliorna mår under sina filtar. Det skulle ju inte bli mer än någon minusgrad ute. Det fixar de när de är omstoppade. Men jag vet i sjutton om filtarna räckte mot nattens kyla.


Squashen gav definitivt upp när det gnistrande täcket smälte i morgonsolen.


Mrs Australian Pink Rambler njöt av brasvärmen i vinter-
trädgården, men ryste lite lätt varje gång hon tittade ut och såg det isiga växthuset. Hon tycker att saker och ting är lite upp och ner – borde det inte typ vara sommar nu?


Räddast var Tok Frantz som fick hicka i blotta
förskräckelsen där han vaktade sina frusna
skyddslingar från en upphöjd plast i glashuset.

29 september 2019

Vackra höst!


Jag älskar hösten. Jag förstår inte det när sommaren håller på att ta slut, men när hösten väl är här så njuter jag i fulla drag. Jag älskar gässens kacklande, att få tända ljus, sprakandet från brasan, vackra solnedgångar, dimma som stiger upp ur markerna, doften av pyrande lövhögar och den frodiga gräsmattan som är prickig av gula löv. I trädgården höstar jag. Lite i taget och bara när jag har lust. Alla pelargoner och fuchsior har tassat in i växthuset och dahliorna får filtar över sig när frosten hotar. Hoppas att du som läser det här njuter lika mycket av höstens friska klara luft och soliga dagar som värmer alldeles lagom mycket.

29 augusti 2019

Finaste Lotta


För drygt ett år sedan dog min vän Lotta. Lotta med blogg ”Vid Vätterns strand”. Vi träffades genom bloggandet. Jag trodde först att hon bodde på andra sidan sjön, i trakten av Hjo. Men det visade sig att hon bodde på samma sida som jag och att hon jobbade i köket på skolan där min man ledde en del av renoveringsarbetet. Så de möttes faktiskt innan Lotta och jag träffades på riktigt.

Precis som jag älskade hon pelargoner, dahlior och att bada. Vi ville gärna vara den som hoppade i först om våren. Vi åkte på trädgårdsmässan ihop och tyckte båda att det bästa med den dagen var att sitta och prata i bilen på vägen till och från mässan.


Lotta drabbades av cancer. Hon var obotligt positiv och bekämpade sjukdomen. Men så blev hon sjuk igen. Hon skulle bli frisk även den gången. Vi kunde visserligen inte åka på trädgårdsmässan det året eftersom det krockade med cellgiftsbehandlingen, men vi planerade en annan utflykt. Hon skulle bara bli lite bättre först. Men så plötsligt var hon borta. Det var som att knäppa med fingrarna. Hon fanns inte längre.

För mig var det obegripligt. Vi skulle ju träffas. Hon fanns ju där fyra mil bort, gick omkring i sin fina trädgård och promenerade med hunden. Jag har haft jättesvårt att förstå att hon verkligen är borta. Jag vet förstås att hon är död, men en del av mig förväntar sig att hon plötsligt ska höra av sig, att jag ska kunna skicka ett sms och berätta något, att vi så klart ska åka på mässan ihop nästa år. Och ta vägen förbi Sune Tryggs pelargonodling på vägen hem.

Men nej, hon finns inte. I alla fall inte här.


Som jag tidigare har skrivit har jag min sämsta trädgårdssäsong någonsin. Men det finns en sak som jag är väldigt glad för och det är Lottas vallmo. Jag beundrade de stora runda fröställningarna i hennes rabatt och hon skickade frö till mig när de hade mognat. I somras kom jag ihåg fröerna och fick nästan panik när jag inte visste var de fanns. Men jag hittade dem och strödde ut dem på jorden när det äntligen skulle regna.

Nu har jag Lottas vallmoblommor i rabatten. De har blommat sedan i juli. Jag blir så glad varje gång jag ser dem. De får mig att tänka på henne och på något sätt är det som om jag har kommit till ro med att hon inte finns mer. Jag drabbas i alla fall allt mer sällan av den där känslan av att kroppen rycker till när jag först tror att hon fortfarande finns för att genast inse att hon faktiskt inte gör det.

Allra gladast är jag för den violetta vallmon. Den såg jag aldrig hemma hos henne, men det är en vallmo jag länge har drömt om. Jag fotograferade precis en sådan vallmo i en trädgård i England för flera år sedan och har haft den som bakgrundbild på min mobil ända sedan jag skaffade den. Och nu har jag den i min rabatt. Tack vare en fin vän. Det känns nästan som en gåva från den andra sidan.

31 juli 2019

Före och efter

Man vet att maken är svältfödd på utflykter när man frågar hur det vore med en tur till finfina plantskolan en timmes bilfärd bort och han nästan rusar till bilen ;)


Jag har knappt gjort något alls i trädgården den här säsongen. Det har varit för mycket annat och orken och lusten har inte räckt till. Så i kväll efter utflykten var det härligt att ta itu med den här rabatten där matta buskage av akleja har trängts med självsådd gurkört i vitt och blått.


Så här såg rabatten ut i halvlek.


Nu är dagens inköp av främst höstanemon, olika echinaceor och alunrot planterade. Mina halvt bortglömda dahlior grävdes också ner samt tre plantor stockrosor. En har jag fått av en vän och de andra två hade självsått sig bland morötterna. Jag passade även på att tillsätta flera hinkar med champinjonjord eftersom jorden kändes lite torftig.

Jag är så nöjd. Både över att få känna mig jordig och över min ”nya” rabatt. Det ska bli spännande att se hur planteringen ser ut om ett år.

26 juli 2019

Indisk spikklubba


Den stod där i vägdammet någonstans på vägen mellan Ranthambore och Jaipur. Precis intill vägen. Bara någon meter från körfältet där bilarna susade förbi i hög hastighet. Jag blev kär. Blixtförälskad. En spikklubba, som en upp och nedvänd änglatrumpet.

Vår indiske guide berättade att offras till guden Shiva i en hinduisk ceremoni och att det är därför det växer så mycket spikklubba utmed vägarna.

När jag kom hem köpte jag en påse med frö till datura metel, det vill säga indisk spikklubba. Inte ett endaste frö grodde. Jag köpte en till påse. En stor påse den här gången. Alla fröer petades ner i jorden i förhoppning om att åtminstone ett skulle gro. Jag tror att i princip alla grodde.

I kväll har den första blomman slagit ut. Den är så fint och doftar fantastiskt. Nästa år vill jag ha en hel månskensrabatt med indiska spikklubbor.

13 juni 2019

Det blir inte mycket gjort i trädgården

Det blir inte mycket gjort i min trädgård i år. Och inte många inlägg här på bloggen heller. Det är ont om både tid och lust. Fast det kanske hänger ihop.
 
En sak som tar en del tid just nu är skrivandet. Bok nummer två – Dimhäxan – har just börjat produceras och i veckan fick jag se framsidan. Jag är så nöjd!
 

Samtidigt skriver jag på bok nummer tre. En sådan där dag när det regnar och åskan ligger på lur känns det som en alldeles perfekt sysselsättning. Det började åska redan i går eftermiddag och verkar ha hållit på även i natt.


I eftermiddag slutade regnandet och släppte fram solen. Då blev det en del gjort i trädgården. Bland annat tog jag mig tid till att äntligen sätta ut plantor av kinesisk blomkål och svartkål i kålhuset. När jag ändå hade luckan öppen passade jag på att så två sorters kålrot.

16 maj 2019

Gurkan för dagen


Tidigt i våras sådde jag en mörkblå variant av blomman för dagen. Fröerna grodde inte, trots att jag lät dem försöka i flera veckor. Samma sak hände med en tomatsort.

Så … jag ställde undan papperskrukorna och tänkte att de kanske går att använda till någon annan sådd. Sedan glömde jag nog bort det hela och sådde ovetande gurka i samma krukor.

Nu har jag flera gurkplantor och en tomatsort som samsas med blomman för dagen.

Hur blomman för dagen-fröerna kunde gro efter att först ha legat i blöt i tre dygn (nej, det var inte riktigt meningen) för att sedan hållas fuktiga i flera veckor och för att slutningen vara helt torra i ännu fler veckor är mig ett mysterium.

Men jag tror att jag kommer att få en riktigt vacker gurkan för dagen-plantering i växthuset i sommar :D

11 maj 2019

Årets lass med champinjonjord

Så där ja, då var årets lass med champinjonjord införskaffat. Nu kanske tomaterna äntligen kan få flytta från sina små papperskrukor till de stora hoar där de ska växa resten av säsongen.

4 maj 2019

Happy World Naked Gardening Day


I går vaknade jag, drog upp rullgardinen och möttes av synen av snö på grenar med blommande magnolia, körsbär och plommon. I dag är det World Naked Gardening Day. Tror att jag lämnar walkover för grannarnas skull och med tanke på de minst sagt isiga vindarna som fortfarande sveper genom trädgården.

27 april 2019

Äntligen – en regnskur!


Usch, så trött jag är på torkan! Bilden tog jag för ett år sedan när jag ännu inte visste hur torr sommaren 2018 skulle bli. Så här grönskande är trädgården definitivt inte nu. Till och med vitsipporna i dungen är bruna i kanten.

I måndags var vi i jaktstugan med vänner och passade på att besöka en glassrestaurang på vägen hem. Samtidigt började det brinna i skogen på grannmarken. Vi stannade på en kopp te hos vännerna och tittade på röken från deras terrass. Ett dygn senare var branden under kontroll.

Ytterligare ett dygn senare började det blåsa. Militären bistod med helikoptrar som kunde vattenbomba och gårdar fick förhållningsorder om att vara beredda på att snabbt kunna evakuera så väl kor och hästar som människor. Tack och lov behövde ingen evakueras och branden ska åter vara under kontroll sedan snart ett par dygn.

Att höra regnet börja smattra mot taket i eftermiddag kändes alldeles ljuvligt. Gräsmattan är ju redan gul och jag har låtit bli att så på friland. Det känns inte som någon idé förrän vi får en ordentlig blöta. Jag hoppas att den kommer!

11 april 2019

Iskall morgon


Fy, vad det är kallt! I söndags kväll fick jag en känsla efter att jag hade krupit ner i sängen. Tassade ut i nattlinnet och flyttade känsliga växter från växthus till vinterträdgård. Vilken tur! Det var sex minusgrader när jag åkte till jobbet på måndagsmorgonen. I natt har det nog varit ännu kallare. Vindrutan ser i alla fall inte rolig ut. Skönt att jag är ledig och slipper skrapa den :)


Tur att solen värmer ordentligt redan så här på morgonen. Jag har varit i växthuset och tittat till min sallat och den ser helt opåverkad ut.


Jag bara måste få visa en bild från i tisdags kväll. Jag hade just kommit hem från bokbussen och skulle sätta mig att äta tillsammans med maken är jag upptäckte att himlen var onaturligt rosa. Jag rusade ut i trädgården för att se bättre och upptäckte en pelare i ännu intensivare rosa mitt i. Jag tvekade. Stå kvar och njuta eller rusa in efter kameran? Jag sprintade. Det var inte fullt lika rosa på himlen när jag kom tillbaka, men häftigt ändå.


I dag hade jag tänkt plantera ut jordgubbsplantorna som kom från Klostra i går. Mara de bois heter sorten och ska vara fantastisk. Men just nu är det ju inte ens att tänka på att gräva. Det kanske är bättre att låta jordgubbarna bo i växthuset tills kylan försvinner för den här gången. Jag ska i alla fall packa upp lådan. Om jag minns rätt så innehåller den även dahliaknölar och ett antal plantor citronverbena.


Dessutom ska jag så indisk spikklubba. Upptäckte sådana längs vägen mellan Ranthambore och Jaipur och läste senare att det är en annan sort än den vi har. En sort som ska dofta fantastiskt (datura metel). Jag köpte en påse med några få fröer när jag kom hem. Inte ett endaste har grott. Nu har jag köpte en rejäl påse. Något ska väl ändå gå att locka upp ur jorden. Vill väldigt gärna ha stora krukor med dessa vita skönheter i sommar.


Och så en lycklig nyhet. I måndags skrev jag på ett nytt bokkontrakt. Precis som med Spökkullen är det en kapitelbok för bokslukaråldern – cirka 9-12 år. Fast den är gången är det en riktigt läskig bok, mer rys än mysrys. Dimhäxan heter den. Det känns så spännande.

24 mars 2019

All denna ljuvliga vår


Som jag njuter just nu. Det är våren. Dagarna som bara blir ljusare. Solljuset. Det som kittlade mina ögon i morse när vinden då och då lyfte på rullgardinen. Tranorna. De kacklande gässen på åkern. Tussilago. Den första tofsvipan, de små runda knölarna av rabarber som lyser röda mot jorden, den sprittande känslan i kroppen som bara vill ha mer, meer, MEEEER och aldrig någonsin vill höra talas om mörker och kyla igen.


I dag såg jag den första humlan.


I vinterträdgården sväller tomaterna på Vilma och Tiny Tom. Och på fredag kommer fönsterputsaren och gör växthuset fint. Tänk om man kunde konservera den bubblande känslan av gränslös lycka!

3 mars 2019

Årets tomater är sådda

Så där – nu är årets tomater sådda. Jag ägnade lördag efter-
middag åt att vika mängder med papperskrukor och fylla dem med jord. Så i dag har även massor av blommor blivit sådda medan jag har lyssnat på Arundhati Roy som själv läser sin fantastiska bok ”The Ministry of Utmost Happiness”.

Aztek Negro, Lettisk bamse (vet inte vad den heter – har fått frö från en kollega), Mei Wei, Orange delikatesstomat, Oxheart, Principe Borghese, Red Pear, Red pearl, San Marzano 2, Selandia, Stripes of Yore, Sweet Olive, Tomatoberry, Vinbärstomat, Yellow Pearshaped.

28 februari 2019

Sista vinterdagen


Nu är det verkligen hög tid att göra inlägg om det ska bli något alls den här månaden ;) (Jag har tillbringat halva februari i Indien. Mer om det i ett senare inlägg.)


I dag har jag varit ledig och tagit det lugnt hemma. Jag fick luftrörskatarr på semestern och är fortfarande lite krasslig. Kan meddela att det var ljuvligt att njuta av värmen, öppna dörrarna för att det inte skulle bli för varmt, lyssna till vårfåglarnas kvitter som blandades med rasslandet från fjolårets torra löv som då och då virvlade runt på terrassen. I morgon är det vår :D


Tiny Tim, sådd den 20 december, blommar.


Jag är ovanligt nöjd med övervintringen av pelargoner och tror inte att jag behöver göra mycket mer än att börja gödsla och ställe ut dem lite längre fram. Den här ampeln flyttade jag från övervintringsboden för några dagar sedan. Nu är det bara att vänta på knoppar och blom.

Luktärten växer fint. Också den sådd den 20 december.

24 januari 2019

En försmak av våren

Det är inte klokt så det växer. Bland tomaterna är det Vilma som fungerar bäst. Hon är kompakt och har en imponerande tjock stam. Gurkan växer så fint så det är inte klokt. Den har redan fått fruktämnen. I den lådan längst fram har jag sallat, mangold och basilika. Det är nästan så att jag får vårkänslor.

5 januari 2019

Rapport en vecka senare


Det fortsätter att växa bra under lysrören. Mina små fåglar blir alldeles saliga när jag inte hinner med att äta ärtskotten och delar med mig av det gröna. Gissa om det här ger mersmak!?!