Mina föräldrar bakade 40 ostkakor häromdagen och i går när jag tittade in så ville de skicka med mig några stycken. Men det gick inte, frysen är full. Så för att göra plats för ostkakorna ägnar jag mig i dag åt att koka buljong på älgbenen som upptog ett halvt fack. Det känds riktigt lyxigt att gå ut och dra upp egna morötter till buljongen – vid det här laget är de så stora att de är lite för träiga till råkost.
Mindre lyxigt kändes det att mötas av pinnarna på bilden. Min grönkål! Eller rättare sagt svartkål. Den som jag för hand pillade bort fjärilslarver från i somras – varje dag i åtminstone ett par veckor. Jag fick inte ens smaka. Den var jättefin i lördags och skulle bli långkål till jul.
Det är lite typiskt att maken och jag häromdagen frågade oss var rådjuren har tagit vägen. Vi har ju inte sett dem på så länge. De skulle bara veta att deras kusin just reduceras till små kuber inne i köket.
