Blommig tårta

Jag är lite besviken (fast bara lite och övergående). I kväll är det nyårsfest och jag (och maken som har fungerat som souschef) står för desserten. Hade beställt guldspray och formar till ätbara diamanter att dekorera min Devil’s Chocolate Food Cake med. Men sakerna hann inte komma. Jag blev dock rätt nöjd med mina blomsterställningar på sidorna och de rosa blommor. Vilken tur att jag hade en blomsterbod med gott om utrymme att övernatta tårtan i. Och att jag hade en riktigt stor odlingsklocka att ställa över som skydd. Växtprylarna kan vara bra även till annat än odling!

Sådd och skörd av morötter

Vaknade till ett fantastiskt ljus. Ett varmt soldis som bara ropade på mig att komma ut i stiltjen. Och ut gick jag direkt efter frukost. Tänk att ha jullov och kunna greja i trädgården! Fantastiskt.

Nu är bönlandet befriat från slingror och ogräs. Rensade även stora landet, solrosrabatten och rabarbertäppan. Kommer att vara väldigt tacksam för detta arbete när det är dags för sådd i vår.

När jag drog bort grästuvor vid rosa pionen blottades små, röda skott och en långfingertjock daggmask. Lade genast på ett tjockt lager ny, fin jord, så att varken mask eller skott fryser när kylan väl kommer.

Jag passade även på att så morötter i pallkragen där det i somras växte purjo. En lök fick stå kvar, eftersom den är så fin. Till skillnad från i våras var jag den här gången ordentlig (slarvet straffade sig både med merjobb och flerbenade morötter). Sådde efter måttstock med sju centimeter mellan varje frö och drygt ett par decimeter mellan raderna.

I pallkragen intill hittade jag flera små morötter – första gången jag skördat och sått nya på en och samma dag.

GOD JUL!!!Underbart julaftonsväder − solsken och en plusgrad. Sitter i bilen på väg till mina föräldrar efter en härlig kattpromenad. Känns nästan som om små tussilago borde lysa mot mig från dikeskanten när vi susar förbi. Hoppas du också får en fin och fröjdefull jul.

PS! Bilden tog jag i onsdags när det hade snöat klart ... och innan snön hade hunnit smälta undan igen. Då var det inte tussilagoväder.

Härlig start

Äntligen julledighet! Och vilken bra start den fick! I morse vattnade jag mina sådder i odlingsmackapären. Tittade också lite extra noga i förhoppning om att någonting skulle ha börjat gro. Nada. Men, när jag kom hem från jobbet visade sig flera små groddar. Det är min mizuna som är först upp. Tänkt vilken bra start på julen!

Julrosor i snö

Åh, perfekt dag för ymnigt snöfall! Jag är ju ledig och får njuta av det vackra inne i värmen. Fast jag har just varit ute med mat åt kaninen och bytt hans isvatten mot en flaska rumstempererat. Passade på att borsta bort lite snö från julrosorna också. Planterade dem i lördags och hoppas på att få njuta av dem länge – känns så lyxigt att kunna ha levande blommor i trädgården så här års. Nu ska jag fortsätta elda i brasan och ta fram trädgårdstidningen och frökatalogen som kom häromdagen och som jag har sparat till ett mysigt tillfälle som detta.

I lördags ...

... och i dag.

Tredje gången gillt?

I går var vi inne och grejade hela dagen inför en glöggbuffé vi bjudit in ett gäng vänner till. Det blev som ett litet julbord med cupcakes till kaffet. Mysigt, men mycket! jobb. Att vi inte kunde gå ut gjorde inte så mycket med tanke på den hårda vinden och regnet.

I dag är det i stället vindstilla och solsken och vi har varit ute nästan hela dagen. På promenaden med grannarna hittade vi en utslagen lupin. Efter promenaden blev det ogräsrensning. Har gjort två sista rensningar den här hösten – hoppas att det var tredje gången gillt i dag. Det var rätt pilligt i blomsterrabatten, men i sparrislandet och de andra pallkragarna var det bara att köra på med ogräshackan. I vissa av landen hade det faktiskt bildats ett litet täcke med jordis. Känns underbart att se den nyluckrade svartsvarta jorden fri från maskrosor, kvickrot och allt vad nu ogräsen heter.

Sista dahliorna

I morse läste jag en beskrivning som var så stark att jag för en sekund verkligen hörde koltrasten drilla och kände den där speciella doften som talar om att våren verkligen är här. Blev nästan vimmelkantig.

Fast verkligheten gjorde sig strax påmind. Ute var det ordentligt vitt för första gången och vindrutan täckt av is. Det var bara att knatta ut och gräva upp de sista dahliaknölarna – en planta var faktiskt fortfarande lite grön. Nu har de fått komma ner i krukor med ny jord och blivit tillsagda att sova ordentligt.

Åh, tänk när det på nytt ser ut som på bilden och trädgården är full av utslagna färgklickar.

Recept på chiliknäck

Jag är jättenöjd med min chiliknäck. Smaken är den samma som för vanlig knäck och eftersmaken är alldeles lagom het. Fast det räckte inte med den lilla torkade chilifrukten jag först stoppade i kastrullen. Jag provsmakade var femte minut, men ingenting hände. Så när det var en liten stund kvar att koka lade jag dessutom i fem bärpepparfrukter. Då började det hända saker. Bärpepparen såg dessutom riktigt fin ut när jag tog upp den ur knäcken, men jag tror inte att någon av mina vänner är beredd att äta karamelliserad bärpeppar. Jag är definitivt inte så modig!

Recept:
1. Blanda 2 dl ljus sirap, 2 dl socker, 2 dl grädde och 1 msk smör i en kastrull. Lägg i en eller flera rätt starka chilifrukter. OBS! De ska vara hela.

2. Låt koka med stora bubblor i cirka 15-20 minuter. Smaka av smeten då och då och se så att den inte blir för stark. I så fall plockar du upp chilifrukterna.

3. Om du har en sockertermometer är knäcken perfekt vid 122 grader. Annars droppar du lite knäcksmet i ett glas med kallt vatten. Smeten ska gå att forma till en fast, seg kula. Plocka upp chilin om du inte har gjort det tidigare.

3. Häll smeten i knäckformar.

4. Dekorationstips – stöt torkad chili i en mortel och sila så att det bara blir pulver kvar. Strö lite pulver över knäcken och lägg ett chilifrö i mitten.

Knäck med chili

Vi har bjudit in vänner till en julbordsinspirerad glöggbuffé nästa lördag. Ska bli trevligt. I går gjorde jag knäck till bufféns söta del – vanlig knäck och en variant med rostade pistagenötter, citron och havssalt. När jag stod där och rörde i min smet kom jag att tänka på mina torkade chilifrukter. Hm … chiliknäck … Har inte lyckats hitta något recept, men nu har jag en ny sats på spisen. Har lagt i en rätt stark chili. Ska smaka på smeten då och då för att se så att det inte blir för starkt. Hoppas givetvis på succé.

Vårblommor i advent

Åh, så stolt jag känner mig just nu. Mina små vårliljor Charlotte Bishop har slagit ut i blom. Okej, ett halvår senare än tänkt, men ändå. Med tanke på vad det står på lökpåsen så hade jag faktiskt inte väntat mig att jag skulle klara av att få dessa små sötnosar att ta sig. I morgon ska jag gå ett varv i trädgården i dagsljus och riktigt njuta av min lilla adventsvår.

Julkort med chili

Senast jag gjorde egna julkort lyckades jag limma ihop två fingrar på högerhanden med snabblim. Det blev kniven och en synnerligen obehaglig upplevelse.

När jag låg på bryggan och solade i somras tänkte jag av någon anledning på julen och bestämde mig för att skicka julkort med chilifrön i – ”för en het nästa jul”. När en kollega för ett par veckor sedan lade en sida från en trädgårdstidning på mitt skrivbord med tips på hur man kan vika egna frökuvert, blev jag eld och lågor. Så härom kvällen hade jag julkortspyssel.

Nej, jag klistrade inte ihop några fingrar den här gången. Men brännhett blev det – både i mun och ögon. Till och med dagen efter brände det till när jag kliade mig i ögonen. Nästa gång jag hanterar chili ska jag komma ihåg att ta på mig plasthandskar.

Grattis Magnus!

Jag är väldigt förtjust i solhattar. Mina favoriter är tomato soup, razzmatazz och green jewel – de är ju helt enkelt alldeles underbara.

Däremot har jag varit mindre förtjust i den där vanliga röda solhatten "Magnus". Jag tycker inte att den är särskilt fin och den har definitivt inte varit välkommen i min rabatt.

Men nu börjar jag svänga lite och tycker att den kanske inte är så tokig i alla fall. Den har inte blivit vackrare, men i en tidning läste jag nyligen om blommans ”upphovsman” Magnus B Nilsson. Vilken krutgubbe! Han lever och firar i dag sin 105:e födelsedag! Det tycker jag är imponerande.

Blåsig första advent

Har gosat ner mig under duntäcket med Isabel Allendes senaste bok. Brasan sprakar i kaminen medan busvädret får spjället att skallra som en trave tallrikar och vattnet gång på gång skvimpar över kanten på näckrostunnan. Växthusdörren har flera gånger slagits upp på vid gavel och hålls nu på plats av en jordsäck. Adventsgranen har vält och ställts i lä. Glädjer mig över solen som tittade fram en stund bland alla regnstänk och över sommarens jordgubbssaft som ska ges till värdparet på kvällens glöggfest.

Pepparkakshus till ekorren

För en vecka sedan hade jag ett reportage om min ekorrmatare i tidningens bostadsbilaga. Nu går jag omkring med ett stort leende på läpparna. Anledningen är att några läsare har gjort om ekorrmataren till pepparkakshus.

Fem små plantor bergvallmo

Tio små fåglar satt på en gren …

Ungefär så har det varit med mina bergvallmoplantor. Många fröer blev färre groddar blev färre plantor. Men några har faktiskt klarat sig och i sommar har de fått växa till sig i en pallkrage. Nu hoppas jag att de ska överleva vintern och att jag ska få se dem blomma i vår. Kanske är de vita, blå eller lila. Jag vet inte. Måste erkänna att jag i alla mina bestyr med dessa små blommor lyckades göra pytt i panna av alltihop. Men det gör inte så mycket. Är bara så vansinnigt stolt över att jag faktiskt har lyckas driva upp fem plantor bergvallmo.

Mogen tomat

Det känns nästan lite somrigt just nu. Maken brummar omkring med gräsklipparen för tredje sista gången och i kontorsfönstret har jag upptäckt en mogen tomat.

Jag skulle egentligen inte övervintra någon tomat i år, men i slutet av sommaren upptäckte jag att en planta hade självsått sig i blomsterrabatten. I slutet av september planterade jag den i en stor konservburk och ställde den i ett fönster. Sedan dess har den tokblommat och nu också skänkt mig en fin liten tomat.

Citrondoft och krabba

I natt var det riktigt tät dimma. Den kom flytande över åkern och stannade inte förrän den hade kommit en bra bit in i trädgården. Och så månen som nästan var full, men som inte riktigt lyckades lysa igenom tjockan. En riktig Stephen King-natt!

Men i dag skiner solen. Citronträdets doft var himmelsk när jag klev in växthuset i förmiddags. Bestämde mig för att bjuda grannen på myslunch. Nu stinker det skaldjursrester där inne, men väldigt trevligt var det.

Kan inte riktigt smälta att det snart är mitten på november, men tycker att det gärna får fortsätta så här ända till april!

Lutande trädet i Pisa?

”Här syns det varifrån det blåser”, sa en arbetskamrat när hon hälsade på mig i somras.

Jag vet varifrån det blåser, men jag hade inte insett att plommonträdet vi grävde ner för två år sedan hade börjat likna tornet i Pisa. Inte för att det hjälpte. Det stackars trädet fick fortsätta att luta allt mer öster ut.

Men nu så. Maken har spänt upp trädet med hjälp av rep och spännband. En bit brandslang ska hindra repet från att skada stammen. När han ändå var igång satte maken dit gnagskydd inför vintern, så nu ska trädet vara både vind- och harsäkert.

Sommaren dröjer sig kvar

När den här stockrosen började blomma kring midsommar var den visserligen svart − nu är den mera vinröd i tonen − men bara det att den fortfarande blommar får mig att älska denna novembersommar. Och snart är våren här! Det ni!!

Än blommar det

Luktärterna dröjer sig kvar som ljuva sommarminnen och får vintern att kännas väldigt avlägsen.

Lyser upp hösten

I går intervjuade jag en fantastiskt trevlig människa som bodde i en saga. Nåja, kanske inte på riktigt, men det såg ut så med de gammaldagsa hästboxarna som till häften doldes av humle, hönsen som sprätte omkring i buren intill och alla fina stilleben hon ordnat kring huset. Och så alla lyktor. När jag åkte därifrån undrade jag över lyktorna jag själv köper och gömmer undan i boden. I dag har jag ställt ut lyktor lite varstans och hängt upp några i päronträdet. Längtar nästa till mörkret så att jag får se dem glittra.

En underbar dag

Vilken fantastiskt härlig dag! Solsken, solsken och åter solsken. Grejade lite i trädgården på förmiddagen, men från lunch och framåt satt jag i växthuset - åt lunch, läste trädgårdstidningar och hade mina föräldrar samt faster på fika. När fikagästerna åkte hem kändes det som en riktigt fin vårkväll, bara sången från en ensam koltrast saknades. Till sist blev det även middag i växthuset medan himlen färgade sjön laxrosa, dagen övergick i skymning och första stjärnan tändes.

En sista doft av sommar

Har plockat in en bukett blommor till kvällens höstmiddag. Känns nästan overkligt att gå ut i snålblåsten och knipsa av luktärter, solhattar, kattmynta, lavendel och sista solrosen. Så här somrigt blir det nog inte mer på den här sidan nyår.

Rapsfält och rosor med frostig kant

Det är sådana kontraster just nu. I går när jag åkte mellan två städer för att göra en intervju, passerade jag guldrostiga träd och nyharvade gärden, men också ett blommande rapsfällt och en åker där folk var i full gång med att skörda stora vitkålshuvuden. I synnerhet rapsfältet fick tiden att kännas lite hopblandad.

I morse hade vattenytan frusit på näckrosbaljan och hela gräsmattan såg ut som florsocker. Och rosorna var alldeles frostnupna. Vackert, men kallt!

Höstprimörer till lunch

I natt ska det bli kallt. Riktigt kallt med flera minusgrader. Det fick mig att tänka på morötter och att det nog är dags att dra upp de sista ur landet. Så nu har jag gjort det. Några riktigt stora blev det, men rätt många små – ”någon” har visst missat att gallra här och var … Men det gör ingenting. De är så mjälla och fina och smakar precis som vårprimörer. Ska koka dem hela till lunch och låtsas att det är just vår och att träden där ute i blåsten snart ska veckla ut sina musöron.

Frossar i vindruvor

I dag har vi haft trädgårdsröj. Växthuset har skrubbats med varmt såpvatten, både in- och utvändigt. De sista hoarna med tomatplantor fick samma behandling samt alla trädgårdsmöbler. I år var det lite knepigare eftersom vinrankorna har växt sig så stora. Jag passade på att plocka av alla klasar före städningen, så i kväll blir det druvfrossa.

En räddad dahlia

I går kväll sjönk temperaturen rejält. Maken skyndade ut med fleecefiltar till dahliorna och ställde en värmefläkt i växthuset. Tyvärr verkar den inte ha gjort susen, men det blev i alla fall inte riktigt så kallt där inne som i trädgården. Det var tre minusgrader när jag åkte till jobbet i morse, så jag vet inte om filtarna hjälpte heller. Men en dahlia hann jag rädda innan frosten slog till. Kan inte låta bli att le när jag ser den på köksbordet.

Finaste souveniren

Rosenskönan som jag rensade bort från hotellrabatten på Kap Verde
i vintras verkar stormtrivas. I sommar har den bott i en gammal sockerlåda på terrassen. Rätt så torrt och full sol från förmiddag till solnedgång. Nu har plantorna i sockerlådan förvandlats till fem krukväxter och blommar som aldrig förr. Tänker på Afrika och blir glad varje gång jag ser dem.

Vill blomma

Vi skulle äta upp den, men glömde den där den låg på ett fat i köket. Nu har den blivit gammal och torr, men har ändå lite livskraft kvar. I alla fall tillräckligt för att försöka slå ut.

I midsommartid?

Uppe vid vägen blommor lupinerna som om det vore midsommar. Vid kattburen har kattmyntan slagit ut på nytt och vid blomsterboden veckar ros efter ros ut sina små blad. Min klematis vill visst inte vara sämre. Tänk att det kan vara så här mitt i oktober!

Kall natt

Somnade till stjärnfall och vaknade med frostig gräsmatta. Blev lite nervös eftersom jag inte har satt in någon värme i växthuset, men trots att temperaturen gått ner till - 0,8 utomhus i natt, så har det klarat sig där inne. Fast 0,3 är lite väl kallt. Ska gå ut och plocka av alla vindruvor och tomater. Kanske borde försöka plocka en sista bukett också i hopp om att blommorna i alla fall står sig några timmar.

Det är så här öknar bildas!

Spikar brädlappar över fönsterluckorna och lägger fuktiga handdukar i alla husets springor. Och så trär jag en stor plastpåse över hela växthuset.

Nja, kanske inte riktigt. Men jag önskar att jag kunde. Tre gånger har bonden harvat åkern som nu har torr och finfördelad jord. Det säger sig själv att stora höststormen ska komma just då.

Men jag har lärt mig lite sedan i våras. Nu var jag snabb med att stänga alla ventiler. Ska inte behöva dammsuga datorernas tangentbord den här gången!

En strejkvakt i växthuset

I våras fick jag en liten tomatplanta av en arbetskamrat. Först nu har tomaterna på den mognat med två frukter aningen större än bandybollar. Det är nog inte en tomat jag kommer att odla igen, eftersom den gav så lite – i alla fall här hos mig. Men god är den. Definitivt. Inte så fast fruktskött, men inte heller mjöligt. Smaken är riktigt fin, trots att tomaten är så mild. Och för att vara en så stor tomat är den tunn i skalet.

Frågan är bara vad den heter. Har fått en bild på fröpåsen av min arbetskamrat. Tyčkové står det på den. Utan det lilla v:et ovan på bokstenven c, blir det strejkvakt. Fast det låter ju inte riktigt som ett namn på en tomatsort.

Sniffa chili

Nej, jag har inte slängt mina chiliplator. Men, i går kunde jag inte låta bli att plocka av frukterna. Jag skaffade en ört- och svamptork i våras och har inte haft tillfälle att testa den. Det här kändes som en bra start.

Chilifrukterna har legat på svag värme sedan lunchtid i går. Gissa hur fantastiskt det doftar i boden just nu? Önskar nästan att jag kunde förlägga mitt kontor till blomboden i dag bara för att få insupa denna underbara chililuft.

Rosa bönor

Jag har länge undrat varför bönorna jag odlar går under namnet rosenbönor. Men nu plötsligt förstår jag varför. Det är nästan synd att de inte växer ut och in!

Kompost eller kontor?

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag ska göra med chiliplantorna jag sådde i våras. De har bott i växthuset ända sedan de ”föddes” och verkar trivas gott. Men jag har hört rykten om att det ska bli höst på riktigt nästa vecka. Och chili vill ju inte ha det alltför svalt. Först hade jag tänkt förpassa dem till komposten, men de är på tok för fina. Kanske vore det inte så dumt att ta med dem till jobbet och ställa dem i det stora fönstret som täcker ena väggen på mitt rum där – både varmt och ljust. Inte så dumt att skörda en chili då och då om jag känner att matlådan behöver lite extra krydda.

Snäll treåring

Jag är alldeles överväldigad av hur mycket frukt min Jamaican Bell ger i år. Och jag som har varit så elak mot den. Förra året fick jag för mig att jag skulle försöka förvandla den till en bonsai. Jag klippte och hade mig. Snurrade till och med in små grenar i tjock ståltråd för att de skulle böja sig fint. Vad tänkte jag på, egentligen? Men trots mina dumheter har den kommit igen. Om jag lyckas övervintra den en gång till så får den fira fyra år nästa sommar.

Vem är vem?

Jag borde …

I morgon ska jag …

Nej, nu får jag skärpa mig …

Just det, det har jag glömt …

Så har det låtit i min hjärna den senaste tiden. I alla fall varje gång jag har gått förbi mina dahlior. Även om de fortfarande blommar något alldeles kolossalt vackert, så vet jag ju att det snart är slut. Och när blomningen är över så är det lögn att försöka skilja dem åt. I dag har jag äntligen kommit till skott.

Med hjälp av buntband modell mini har jag satt fast små etiketter kring varje stjälk. Eftersom jag har sått dahliorna från frö, så finns det inget namn på de olika varianterna, men jag har i alla fall skrivit vilken färg de har. Nu får frosten komma när den vill … fast tidigast i november …

Gott käk i växthuset

Inte dumt att vara liten kanin i ett växthus. Snutten bryr sig tyvärr inte om att mina fuchsior är av det lite ovanligare slaget, men turligt nog är han lättmutad.

Plötslig lycka

I dag har jag känt mig så fantastiskt lycklig. Och till freds. Vet inte när jag upplevde den känslan så starkt senast. Inga planer, inga måsten – bara en enda lång dag i trädgården.

En aning höströj, massor med kaningos, grillning till lunch och växthusfika med grannen. Nu sitter jag i mitt glashus och vägrar gå in. Jag bara njuter av det allt disigare brittsommarljuset, av ljudet från de flera hundra tofsviporna som tillbringat dagen ute på åkern och av det tunga svischandet från gässens vingar när de i v-formation flyger lågt, lågt över växthuset.

Tomma solrosor

Nu förstår jag varför det har varit så mycket kvitter och flygeri fram och tillbaka i landet bakom jordärtskockorna. Taljoxarna har tömt solrosorna på varendaste frö.

Finfina rötter

I går grejade jag lite i trädgården. Underbart att få vara ute i solskenet igen!

Framför allt har jag passat på att gräva ner växter för övervintring. Det är sådana som stått i kruka och som jag tror ska övervintra bättre i ett pallkrageland, till exempel min fjärilsbuske och en guldklematis som jag inte lyckats hitta någon permanent plats åt – skjuter det trevliga problemet framför mig i hopp om någon smart lösning till våren.

Gladast blev jag åt sticklingen som jag tog i grannens växthus i somras. Grannen har jättegoda druvor. Jag klippte av en liten kvist, doppade den i rotningsmedel och tryckte ner den i sandblandad såjord. I dag när jag lossade krukan upptäckte jag att sticklingen fått massor av rötter. Hade faktiskt inte trott att det skulle gå. Nu hoppas jag att sticklingens rötter ska vilja fortsätta växa och att den ska överleva vintern i pallkragen.

Nu ska pluggen upp

I flera veckor har jag gått och undrat när potatisen ska få komma upp ur åkern här utanför. Ett tag trodde jag nästan att bonden hade glömt bort sina pluggar. Men å andra sidan har det varit rätt blött, så åkern har nog varit för mjuk för maskinerna.

Men i går eftermiddag drog de igång och när jag kröp till kojs höll de fortfarande på. Bråttom, bråttom, eftersom det ska komma mer regn. Är rätt glad att jag bara är fritidsodlare.

Jag vill inte ha rosor!

Fortfarande febrig. Och nu även prickig. Var på vårdcentralen i går och fick veta att jag har fått bältros – inte riktigt vad jag hade hoppats på att få höra. Hade gärna nöjt mig med nässelutslag. På vägen hem tänkte jag på rosor och att bältros borde vara något mycket vackrare och trevligare. Men den här sortens rosor avstår jag gärna ifrån.

Uppiggande kommentarer från Facebook:

Typiskt att något som heter ... ros skulle drabba just dig!

Fint av dig att skaffa dig en "blomsjukdom" (bältROS) för att matcha trädgården!

Vet ju att du älskar blommor men att bära rosor i ett bälte låter inte skönt.

Feber och trädgårdsprogram

Hemma och sjuk. Trist. I synnerhet nu när solen skiner in genom fönstren och trädgården ser engelskt grön ut. I morse hade jag hög feber, men just nu mår jag rätt bra, efter att ha stoppat i mig en försvarlig mängd febernedsättande piller.

Jag tittar på teve och har upptäckt ett program om trädgård och matlagning. Har just sett ett inslag om chiliodling och ett annat där en jättefin kolonilott besöktes. Och så fick jag ett länktips jag bara måste dela med mig av: http://www.bbc.co.uk/gardening/digin.

Här finns massor av tips om hur man lyckas med olika grönsaker. ”Super-size your squash”, ”Grow brilliant french beans” och ”Get the best out of your basil”. Kortfattat och bra. Perfekta för mig som varken lyckades med squashen eller basilikan i sommar.

Höst och sommar och gulasch

Vilken helg det har varit! Lördagen var höstig och bjöd på arbete i trädgården. I går var det full sommar igen och jag tog givetvis chansen att ännu en gång få ligga på bryggan med en god bok. Det blev ett par bad också, men nu börjar det bli lite kyligt i vattnet. 17 grader är definitiv svalare än 20.

På bryggan träffade jag min nyaste granne. Han gillar chili och odlar flera sorter i sitt växthus. Jag fick ett par gula frukter av olika sort som jag ska testa och eventuellt själv odla nästa år. Och så fick jag ett tips: att lägga en hel chili i maten och låta den puttra med tills den har gett ifrån sig lagom styrka. Testade det i går kväll när maken och jag lagade gulasch. Ser redan fram emot matlådan.

Här är gulaschreceptet:

Tärna ett kilo rostbiff eller annat nötkött.

Hacka sex stora gula lökar tillsammans med fyra stora vitlöksklyftor.

Häll fyra matskedar rapsolja i en stor stekgryta och fräs köttet och löken lite försiktigt.

Häll en halvliter krossade tomater och en halv liter vatten i grytan. Lägg i ett par tärningar grönsaksbuljong och krydda med gulaschkrydda – cirka ett par matskedar – och en halv tesked kummin. Tillsätt en halv deciliter tomatpuré och en halv tesked socker.

Skala ett kilo potatis. Tärna och lägg i grytan när det är cirka 20 minuter kvar av koktiden.

Receptet är tänkt att räcka till åtta portioner.

Krukor på tork

Kan inte låta bli att visa ännu en bild från gårdagens växthus- och trädgårdsröj. Hur trist det än är att diska krukor (och hinkar och hoar), så är det mödan väl värt när våren kommer och man inte vill något hellre än att sätta igång med sådder och planteringar. Att blaska och skrubba bort väl intorkad jord och smuts en småkylig vårdag är i alla fall inte något som jag har lust att roa mig med igen − gjorde det misstaget inför min andra växthussäsong. Fast nu känner jag nästan att jag låter lite som en överhurtig städmanual för amerikanska 50-talshemmafruar.

Första höströjet

I dag har maken och jag tillsammans jobbat elva timmar i trädgården. Första höströjet!

Maken har rensat blomsterrabatten kring terrassen och tvättat krukor, hinkar och hoar. Jag har röjt i växthuset. Alla gurkplantor är bortklippta, tomaterna tillsnyggade och i vissa fall bortplockade, golvet är dammsuget och flera växter har hamnat i komposten.

Jag har dessutom röjt och rensat i sparrislanden, ena solroslandet och i grönsakslanden. Mitt ena jordgubbsland var ett sånt virrvarr av utlöpare och kirskål att jag grävde upp alla plantor, ansade dem och stoppade tillbaka dem i prydliga rader. Det ser tyvärr ut som om jordgubbsland nummer två behöver samma behandling.

Texas Longhorn

− What kind of cows do you have in Sweden?
Det var en av de första frågorna jag fick när jag i början av 1990-talet kom till den lilla byn Normangee i Texas för att plugga. Då visste jag nog inte att det fanns andra kossor än biffkor och sådana där brunvita mjölkkor som man ser på den lilla chokladbiten med blått papper omkring.

I Texas fanns det visst fler sorter – inte minst de vita kossorna med magra ryggar som brukade springa efter mig när jag försökte jogga i ”farmors och farfars” hage. De häftigaste hette Texas Longhorn och fanns bland annat i en hage på vägen hem till min bästis. De var också rätt magra över ryggen och hade onaturligt långa horn. De hade nog sett naturligare ut på ett afrikanskt savanndjur.

Av någon anledning har den här fuchsian fått namn efter dessa köttkreatur. Visst − blomman är stor och de mörkrosa bladen är maffiga när de sticker ut, men kunde den inte ha fått namn efter något vackrare än en kossa?

Lökar och vårsug

I eftermiddag har jag skrivit på en text om vårblommande lökar och som ska publiceras i tidningen i mitten av september. Blir alldeles lycklig när jag tänker på att få plantera och på blomsterprakten som kommer om några månader.

I höst ska jag stoppa ner lökar i jorden kring mina fruktträd. Jag ska också testa att vika upp en flik av gräsmattan och lägga lökar därunder – tänk så fint det blir när de små blommorna tränger igenom i sin längtan efter värmande ljus.

Gammal och fin

Inte riktigt på topp längre. På väg att vissna ner, men ändå så fin. Känns lite trösterikt.