Kap Verde i växthuset

I vintras semestrade vi på Kap Verde. Jag plockade förstås alla fröskidor jag kunde hitta och stoppade ner i krukor så fort vi hade kommit hem. Det går över förväntan med sådderna, fast jag önskar att jag hade varit flitigare med att toppa. Nu har jag i alla fall klippt ner mitt paradisfågelträd. Har satt den lika stora toppen i en kruka och väntar nu på att den ska få rötter. Hoppas att den här ska trivas som krukväxt i vardagsrumsfönstret i vinter.

I vinter åker vi tillbaka till Kap Verde. Är väldigt sugen på de godisrosa hibiskusblommorna som växte på hotellområdet. Frågan är bara hur jag ska få med mig en sådan hem? Fråga trädgårdsmästaren? Eller ta med en petflaska med lite såjord och stoppa i handbagaget?

Inlägg från Kap Verde:
25 februari
27 februari

Ordning och reda

Regnigt och ruskigt. Och maken bara snickrar. Så, i dag blev det städning av växthus. Har till och med sopat golvet. Så nu behöver jag inte skämmas om någon tittar in.

Vackraste bönan

Det finns många bönor som blommar vackert, men frågan är om någon slår borlottibönan – både när det gäller blomma och skida. Sorten heter borlotto lingua di fuoco nano.

Underbara ogräs

Vem är det egentligen som bestämmer vad som är ogräs – vad som är önskvärt i trädgården och vad som ska bort? Mycket av det som klassas som ogräs är riktigt vackert. Som den här tisteln. Vilken tur att den valde att peta upp ur jorden precis där!

Orange utsikt

För en liten, liten stund sedan hade jag den här utsikten från terrassen – en perfekt avslutning på en riktigt fin dag.

Har varit ute på flera trevligheter och bland annat besökt en väldigt mysig plantskola. Att folk hittar dit är ett mysterium. Ingen marknadsföring, inga skyltar och bara öppet när ägaren är där. Mer än halva stället består av uppbyggda rabatter som visar hur växterna gör sig ihop, samt vackra dammar.

Och det gäller att komma vid rätt tid. Förra gången fick jag endast titta på de små bergvallmoplantorna. Trädgårds-
mästaren ville försäkra sig om att de verkligen skulle fortsätta växa. Men i dag nickade han och sa att jag fick adoptera några. Det blev fyra.

Och sedan blev det lite annat också. Fem trollrudbeckior samt plantor till min betongkruka: axveronica, bolltistel och alunrot.

Grevinnan och betjänten

Jag blir tokig på melonerna. Vet inte om de är värda besväret. Nästa vår skänker jag kanske deras plats till ett par beskedliga tomatplantor.

Jag trodde att jag skulle lyckas bättre med melonerna i år. Få dem att börja svälla tidigare. Men det blev precis som i ”Grevinnan och betjänten” – the same procedure as last year …

Jag försökte pollinera, ingenting hände, melonplantan började tokväxa, jag försökte pollinera, ingenting hände, jag klippte ner mer än hälften av plantan (efter att ha varit nära att dra upp den och låta den förtvina i komposthögen), en sista tokpollinering med hur många hanblommor som helst och voilà – svällande meloner i sikte.

Jag är fortfarande lite sur på plantan och försöker att inte se alltför nöjd ut när jag inspekterar de små. Men det kan inte hjälpas – det ska bli spännande att få känna doften av parfymmelon. Och med tanke på att melonerna inte ska bli större än hönsägg, så kan det inte dröja särskilt länge innan växthuset fylla av l’eau de Queen Anne.

Schweiz nationalblomma

Jag kan knappt titta på den här blomman utan att höra Kapten von Trapp sjunga "Edelweiiiiiiss, edelweeeeeiss ... you look happy to meet me".

Bortsett från att jag tycker att den är på tok för lik en spindel på nära håll, så är det en planta helt i min smak – den gillar ju full sol och bryr sig inte ett dugg om jorden är lite halvtorr. Den blommar snällt hela sommaren ändå.

Dagens sådder

Det är dags att så lite perenner och sånt som ska blomma nästa sommar. I dag har jag sått ampelpensén Midnight Runner, en limegul stockros, stockrosen Chater Double Mixed, aklejan Petticoat och den vita fingerborgsblomman White Spire.

Min fina kruka

Jag är lite syrak just nu. Skulle gå ut och avlägsna formen från betongkrukan – har ju väntat hela helgen på att få göra det. Och så har klåfingriga Klas redan gjort det. Utan att säga till. Missade hela alltet. Morr! Det var faktiskt min kruka. Fast han menade ju väl.

Är hur som helst väldigt nöjd med krukan. Oerhört nöjd till och med. Den blev tio gånger bättre än vad jag hade vågat hoppas på. Inte en endaste cellulit i sikte. Här ska det massproduceras – i alla fall i liten skala. Vill ha flera stycken på rad. Nu är det bara att fylla med jord. 65 liter ska det gå i.

Så gjorde jag

Rostade rötter

Det är inte så dumt att dra upp några morötter och rödbetor när det börjar närma sig middag. När skalet är borta, är det bara att fortsätta skala tunna flisor rakt ner på ett bakplåtspapper. Smula över lite flingsalt och speja med olivolja.

Efter en kort stund i ugnen är det bara att lägga upp, klippa över lite gräslök, persilja och kungsmynta. Hur gott som helst till grillat kött och färskpotatis.

Blommande sparris

Sparrisen är så vacker när den blommar. I år hoppas jag på bär också. Det blev inga förra året, men jag har hört att vipporna ska se väldigt vackra ut med sina röda små bollar.

Tomater i vinglas

Minsta tomaterna mognar snällt. Perfekta i ett vinglas när gästerna kommer.

Sojabönorna mognar

Sojabönorna är nog det jag är mest nyfiken på i trädgården i år. De växer jättefint i sin pallkrage och verkar inte vara ett dugg angripna av odjur.

Blomningen var oväntat vacker.

Nu har bönorna börjat svälla. Är spänd på hur de ska bli. Älskar dem jag köper i frysdisken. Men det finns ju så många olika sorter. Vet inte alls hur lika de är i utseende och smak. Hoppas att Fiskeby V är minst lika goda som de importerade.

Leverans med expressfart

Jag är imponerad. Brevlådan är vittjad och i brevhögen fanns fröerna jag beställde vid lunchtid i går. Det kallar jag service!

Hur tänkte jag egentligen?

Så. Nu är det klart. Och jag är klippt slut. Maken skrattade åt mig när jag kikade in genom fönstret och bad om hjälp. Borde förstås ha tänkt på att hinken blir rätt tung när den innehåller en och en halv säck utblandad betong. Så det blev teamwork. Och hur slutresultatet blir visar sig om några dagar. Har använt 90 kg betong, så det lär inte bli en kruka som jag flyttar runt på hur som helst.

Två foderhoar. 65 och 80 liter.

Förhoppningsvis kommer de här att fungera som dräneringshål. Det är plasthuvar till flaskor med ansiktstvål.

Klas skruvade fast dem i byttan för att de inte skulle rör sig efter att betongen hällts i.

Jag klippte till hönsnät som jag formade så att det skulle platsa mellan de båda hoarna.

När hoarna var insmorda med matolja blandade vi betongen.

Ett vattenpass är bra att använda, så att hoarna verkligen hamnar rakt. Det som blev svårast var att tynga ner den inre hon. Den är full med stenar och vatten. Vatten för att det fyller ut mellan stenarna och för att det är svalt och därmed får betongen att brinna lite långsammare. Stenhögen till höger är till för att den inre hon inte ska luta åt vänster. Hoppas nu bara att vi fick ner den ända till plasthuvarna.

Är lite rädd att krukan ska bli väl grovporig. När jag började blanda betong frågade jag Klas om konsitensen. "Är det okej om jag gör den som stuvning", frågade jag, eftersom jag ville ha betong som skulle vara lätt att hälla. Svaret blev ja. Men det han menade med stuvning var mer som gröt enligt min definition. Det är bara att hålla tummarna och hoppas på att det duger med stuvningen.

Gjuta badkar

Införskaffat: två jättebaljor, den ena mer jätte än den andra och fyra säckar betong. Ska ta med mig en flaska matolja ut, leta rätt på hönsnät och sätta igång med slabbidabbandet. Kan bli jättebra. Kan gå rakt åt pipsvängen. Men spännande ska det bli! Och förhoppningsvis en finfin kruka!

Stockros utan stock

Lata odlare får väldigt korta stockrosor.

Den här stackaren fick sitta kvar i sin gröna lilla förodlingskruka ända tills jag upptäckte att den började få knoppar. Men med tanke på hur många stockrosor jag satte i våras så gör det ingenting. Den här är så söt att jag nog måste testa och se om det blir på samma sätt nästa år också. Tänk en avlång kruka med massor av ministockrosor. Det vore inte det sämsta.

Tåliga sådder

Det är dags att så lite asiatiskt. Har i dag beställt frö till mizonakål, pac choi och bladsarepta. Trevligt att ha någonting att skörda sent i höst.

Blå bergvallmo i förskolan

Det går bra för min blåa bergvallmo. Den är inte särskilt stor, men den växer stadigt och fyller snart ett halvår.

Och det är här den bor – i "Förskolan Fröet" intill "BB". Plockade drivved nere vid stranden häromdagen och gjorde en skylt till de båda pallkragarna. Riktigt roligt, så det kan hända att det blir ytterligare några små skyltar i trädgården.

Nu ska dillen bära krona

När månen ser ut så här, då vet man att det snart är dags att skörda dillkronor till kräftkok. Lite småskakig blev den visst. Kan nästan tro att den har tjuvstartat med kräftskiveriandet.

Förtjusande upptäckt

Här går jag omkring och tror att maken ligger i solstolen med en bok över näsan. Och så upptäcker jag att han far runt som ett skållat troll och gräver upp maskrosor ur gräsmattan. Förtjusande!

Collarette Dandy

I vintras sådde jag två olika sorters dahlior. Fantasia och Collarette Dandy. Trädgården är full av fantasior, men av den senare sorten blev det bara en. Hon växte bra i början, men sedan stannade hon av totalt och lät sig bli omväxt av fantasiorna.

Collarette bor i en kruka i växthuset och har äntligen vecklat ut sin första blomma. Stor är hon inte, men desto vackrare. Vet inte om hon är får en knöl eftersom det stod sommardahlia på fröpåsen, men jag hoppas.

Nästa år tänker jag försöka på nytt med den här fina sorten. Kanske borde jag sätta ett par fröer redan nu och hoppas att de blommar i höst.

PS! När jag tittar den nedre bilden så inser jag en sak: toppning av småplantor är viktigt. Det är någonting som har börjat gå upp för mig nu när jag har en massa högväxta dahlior i trädgården. Ska se till att komma ihåg det till nästa säsong.

Blåaste blått

I år har jag inte brytt mig om att preparera jorden kring min hortensia med aluminiumsulfat. Men det måste finnas kvar saker i backen, för nu när knopparna har slagit ut så är blommorna riktigt blå i alla fall.

Återuppstånden klematis

I höstas köpte jag två klematis på vinst och förlust. Halva priset på höstutförsäljningen. En som skulle ha varit rödaktig – enligt etiketten (gissar att den var solblekt). Och en vit. Den röda är mörklila och den vita dog i vintras. Trist. Tyckte att det kunde se fint ut om de fick slingra ihop sig.

Men, men, men – ibland är jag glad för den där ändan som blir kvar i vagnen. Jag har inte kommit mig för att gräva upp den döda klematisen. Och för några dagar sedan upptäckte jag att den har börjat växa. Nu. Mitt i sommaren. Hoppas den växer duktigt och kommer i fatt den andra. Vore så roligt att få se dem blomma i hop.

Många tomater i lite jord

Jag är väldigt nöjd med min upp och ner tomat. Tänk att det kan blir så mycket planta och så många tomater i så lite jord. Plantan har minst lika många tomater som sina kusiner i hoarna. Att den är så kraftig beror på att jag har glömt tjuva den. Sorten heter Supersweet 100.

Vatten på gräs och papper

I dag regnar det igen. Och åskar. Stannar inne och målar några lavendelhus, som den härmapa jag är.

Hoppas på lite trädgårdsväder senare i eftermiddag. Behöver gräva ner en rosbuske och en pion samt några vita löjtnantshjärtan.

Baren är öppen

Jag blev alldeles till mig i går när jag upptäckte att fjärilsmataren faktiskt fungerar. Och rabatten verkar dra till sig fjärilar. Tänka sig. Det är lite synd att jag inte kunde spela in fjärilen när den drack. Det riktigt syntes på sugröret hur den klunkade i sig.

Guldklimpar från skogen

Sommarens första kantareller är plockade. De var så goda när jag åt dem i en gräddig pastasås. Nu står jag här med renset och funderar. Odla kantareller? Jag tänker på mina toarullar och hur bra svamparna trivdes på dem våras.




Men jag har googlat också. Kantareller går att odla, men man måste antagligen läsa biologi i flera år för att ha minsta chans att lyckas. Ungefär lika lätt som att försöka sig på alkemi.

Första Texaslupinen

Mina lupiner från Texas växer väldigt långsamt och lär knappast bli stora i år. Bladverket i den högsta plantan är inte mycket mer än en decimeter, så egentligen är det nog rätt oansvarigt av mig att låta den blomma. Men det går ju inte att stå emot när den slår ut så vackert.

Tidigare inlägg:
Egen rabatt
Om Texaslupinen
Besvärliga fröer

Fast i växthuset

Egentligen skulle jag ha varit på utomhusteater nu. I stället sitter jag i växthuset och väntar på att regnet ska sluta vräka ner. Vill gå in till middagen. Trodde att jag skulle hinna ända in. Men det var för långt från grannens altan där jag satt och tittade på åskmolnen och pratade strunt.

Känns lite oroväckande med vattensamlingarna som bildas i täckväven ovanför mig. Önskar att vädringsluckorna kunde stänga sig lite snabbare. Och se där, nu kom första blixten. Bäst att stänga av datorn.

Jag har ångrat mig!

Jag ångrar mig. Det är inte alls fel med luktärter i kruka. I alla fall inte om man tar sig tid och ser till att få fason på plantan. Just nu bor den på bordet på entrédäcket och sprider en enorm väldoft omkring sig. Och det är klart, det bör det göra. Sorter heter trots allt "High Scent".

Hästskjuts och dillpion

Har haft en trevlig eftermiddag. Blev oväntat upphämtad med häst och vagn och bjuden på fika i gården på andra sidan skogen. Halvvägs in i kakan fick jag syn på dillpionen i rabatten. Massor av stora fina frökapslar. Grannen var snäll nog att surra fast kaffefilter kring kapslarna. Trevliga frön att se fram emot.

För fult för fjärilarna

Fjärilsrabatten ser förskräcklig ut. Oj, oj. Att stoppa ner frön utan namn är vanskligt. Det kan bli vad som helst.

Okej, växterna är fina var för sig. Men tillsammans ser det ut som pytt i panna.

Små söta violer döljs bakom högväxta blommor.

Och så längst fram – krasse som bara vräker sig ut över kanten och över andra blommor. Undrar om jag kan börja flytta om på saker och ting mitt under blomning?

Nästa år ska jag välja ut sorter som jag känner till och som passar ihop. Det gör förhoppningsvis både mig och fjärilarna gladare.

Blixtar och dunder

I förmiddags gick jag omkring och muttrade lite för mig själv. ”Åska, jo pyttsan. Men hit lär den ju inte komma”.

Det har varit väldigt varm och fuktigt den senaste tiden. De få regnmoln som har synts till har stannat på andra sidan av sjön – till min stora besvikelse. Och precis så trodde jag att det skulle bli i dag också. Plaskade omkring i sjön i förmiddags utan att bli det minsta svalkad. Efter lunch hoppade jag i igen och tittade avundsjukt på det stora mörka molnet som tornade upp sig – på andra sidan sjön. Klättrade upp på badflotten och fortsatte titta när blixtar började synas i molnet.

Någon timma senare låg jag i hängmattan och tittade på ett nytt moln. Även det på andra sidan sjön. Det var minst 20 sekunder mellan blixt och muller. Men så efter en stund tittade jag rakt upp och fick syn på ett åskmoln där också. Oups! Inte så smart att ligga och gunga under den stora eken. In med mig själv och hängmatta. Rantade lyckligt runt i huset och drog ur alla kontakter ur datorer, teve-apparater och modemet. Och så kom regnet. Äntligen! Fast bara några droppar. Typsikt, tänkte jag och gick ut med min bok.

Fem minuter senare sprang jag omkring som en vettvilling. Smällde igen dörrar och fönster, drog blomkrukor i säkerhet, torkade upp regnvatten på sovrumsgolvet och plockade upp inblåsta löv. Att det kan blåsa upp så pass och så snabbt. Och att regnet kan fara omkring på tvären på det sättet.

Sen kom jag på växthuset och rusade ut i ovädret. Trodde att glaset skulle gå sönder i ena dörren när den flög ur handen på mig. Den höll, men någonting blev snett, så att dörren inte gick att stänga. Där stod jag, i regn och hagel, iklädd kortkort solklänning och försökte banka ner sprinten för att låsa dörren. Men det gick inte. Fick hämta en stor murarhink med en squashplanta i och ställa framför dörren.

Det var vid halv tvåtiden. Vid sjusnåret rullade den sista åskan bort över himlen.

Min stackars täta, vackra physalis har fått hälften av grenarna knäckta och ser rätt kal ut. Men det var det värt. Regnet har vräkt ner och släckt törsten hos både grönsaker och blommor.

Temperaturen har sjunkit med åtta grader och luften känns härligt frisk. Fåglarna sjunger i duggregnet och i vardagsrummet står en vas full med physaliskvistar.