Ensamma i växthuset

Ligger i sängen och ska strax sova. Det känns faktiskt lite läskigt att veta att temperaturen sjunker och att mina små plantor tillbringar sin första natt alldeles själva där ute i tunneln inne i växthuset. Jag har kollat att värmemattan verkligen fungerar, hoppas nu bara att jag har lyckats ställa in den så att växterna mår bra i morgon bitti. Undrar vilka drömmar John Blund har i lager för mig denna natt ...

Tranor och växthuspremiär

Det blir inget besök vid Hornborgasjön i år, men vad gör väl det när jag vaknar och upptäcker ett tranpar på åkern?
Solen vräker ner från himlen efter en kall natt och trots att jag i veckan flera gånger har sagt att jag inte tänker öppna växthuset, utan låta allting förbli i vinterträdgården så länge det är flera minus på nätterna, så får det nog bli växthuspremiär i dag. Ut med stolar och bord och in med kuvöser och kafégrupp.

PS! Har blogger gjort något med bildhanteringen? Bilderna ser inte längre ut som i datorn när de hamnar på bloggen. Någon som har märkt liknande tendenser hos sig?

Måttfull? Jag!?!

Måttfullhet! Blev alldeles full i skratt när jag såg att måttfullhet är temat i den här veckans Blommig fredag. För vilken blomstertok och trädgårdsbloggare är måttfull? För de flesta är det ju fullt ös och sedan står man där med på tok för många plantor som vänner, bekanta och arbetskamrater blir glada för.

Eller!?!

Så är det i alla fall för mig.

Fast i år har jag ju försökt att begränsa min tomatodling till betydligt färre plantor än vad jag egentligen vill, så lite mer åt det måttfulla hållet har jag kanske förflyttat mig. Eller nja. Upptäcker jag något fint så kastar jag mig oftast över det utan att hjärnan hänger med. ”Ju mer, desto bättre” är nog min filosofi i trädgården – trots att vi har det så sparsmakat inne i huset (den snart översvämmade vinterträdgården som för just nu tjänstgör som uppdrivningsväxthus räknas för tillfället inte).

Fast lite besvärligt blir det och de senaste dagarna har jag blängt på pelargoner och blomman för dagen bara för att de har kommit på tok för långt och redan blommar för fullt trots att den frostfria årstiden är långt ifrån förbi.

Nåja, det går alltid att så mer och det är inte alls dumt att sätta en blomman för dagen i en kruka och låta den klättra i en båge. Det blir i alla fall jag glad av!

En doft av kyla

Det var nästan andlöst vackert i kväll när solen gick ner. Snön är borta, men det lär bli riktigt kallt i natt. Det är stjärnklart och jag har just gått en promenad i mörkret intill skogen. Så underbart när kvällen är alldeles alldeles stilla och det enda som hörs är ett svagt porlande från bäcken. Det till och med doftar kallt.

Ska det verkligen vara så här?

Det är onsdag, jag är ledig och så ska solen skina. Snö, snö och mer snö var inte vad jag hade tänkt mig i dag. Ett tidigt aprilskämt, kanske?

Långt borta

Det smattrar mot taket i vinterträdgården och då och då kommer blåsten som ett riktigt vargavrål runt knuten. I går morse var det -3,3 grader när jag klev ut genom dörren och nu ska det bli ännu kallare i ett par dagar. Och här sitter jag och längtar tillbaka till semestern som jag kom hem ifrån för en och en halv vecka sedan.

Jag vill tillbaka till djungeln, djuren, växterna, värmen, solen, haven och det fantastiska Costa Rica.

Just den här gången handlar Underbara onsdag inte så mycket om odling, men vill du se bilder från semestern och en alldeles sagolikt vacker natur som kan du gå till bloggen ”I sengångarens land”. Hoppas att du blir inspirerad och också bestämmer dig för att ta en tur till paradiset.

Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”Hallå våren!?!”.

Sileshår och sorgmyggor

På förra årets Nordiska trädgårdar köpte jag två köttätande växter och fick med mig två på köpet – de var så små att de inte syntes i krukan, men efter några månader hade jag utöver mina flugtrumpeter även en venusfälla och ett sileshår. Trevligt och oväntat! I veckan upptäckte jag att sileshåret är alldeles prickigt av sorgmyggor. Det kanske inte vore så dumt att skaffa fler plantor och ställa en på varje ställe där jag har sådder.

Att bada i pollen

Jag njuter i solsängen med ett helt berg av filtar och nya trädgårdsböcker. Och så plötsligt hör jag den första humlan för i år mitt i all bofinkssång. Det är nästan så att jag också vill ta ett dopp i närmaste pollenfyllda krokuspool.

Nordiska trädgårdar

Finaste monstern, i mitt tycke.

I går var det äntligen dags för Nordiska trädgårdar. Jag gick upp klockan fem för kunna hänga på låset och det var tur för i år tror jag att det tätnade ovanligt tidigt i gångarna och i parkeringshuset var det nästan fullt när kollegan Micke och jag svängde in vid kvart i nio.

 

Den här måste jag nog härma ... ska bara lära mig att svetsa först.

Vi gjorde ett jobb till tidningen på plats, men var främst där som ”privatpersoner”. Det blev en riktigt trevlig dag, men vi slogs precis som förra året av hur mässan krymper och krymper. Och jag tycker inte att den håller samma höga kvalitet som tidigare. Tyvärr!

 

Men det fanns många guldkorn. Bäst var att träffa bloggvänner som jag tidigare bara haft kontakt med i cyberrymden. Så roligt att få se hur dessa människor ser ut på riktigt och att få kramas IRL. Nu blir det ännu roligare med dessa bloggkontakter. 

Helt klart snyggast på hela mässan!

Jag blev riktigt salig när jag plötsligt fick se en mimosabuske på en vagn. Den fick följa med hem och nu doftar det vansinnigt gott i vinterträdgården. Mimosa fanns ofta som snittblomma hos farmor när jag var liten och jag har alltid älskat de gula bollarna och de den där ljuvliga doften.

Ett annat fynd var en rostig obelisk som jag hittade när jag nästan hade gett upp hoppet och det var dags att åka hem. Men … i sista montern stod precis en sådan som jag letade efter. Den ska genast tas i bruk till klätterpelargonerna som nu har väntat på omplantering ett bra tag.

 

Bilderna är tagna av Mikael Svensson.

Stunder av lycka

Jag vet inte om jag är så bra på lycka. Jag är i och för sig oftast glad, men det är definitivt inte så att jag går omkring och känner mig lycklig hela tiden. Eller jo, jag är nog rätt lycklig – kanske är det så att mycket vill ha mer?

Tänk så skönt det vore att aldrig behöva oroa sig, att inte ta åt sig och att bara låta tråkigheter försvinna upp i tomma intet, att bara minnas det goda och att hela tiden tänka glada tankar. Fast det låter inte särskilt realistiskt att kunna ha det så och ibland kan jag känna mig avundsjuk på människor som är nöjda. För det är nog snarare det jag är mindre bra på – att vara nöjd. Jag vill hela tiden framåt, se mer, lära mig mer, utvecklas och få chansen att testa ännu en grej.

Lycka är att den övervintrade tomatplantan nu når mig till halsen och har fått tomater som än så länge är stora som flirtkulor.

Lyckliga stunder är det dock gott om. En lycklig stund var i söndags när jag kom hem och såg hur mycket sådderna har växt medan grannen på andra sidan skogen skött om dem. Chilisarna har börjat sätta frukt och det är hög tid att plantera om tomaterna. Den sysslan kommer nog att skapa lyckokänslor. Och så besöket på Nordiska trädgårdar i morgon – det blir definitivt en höjdpunkt av lycka!


Vill du också vara med i "Underbara onsdag"? 

Reglerna är enkla:  
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.


Nästa veckas tema är ”Långt borta”.

Vackrast som bukett

Jag tror att det är så här jag tycker allra bäst om mina amaryllisar – en bukett. Det blir mycket maffigare så än en stängel som sträcker sig så högt upp den bara kan ur en kruka. Jag har också en känsla av att de står sig längre när de klipps av och ställs i vatten.

Inte riktigt som på bilden

Picote var sist ut hos mig. Det dröjde ända till den 10 februari innan den slog ut. Det här var den sort som jag hoppades mest på, men den höll inte riktigt vad bilderna lovade. Blommorna är mindre än vad jag hade trott. Det gör ingenting. Däremot så hade jag hoppats på att det vita verkligen skulle ha en röd kant. Min blomma har röd kant på en del blad, men inte över allt. Gissar att det gäller att få tag i en riktigt prima lök med de anlagen – den på bilden som gjorde reklam för sorten var uppenbarligen av prima kvalitet.

Vilken skönhet!

När januari gick mot sitt slut var jag rejält trött på sena amaryllisar och ville helst slänga ut krukorna. Men så slog till slut elvas ut och oj vilken skönhet! Den här löken kommer jag att vara rädd om, för det här är en blomma jag gärna vill se igen. Nästa gång måste jag dock komma ihåg att ta fram den riktigt tidigt så att jag får njuta av den redan till jul.

Som en ängel

Att den här amaryllisen stod ut hemma hos mig är ett under. Vet inte hur många gånger den föll ur krukan – till slut även med utslagna blommor. Men trots misshandeln så blommande den vacker och länge. Den är inte vit utan nästan gulgrön. Mitten är limefärgad. Blomman ser lite gammaldags ut och ger ett lugnt intryck. Den får mig att tänka på en ängel. Jag tycker att den är jättevacker och vill gärna ha den igen. Det tog dock till mitten av januari innan den blommade hemma hos mig.

En främling

Jag har inte en aning om vad det här är för en amaryllis, men den är vansinnigt vacker med sin stora röda blomma. En riktig julamaryllis.

Vi fick den som julblomma av svärföräldrarna och den blommade i omgångar i drygt en och en halv månad. Fantastiskt fin amaryllis som jag hoppas ska vilja slå ut igen, även om den är en främling.

Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”Lyckliga stunder”.

Overkligt vacker

Jag kunde inte sluta titta på den här amaryllisen när den väl slog ut i mitten av januari. Så vackert, nästan för vacker för att kännas som en verklig blomma. Den skulle definitivt passa i en tecknad film. Jag är faktiskt glad att den tog så god tid på sig, för den är definitivt inte julig. Jag hoppas att löken vill överleva och om den gör det så ser jag verkligen fram emot blomning på våren eller försommaren – då gör den sig nog bäst. Sorten heter gervase.

Rekordkort blomning

Nja, cherry nymph slog ut på en knubbig stjälk och var jättevacker i knappt ett dygn. Sedan vissnade blomman. Vilken besvikelse. Jag hann inte ens ta en bild. Turligt nog så kom det en stängel till och blomman slog ut för två veckor sedan. Den här gången var jag snabb nog. Jag vet inte varför den blommade över så snabbt. Den har skötts precis likadant som alla de andra amaryllisarna. Kanske är sorten sådan, eller så hade jag otur.

Ingen höjdare

Nä, den här amaryllisen var ett felköp. Den heter jewel och slog ut i kritvita blommor som inte gjorde särskilt mycket väsen av sig. Den var dock rätt snabb och var den som först fick blommor efter rapido. Blommorna var väl egentligen fina, men ville likasom inte öppna sig ordentligt. Det ska säkert vara så, men det är inte riktigt så jag vill ha mina amaryllisar. Sorten påminde nästan mer om en daglilja än om en amaryllis.

Snabba rapido

Rapido gör på sätt och vis skäl för sitt namn – det var den första amaryllisen som slog ut hemma hos mig. Fast den var för den skulle inte särskilt snabb. Rapido blommade dessutom länge och det tackar jag för.

Den är rätt lik lovely garden som är en av mina favoriter sedan tidigare. Rapido är dock lite kraftigare i växtsättet och intensivare i färgen. Juligare, helt enkelt.

Nu ska amaryllisarna recenseras

Jag brukar recensera mina tomater och nu tänkte jag göra detsamma med mina amaryllisar. Till den som höjer ögonbrynen så kan jag meddela att ja, jag vet att det är länge sedan julen dansades ut, men det har tagit så här lång tid att få mina amaryllisar att blomma.

Den 20 oktober såg det ut som på bilden i blomsterboden. Alla amaryllisarna packades upp och planterades i krukor. Jag var rädd att de skulle blomma för snabbt om jag tog in dem i huset, så i stället fick de stå i den svala boden.

Med facit i hand borde jag ha tagit in dem i värmen och ställt tillbaka dem i boden när de väl hade vaknat och börjat visa tecken på att vilja växa.

Första amaryllisen som slog ut hos mig var rapido och den presenteras här på bloggen i morgon.

Sura citroner?

Mitt citronträd blommar inte längre. I alla fall inte så mycket. En och annan blomma slår ut då och då, men den stora blomningen som lade sig som en bedövande doft i hela vinterträdgården är över.

Jag är glad att jag var så flitig med penseln under blomningen, för nu har jag 13 små citroner på gång och de sväller snabbare än jag hade förväntat mig. Jag har funderat på om jag borde gallra, men har bestämt mig för att låta växten sköta det själv – misstänker att ett och annat kart kanske faller av, men hittills ser de väldigt fina ut.

Vill du också vara med i "Underbara onsdag"? 

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”En främling”.

 

Testar tidiga asiater

Jag brukar så asiatiska bladgrönsaker under sensommaren, men i år tänker jag testa att så tidigt i stället. Det borde väl fungera? Eller? I en pluggbox har jag sått kailaan, celtuce och prize choi och i lådorna på bilden ska green wave, mizuna, pink lettucy, tatsoi och mitsuba växa. Frågan är bara var jag ska ha mina sådder. Nu står de mot en varm husvägg, men frågan är om det är tillräckligt varmt där för att de ska gro. Känner att jag famlar lite i blindo här. Någon som är erfaren och kan vägleda?

Sticklingar av katter och pelargoner

Det märks att jag har förökat lite väl många pelargoner i år ... drömde härom natten att jag gjorde detsamma med katten och plötsligt hade två identiska kissar. Maken var inte alls glad och jag hade inte en aning om vilken kisse som var den ursprungliga.

Vårgrönska i vas

Jag tycker om att sätta grenar i vatten så här på våren. Det är så underbart att få se den skira grönskan när jag längtar efter att den ska komma igång utomhus. Allra bäst tycker jag om ek. Det tar rätt lång tid innan bladen visar sig, men det är definitivt värt den långa väntan när de flikiga små löven till slut visar sig.