Grön amaryllis

Jag måste få visa den här amaryllisen också – min gröna Evergreen. Inte så julig kanske, men skir och fin. Det är andra gången jag har den löken och det är mycket möjligt att det blir ännu fler gånger … om jag nu inte lyckas få den att vilja blomma fler gånger.

Min favorit

Den här amaryllisen heter Lovely Garden och är min absoluta favorit. Att jag tycker så mycket om den beror på de nätta blommorna och på hur många blommor den faktiskt får. Den främre stjälken har fem utslagna blommor just nu samt en knopp som är på väg att veckla ut sig. Den bakre har två utslagna blommor och två knoppar. Och som om inte det vore nog är sex nya stjälkar på väg upp. Tror och hoppas att jag kommer att få njuta av den här fina amaryllsen ett bra tag.

Stannar inne vid brasan

Så här ser det ut hos mig i dag. Jag är väldigt glad att snöfallet prickade min lediga dag. Jag är till och med lite glad för att de trevliga lunchplanerna jag hade med två vänner gick i stöpet. För jag vill verkligen inte ge mig ut och köra flera mil i det här vädret. Flingorna är blöta och stora som tiokronor. Dessutom är det rätt mysigt att stanna inne, dricka varm choklad och rosta bröd i braskaminens lilla ugn.

Finaste julrosen

Den här julrosen är min absoluta favorit. Köpte den på en trädgårdsmässa för två och ett halvt år sedan och nu blommar den för första gången sedan dess. Den syns tyvärr inte jättebra inifrån eftersom blommorna är aningen nedåtböjda, men den är definitivt värd att lägga sig på mage för.

Amaryllisarna bestämmer

Eftersom samtliga amaryllisar har slagit ut så får det vara advent hos oss redan nu. I eftermiddag har allt pynt satts upp, både inne och ute samt i växthuset.

En liten glimt av sommar

Solen höll i sig i går och det var alldeles vind-
stilla. I växthuset var det så varmt att jag kunde sitta och skriva i en tunn topp. Köpte en fin liten ljuskrona när jag lunchade på stan med grannen i tisdags. Jag tog med den ut till växthuset och tände den trots solen. Min gamla är lite väl rostig, så den här ska få hänga där i sommar. Tror att den kommer att se jättefin ut mitt i all grönska.

I full blom

Vaknade av att solen sken in genom fönstret. Det är till och med varmt ute. Så i dag är penséerna på utflykt – ända till växthuset där de får solterapi. Själv äter jag nygräddade scones i sängen och försöker njuta av min fantastiska amaryllis.

Mina penséer

Jag tycker att jag från dag till dag kan se hur mina penséer växer. Jag blir så glad av dem. Det är fascinerande att se hur olika de är – jag ju sådde en påse med blandade sorter. Några är nästan ärtgröna och lite glansiga i bladen, medan andra har en mattare grön färg. Några har runda blad och andra mer avlånga. Det ska verkligen bli spännande att se vad det blir för färg på blommorna.

Hot lemon

Mina chilisar mognar så fint ute i boden. Vackrast är hot lemon. Fast nu är det mest chilisar på plantan. Med blad är det sämre.

Sista rycket

Jag är hoppfull, väldigt väldigt hoppfull. Vädret är trist. Luften är fuktig.. Himlen är grå Men nu ska jag gå ut och när jag kommer in så ska trädgården till slut vara färdig för i år. Känns som om jag har bluddrat om att avsluta trädgården hela hösten, men nu så. Till slut. Löven ska bort från växthusgolvet, utemöblerna ska skrubbas och ställas in i växthuset, de sista vissna blomställnigarna ska klippas bort och de sista landen ska göras i ordning för vintervila. Och det ska till och med bli trevligt att gå ut och greja. Dessutom har jag en mysig middag med vänner att se fram emot till kvällen, så det här blir nog riktigt bra!

En stickad kruka

Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara när en kompis frågade om jag ville följa med på stick-kafé i Salemkyrkan. Jag kan ju inte sticka. Och stick-kafé!?!

Men jag är ju nyfiken och vill gärna testa saker. Så i går kväll jag följde med. Vi var i särklass yngst. Men vad gjorde det. Det var jättetrevligt. Och till min stora förvåning så kan jag sticka. Räta maskor har jag kläm på, men aviga är svåra att lära sig när det inte finns någon annan västerhänt stickare som kan visa. Men med rundstickor behöver man tydligen inte kunna mer än räta, eftersom det går runt runt. Det blir slätt och fint ändå.

Det här betyder att jag äntligen är på gång med en stickad kruka. Jag köpte garn och rundstickor för två år sedan, men det blev aldrig av att jag försökte. Nu är jag en bit på väg och till jul ska jag ha den där fina stickade krukan i mitt fönster. Det krävs bara några trevliga kvällar till på stick-kaféet inne i byn.

Ivrig amaryllis

Åtta veckor skulle det ta för amaryllisen att gå i blom. Och jag prickade in planteringen för att det skulle bli lagom till jul. Lär inte ens hinna in i advent innan den allra juligaste har slagit ut …

Löven har fallit

Kylan i förra veckan blev för mycket för vinstockarna, så nu har löven äntligen fallit. Det ser rätt vackert ut med hela växthusgolvet täckt, men det är dags att sopa och rycka ner de få löv som fortfarande klamrar sig fast uppe vid taket. Sedan blir det en sista dammsugning innan utemöblerna får flytta in i sitt ljusa, torra vinterbo.

Bot mot kålfjärilar

I går besökte jag en jobbarkompis i grannstaden. På promenaden runt ån fick vi sällskap av hennes bästa vän som glatt visade koloniområdet där hon odlar. Det första jag såg var perfekt grönkål hos en av odlarna. Den var så fin att någon hade varit där med ett långt inplastat brev på en pinne nedstucken i jorden och med en önskan om att få köpa kålen. Plantorna hade inte ens varit täckta med väv. Jag ondgjorde mig genast över kålfjärilarna som älskar mina odlingar. Brysselkålen på bilden är det senaste offret. Men då fick jag ett tips. Den som vill slippa kålfjärilar ska göra några snitt i den tjocka bladnerven i ett stort blad på varje planta. Då håller sig fjärilarna borta. Det ska tydligen vara ett gammalt knep. Vet inte om det fungerar, men jag ska definitivt testa!

En prickig råtta i rabatten

I går hittade jag mina papper från skrivarkursen jag var på i september. En av övningarna vi fick göra handlade om att flödesskriva – vi skulle börja med en mening och skriva precis vad som dök upp i huvudet i tio minuter utan att lyfta fingrarna från tangentbordet. Min text utspelade sig förstås i en trädgård.

Det mesta var som vanligt på morgonen denna tisdag, bortsett ...

... från den prickiga råttan som låg och jäste i dahliarabatten. Röda prickar mot gulbeige päls. Och med en stor röd rosett om svansen, som om den var en alltför försenad present från tomten. Och så var det förstås det där med fen som badade fötterna i fontänen och fick vattnet att bubbla som champagne. Jag gnuggade mig i ögonen, blinkade några gånger, förväntade mig att vattnet skulle rinna lika trögt som det brukar i den något algiga ovalen som utgör fontänen, men när jag tittade upp igen så plaskade den lilla fen fortfarande med fötterna i vattnet. Nu fnittrade hon också och skakade på änglahåret och fick luften runt omkring att börja glittra. Du ska få fem önskningar, sa hon med en röst som lät som ett barns. Fem önskningar, men du får inte tänka på saken. Jag vill ha ditt svar nu. Nå, vad vill du ha. Oj, tänkte jag. Fem önskningar – på raken. Först tänkte jag på att önska mig fem önskningar till, men det hade jag ju hört att man inte fick – så var det i alla fall i sagorna. Kanske skulle hon försvinna med en liten puff som jag ens vågade uttala en sådan önskan högt. Så jag önskade mig en flaska torrschampo, och en tång till grillen, tre små griskultingar och fyra hamstrar. Min sista önskan var att jag skulle få behålla råttan som fortfarande låg och snarkade där borta i rabatten. Den lilla fen skattade och viftade med trollspöet hon plötsligt hade i handen. Dina önskningar är uppfyllda, sa hon och dök ner i vattnet utan att lämna några ringar efter sig på ytan. Hon bara försvann. Kvar stod jag med en schampoflaska i fickan, en grilltång i högerhanden och tre grisar kring fötterna. De fyra hamstrarna var redan i full färd med att försöka gräva hål i gräsmattan. Jag tittade på den medvetslösa råttan och önskade att jag i alla fall hade bett om ytterligare fem önskningar. För vad sjutton skulle jag med en prickig råtta till?

Blommor i kylan

Jag älskar julrosor. De är så fina. I rabatten som omgärdar terrassen har min lilagröna julros blommat i flera veckor. Tyvärr är blommorna så lika bladen att de är svåra att se, men när jag kryper nära så är de underbart vackra. Att man kan ha julros i ampel har jag inte tänkt på tidigare, men när den här blev överflödig hängde jag upp den intill entrén. Otroligt trevligt att komma hem och mötas av en blomma. Fast jag lär få hålla koll på temperaturen och ta in den i boden om nätterna blir riktigt kalla.

Vårkänslor på tillväxt

Äntligen är penséerna omskolade och därmed lättare att vattna. Nu ska de få stå under lysrör ända tills de vuxit färdigt och är reda att börja blomma. En av mina brister som odlare är att jag brukar slarva med gödning. Mest för att jag tycker att det är trist att vattna, och med gödning blir det ytterligare ett moment. Men nu ska jag skärpa mig, så att jag får riktigt fin blomning och massor av vårkänslor redan i januari.

Höstens finaste blomma

Åh, så jag har väntat och hoppats. Men nu äntligen har höstens finaste blomma slagit ut. Jag njuter!

Förläng tomatsäsongen

Det här med att odla upp och ner är inte så dumt. Och i höst har jag kommit på att det är ännu fiffigare än vad jag tidigare har tänkt på. I helgen skördade jag nämligen min sista tomat från levande planta. Jag hade antagligen kunnat fortsätta ännu längre om jag hade fortsatt att vattna min tomat och låtit den hänga varmare. Men min tanke var aldrig att fortsätta. Tomaten blev helt enkelt hängande i boden. Nästa år kommer jag att fortsätta odla upp och ner – i synnerhet tomater med ett kompakt växtsätt. Tänkt så smidigt att bara kunna plocka med sig tomaten och låta den fortsätta växa inomhus så länge det finns tomater att skörda!

Män blir jordgubbar

Jag läste något fint i dag. Det var i ett minnesord som en läsare hade skickat in och där hon berättade att den döde brukade säga att han skulle bli en jordgubbe när han dog. Det fick mig att vilja skratta och gråta på en och samma gång. Och för första gången någonsin önskade jag nästan att jag var man, för det måste ju vara lite trösterikt att kunna tänka på sig själv som en blivande jordgubbe.

Börjar om på nytt

Landet som kallas BB och som var tänkt att användas till uppdrivning av perenner har inte riktigt fyllt sin funktion. Framför allt beror det på att jag anlade landet som nybakad odlare. Då trodde jag att alla fantastiska fröer i Impectas katalog verkligen skulle gro bara jag följde instruktionerna till punkt och pricka och var riktigt tålmodig. HA HA HA!!!

Det finns säkert folk som är så grönfingrade att de kan få fröerna att gro, men till den skaran hör inte jag. Tror också att en del fröer behöver vara mycket färskare när de sås än vad de är när man beställer från en leverantör som kan ha haft fröerna liggande ett tag – vissa fröer verkar ju vilja hamna i jorden nästan direkt efter att de släppts ur sin kapsel. Numera håller jag mig till grönsaksdelen och till blommor som jag vet inte är allt för svåra att driva upp från frö. Och landet har sakta men säkert förvandlats till barnkammare för grannens björkar som verkligen har tagit fasta på det här med BB.

En och annan perenn har faktiskt också sett dagens ljus i detta land. Bland annat irisarna jag fick fröer till av Laura (det gröna som syns i ”Förskolan Fröet” intill BB) samt aklejorna jag sått med hemskördade fröer, flera sorters stockrosor från Rara Växter samt några echinaceor från Mr Fothergills. Men i går tömdes BB. De 20 facken är borttagna, likaså ogräs och jord full med trådiga rötter. Ny jord är ditlagd och överst ligger mager såjord.

Här ska nämligen alla fröer jag skördat från mina bergvallmoplantor sås. Det var i augusti jag upptäckte flera frökapslar på de vissnade plantorna och skörden gav en rejäl matsked med pyttesmå fröer. Nu ska jag sprida ut fröerna ordentligt och låta dem frysa hela vintern. Sedan ska jag vänta och hoppas att de båda ska vilja gro och växa sig stora och att ingen rothalsröta ska få fäste. För att grannens björkar inte ska kunna fortsätta med förökningen just i BB har landet försetts med ett finmaskigt insektsnät som ska få ligga på tills alla löv fallit från träden och som ska lägga på igen när hängena börjar visa sig i vår. Däremellan vill jag ha mycket snö på 0dlingen. Hoppas nu bara att fröerna är fertila!

Lite blev i alla fall gjort ...

Nej, jag har inte fått ner vitlöken i jorden. Men jag har varit ute och grejat och det var jätteskönt med frisk luft. Visserligen är det rätt rått och gråkallt ute i dag, men det är vindstilla och vid ett tillfälle tittade solen faktiskt fram. Och lite blev faktiskt gjort. Har tagit upp alla dahlior och märkt dem så att jag vet vilken som är vilken när det är dags att plantera i vår. De flesta av mina dahlior bor i kruka året om, men de 15 knölar som bor i rabatterna ska få övervintra utan att grävas ner i kruka över vintern – hoppas att det ska gå bra. Nu ska de få torka till i växthuset innan jag lägger in dem i boden. Det här betyder att fyra pallkrageland har fått jorden vält och tilljämnad och att de är redo för att på nytt ta emot blommor till våren. Skönt!

Nu är jag inomhus och värmer mig framför brasan medan snälla maken grejar i trädgården. Känner mig väldigt tacksam!

Alla dessa borden ...

Så var det det där med lusten igen. Vill ägna mig åt allt annat än trädgård just nu, eller om jag ska vara riktigt ärlig – det har varit så mycket både dagtid och kvällstid i veckan att jag egentligen bara vill lata mig. Men nu när det är plusgrader och jorden åter är mjuk så måste jag ta upp dahliaknölarna, fixa till grönsakslanden och ta in pelargonamplarna som hänger i växthuset. Dessutom borde jag verkligen peta ner mina vitlöksklyftor – har köpt tre olika sorter. Vore ju synd om det frös till igen innan jag hinner med det. Och så behöver penséerna skolas om. Fast det känns nästan som ett jobb som redan borde vara gjort eftersom jag har drömt att jag skolat om dem hela natten. Fast i drömmen var plantorna mycket större och finare än i verkligheten.

Häxans heta räk- och lotuspanna

För många år sedan gick jag en kurs i örtlära och fick genom den en vän. Shaeen heter hon och bor på Österlen. Hon arbetar numera som häxa.

Från en av vistelserna hos henne – maten där är magiskt god ;) − har jag ett av mina favoritrecept som jag gärna hackar ner en chili i. Jag gjorde pannan senast nu i veckan och tänkte att fler kanske vill äta den här goda och snabblagade rätten.

Shaeens räkpanna

Hacka en stor gul lök i halvstora bitar.

Fräs löken mjuk i rapsolja och smör.

Salta och krydda med 1 ½ tsk curry.

Skär en röd paprika i små bitar och hacka en chili. Blanda ner i löken.

Häll i en påse lotuswok (vilka wokgrönsaker som helst går bra, men jag älskar lotusrot).

Pressa i två vitlöksklyftor.

Rör ner 2 dl crème fraiche och låt det puttra in lite grann.

Skär en liten burk ananas i små bitar och lägg i – eller ännu hellre, använd färsk ananas.

Häll i ordentligt med skalade räkor. Jag brukar ta ungefär tre hekto. Räkorna ska bara ligga i så att de precis blir varma. Pannan ska helst inte koka sedan räkorna lagts i.

Servera med asiatiskt ris.

Tomater i sovrummet

Sticklingen från min gula tomat växer så att det knakar i sovrummet. Nu har den till och med fått små knoppar. Vet inte om jag klarar av att ta bort dem. Att få små tomater mitt i vintern vore ju lite skojigt.

I groventrén står en stickling från samma planta i ett glas med vatten. Det tycks bli fler rötter för varje dag som går, så det är nog bäst att sätta även den i en kruka med jord.

Fantastiskt att växtkraften är så stor även så här års.