Som med morötterna

Ja ja, jag vet. Men jag kunde inte låta bli. Var tvungen att få titta på någonting av det jag gjorde i går. Bestämde mig för att firren var "färdigbakad" och krånglade ut den ur formen. Men nu lovar jag. Jag ska hålla mig. I alla fall till på fredag kväll. (Och jag har ryckt upp två ynkliga morötter i dag ...)

Jag har slabbidabbat

Förra sommaren bestämde jag mig för att testa betonggjutning. Det skulle bli trappsteg till växthuset, egna krukor och ett fågelbad. Men det är först nu det har blivit av.

I går kväll spanade jag in rabarberlandets största blad och knipsade av. Sedan gjorde jag en kulle av grus och lade byggplast mellan gruset och rabarberbladet.

Eftersom det var första gången för mig, fick jag hjälp av Klas. Han är van att jobba med betong och vet hur tjockt det ska blandas. Men hugaligen så det skvätte när vispen snurrade i gång.

När första lagret betong var påkladdat klippte jag till hönsnät som jag tryckte fast i betongen. Sedan slabbade jag på ännu mera betong och formade geggan med murarslev och händer.

Slutligen jämnade jag till botten med hjälp av en marmorskiva som jag hittade bland alla bråte. Jag vill ju att fågelbadet ska stå stadigt.

Jag fyllde sandlådeformar med betongen som blev över. En fisk, en krabba och en sjöhäst.

Nu kommer den svåra biten. Väntan. Jag är en otålig människa som genast vill se resultat – det är därför mina morötter aldrig hinner bli särskilt stora. Men jag ska hålla mig. Ska vattna betongen några gånger i morgon och på fredag. På lördag ska fågelbadet vara färdigbrunnet för länge sedan, så då ska jag vända på betongen och dra bort bladet. Spännande!!!

Nu är det sommar!

Vilken eftermiddag! Tog ut lite komptid och var hemma redan vid fyra. Hade inte alls tänkt bada. Jag har inte riktigt trott på maken när han säger att det är skönt i vattnet. Men plötsligt hade jag fått på mig bikinin och stoppat termometern i badrocken. Och det var verkligen ljummet i vattnet. 23 grader vid bryggan. Fantastiskt!

När jag kom hem gick jag en runda i trädgården och mumsade i mig allt trevligt jag hittade: fem jordgubbar, två sockerärter, en solvarm gurka och en liten vildtomat. Tänk – nu är det verkligen sommar på riktigt.

En planta på kontoret

I söndags skrev jag ett inlägg på Facebook. Bland annat om myskmadra.

I morse hittade jag en stor tuva på skrivbordet. Hade först lite svårt att se vad det stod på lappen, men sen såg jag att plantan var från Maggan en våning ner.


Tusen tack! Tänk så glad man kan bli av att komma till jobbet.

Min stora pojke

Det riktigt knakar i tomathoarna. Första tomaterna har redan börjat skifta i färg och lyser nu som små trafikljus mitt emellan grönt och rött.

Min biff-
tomat "Big Boy" har fått sina första kart.


Och vilka kart! Det syns redan att de satsar på storslaget. Lite annorlunda i skalet är de också – mattare än "vanliga tomater". Det är likadant med plantan från fröerna jag köpte på Teneriffa i höstas.

Tänk om de verkligen blir ett halvt kilo tunga. Undrar om plantan orkar med sådana biffar!?!

Blommande byrå

Jag åkte till återvinningen och köpte en byrå för 110 kronor.


Klas målade byrån.

Nu står den på entrédäcket. Lådorna är fulla av jord och krasse. Snart kommer den att vara översållad av blommor i olika nyanser från ljusaste gult till eldigaste rött.

Stora sommarrean

I dag började den årliga sommarutförsäljningen på plantskolan mitt ute i skogen. Kön var 30 meter lång när jag och grannen parkerade en minut före öppningsdags. Det blev många vändor fram och tillbaka till bilen. Sista gången var kön till kassan två och ett halvt växthus lång.

Men fyndade gjorde vi. Det är ett under att vi fick med oss allt hem. Det enda som blev kvar och som jag hade velat ha var en drygt två meter hög änglatrumpet med gigantisk krona. 200 kronor var det fantastiska priset, men jag hade behövt en rejäl lastbil för att få med den hem. Hoppas den fick följa med till någon annans trädgård.

Million bells.

Den heter något, men jag har glömt vad. Någon som vet?

Hängpelargonen "Summer rose lilac".

Rosa hängpelargon.

Lila lobelia.

Kork à la flugsnappare

Jag skäms en liten gnutta. Dahlian och mina blå bergvallmoplantor under fågelholken såg lite ledsna ut, så jag ställde dit vattenspridaren. När jag tittade till en stund senare fick jag syn på flugsnapparen som satt vid hålet med huvudet instucket som en kork.

Jag hoppas att det inte hann komma in alltför mycket vatten i holken. Vore ju trist om äggen eller ungarna simmar omkring där inne.

Till mitt försvar vill jag säga att jag trodde holken var tom.

Första hjortrontomaten

I går gav jag mina tomatplantor veckodosen – ett par rejäla skopa per murarbalja med min egen pytt-i-panna favorit: hönsgödsel på påse, aska från kaminen och benmjöl uppblandat med lite kossajord.

Passade på att tjuva sidoskott på en del plantor och band upp dem som inte riktigit ville hålla sig till spiralerna. Och där, mitt i min voyageplanta – den första knöliga tomaten. Trodde faktiskt inte att det skulle bli några. Blommorna såg så otillgängliga ut. Men oj så glad jag blev.

Tycker nästan att voyage är fel namn på den här tomaten. Borde det inte heta hjortrontomat i stället?

Så larvigt!

Jag är lite purken just nu. Jag vet inte vad larven på bilden heter, men jag gissar på stor klematisgluffare.

Upptäckte den i dag när jag skulle titta till mina sticklingar. Suckade djupt när jag såg den feta larven. Ingen som helst tvekan – flasksticklingen är körd. Den och alla de kådafärgade äggen åkte raka vägen till soptunnan.

Hoppas nu bara att sticklingarna i landet tar sig och att de inte drabbas av stora klematisgluffare de också.

En timma efter inlägget:
Jag har googlat lite och lärt mig ett och annat. Den mintgröna larven är inte en stor klematisgluffare utan larven till en orangestjärtad insekt som heter klematisstekel. Men med tanke på aptiten, så var mitt namn rätt så mitt i prick.

Klematissteklens bebisar äter upp klematisbladen i snabb takt. Stekeln är duktig på att föröka sig och larverna är svåra att upptäcka när de är små och sitter på bladens undersida. Larverna ska slängas där de inte kan göra skada, eller klämmas ihjäl, och bladen ska helst brännas. Ingenting ska läggas i komposten. Blåmesar ska gilla de här gynnarna, så en holk med lagom stort hål för just blåmesar kan vara en god idé.

Dagens lärdom:
I fortsättningen ska jag försöka komma ihåg att vara lite försiktig när jag släpar hem växter och sticklingar från andras trädgårdar. Att sätta det gröna i karantän kanske inte är så tokigt.

Mer stäpplök, tack!

När jag köpte lökar i höstas, fick jag syn på en påse med texten "stäpplök". De såg så roliga ut att jag inte kunde låta bli att lägga påsen i korgen bland små irisar, tulpanlökar och pärlhyacinter.

Nu har stäpplökarna kommit upp ur jorden och börjar små smått slå ut sina blommor.

Tror att jag ska stoppa några fler påsar med stäpplök i korgen när jag köper lökar i höst.

Mitt i midsommarnatten

Midnatt under midsommarnattens fullmåne.

Det slog slint

Midsommarafton. Först lunch hos svärföräldrarna och sedan fest tillsammans med mina föräldrar, deras vänner och vännernas barn, som är mina och Klas vänner. Det kommer att bli jättetrevligt. Men egentligen så önskar jag att det vore en helt annan dag. För nu behöver jag verkligen ta fram spaden.

”Hej! Visst är det väl så att du älskar mig väldigt mycket?” skrev jag i ett sms till maken i går eftermiddag. Tyckte att det var bäst att förvarna lite. Grannen och hennes väninna skulle göra en heldagsutflykt till en plantskola och frågade om jag ville följa med. Jag hade inte tänkt få med mig någonting hem. Skulle bara strosa omkring bland växterna och fika på plantskolans mysiga kafé. Men någonstans slog det slint.

En buskmagnolia ”Sieboldii”. En luktpion som heter ”Scarlet O’Hara”, den storblommande klematisen ”Königskind”, en planta blodfingerört, två echinaceor ”Razzmatazz” och ”Pink Double Delight”, en buske med vita vinbär ”Vit jätte” och så två krusbärsbuskar. Den ena är en ”Hinnonmäki” med gula bär och den andra en grön krusbär som heter ”Tatjana”.

På vägen hem kom vi på att det fanns en annan plantskola i området. En plantskola där ägaren driver upp allting från frö. Det fanns hur många sorters aklejor som helst. Kom hem med 16 plantor.

Så, här ska det grävas. Och grävas. Men det får bli i morgon. Och – hittar jag inte sju sorters blommor att lägga under kudden i kväll, så kan jag alltid sno ihop en bukett av aklejor.

Liten, men vacker

Ytterligare en suckulent har bestämt sig för att blomma. Särskilt stor är den inte, men oj så vacker. Definitivt värd att krypa ner på knä för.

Lite senare än planerat

Ha! Luktärter till vitsipporna. Den gubben gick inte. Missade med en månad!

I går kväll upptäckte jag att första blomman äntligen hade slagit ut. High scent heter den och planterades i vintras. Plantan har fått stå i mitt sovrumsfönster ända till för några veckor sedan då den fick flytta ut till växthuset. Numera bor den på entrédäcket.

Luktärten är inte särskilt vacker och har för länge sedan slingrat sig ur spiralen. Men blomman är fin med sin gräddvita grund och sina violetta kanter. Och allra bäst – doften. Luktärter är bäst. De få mig att tänka på farmor.

Så såg den ut i mars

Mitt livs första pion

I söndags hade pionen "Festiva Maixma" två vita knoppar. Stora som golfbollar och med en svag rodnad mitt på kinden. Efter ett år av längtan har jag äntligen fått se blommorna slå ut. De är underbarare än jag hade kunnat föreställa mig och doften, den är som en saga.

Klätterställning till sockerärterna

Förra året sådde jag sockerärter intill solrosorna. Sen sådd. Och bara några få frön. Inga problem med klätterstöd. Men i år sådde jag tidigt. Och enligt fröpåsens instruktioner. Det tog inte särskilt lång tid innan de små plantorna tittade upp ur marken. Gladde mig när jag såg dem och toppade med förtjusning. Det avklippta är ju så gott!

Men så växte sockerärterna lite till. Och då slog det mig – sockerärter klättrar. Jag hade alldeles glömt bort att de behöver någonting att klänga på. Vet inte hur jag tänkte. Men nu är det fixat. Jag bad maken om lite armeringsmatta och ett par pålar. Igen. Turligt nog blev det armering över efter jordgubbsslandet. Pålar har vi en hög av efter paret som bodde här före oss.

Blev faktiskt rätt bortskämd. Behövde inte göra mer än att säga hur stort armeringsnätet skulle vara och att det skulle sättas upp mellan ärtraderna. Nu står det där i den gamla sandlådan och låter sockerärterna klamra sig fast i rosten. Första blommorna kom förra veckan, så jag är hoppfull om att snart få stoppa hemodlade, obesprutade små skidor i munnen.

Julrosen har fröat av sig

Jag har väntat och väntat och nästan trott att frökapslarna i min julros har skrumpnat ihop. Men så i går fick jag syn på några svarta små pluttar inne i tepåsen. Den ena kapseln spottat ut tio glänsande frön.

Jag var inte sen med att plantera dem. Sedan några veckor har jag två nya kragpalleland i en del av trädgården där det är lagom mycket sol. Den ena avdelningen heter "BB", den andra "Förskolan Fröet". Perenner ska sås, gro och få chansen att växa till sig innan de hamnar i rabatten.

I "Förskolan Fröet" växer redan små echinaceor, aklejor och backsippor från vinterns sådder. Och nu har alltså de allra första fröerna bäddats ner i "BB". Undrar hur lång tid det tar innan de små liven gror?

Full rulle

Den här bilden är från i går kväll. Vi hade grillat med närmaste grannarna och åt rabarberpaj i vardagsrummet när ena grannen började hojta och vifta med armarna mot fönstret. Själv försökte jag klättra på stackars maken i min iver att komma närmare fönstret. Två grävlingungar lekte jaga där ute, försvann och kom tillbaka. Och igen. Och igen. Upp och ner ur diket. Till slut rusade de runt i trädgården. Men, de var lite för snabba för mina kameratryckningar. Och när jag sprang ut för att få en bättre bild gömde de sig genast i åkern. Men åh, så mysigt. Det är som att bo "Mitt i naturen".

Blommor till mig

Vi var fem "Lindor" i klassen när jag gick i grundskolan. Och vi hade definitivt inte namnsdag. I alla fall inte förrän vi kom upp i sexan sjuan. Då fick vi en plats i almanackan. I advent. Men, numera har Linda tydligen namnsdag strax före midsommar. Av någon anledning känns det fortfarande inte riktigt som en legitim namnsdag. Men, jag blev förstås väldigt glad för blommorna som Klas gav till mig i dag.

Jorgubbar på vertikalen

Var det någon som såg den fina montern på Nordiska trädgårdar? Den med ett planteringsbord i betong och så ett armeringsjärn med örtfyllda konservburkar upphängt på väggen.

På min näthinna fastnade det så pass att jag har gått och tänkt på det hela våren. Tidningens restaurang har snällt sparat konservburkar åt mig och nu äntligen har jag lyckats få tolv stycken i samma storlek. Har använt tre underbara ”ingredienser”: armeringsnät, pålar och buntband. Klas fick slå ner pålarna. Det var på tok för tungt. De som bodde i huset innan vi flyttade in hade tänkt bygga garage där, så underlaget är hårt packat.

Men det gick. Till slut.

Det blev lite för högt.

Men allt går att fixa med bultsax.

Min största insats var att borra hål i konservburkarna. Ett i botten för vattenavrinning och två i uppkant. Passade på att dra igenom buntbandet innan jag fyllde med leca och jord och gjorde sista räden mot grannens jordgubbsland. På kvällen när allt var klart var jag så stolt att jag släpade med mig grannen över för att beskåda. Det var nära att jag inte kunde låta bli att ta hennes mamma i handen och dra med även henne – men så kom jag på att jag ju bara har hälsat på henne ett par gånger. Så där lite på avstånd. Någon måtta får det kanske vara.

Det bästa med mitt vertikala land är luftigheten kring plantorna. Förhoppningsvis ska gubbarna inte kunna mögla.

Minus är höjden. Så fort burkarna var uppsatta kom jag på mitt lilla dilemma – jag når inte upp med vattenkannan. I alla fall inte till de översta plantorna. Men att plocka, det kommer jag att klara av.

Stella är krasslig

Stella började så fint. Gröna löv på samtliga grenar och full blom. Men nu är hon lite vissen. På gren efter gren börjar löven hänga och torka ihop tills de är bruna och prassliga.

Vi köpte körsbärsträdet förra våren. Hon har växt så snällt.


I vintras hade hon nät kring stammen, så inga djur har kommit åt att knapra på henne. Men dåligt mår hon – det är upenbart. Frågan är bara vad som är fatt. Och vad vi ska göra?

Kunde inte hålla mig

Min frösådda bergvallmo växer och växer. Men, det går lika långsamt som tidigare. Lite mer fart har den i och för sig satt sedan den fick flytta till "Förskolan Fröet" utanför växthuset – ett två kragpallar högt land där frösådda perenner får växa till sig. Just nu har den sällskap av ett par backsippor och fyra echinaceor samt en halv armé aklejor.

Häromdagen fick jag syn på några skraltiga bergvallmoplantor och kunde inte låta bli. Tre fick följa med hem och sträcker nu på sig i en del av trädgården där det främst är sol under tidig förmiddag och sen eftermiddag. Hoppas att de ska kvickna till och börja se lite mindre tufsiga ut nu när de fått en massa jord där de kan sprätta med rötterna bäst de vill.

Men, jag har börjat bli lite misstänksam mot bergvallmo. Sorten jag köpte har relativt små blommor. Jag är dock alldeles säker på att jag har sett bergvallmo med riktigt stora blommor. Och min lilla frösådda har betydligt taggigare blad än mina nyinköpta plantor. På lappen som följde med plantorna står det skuggigt till halvskuggigt länge. Men – har även varit i grannens land och snokat – och på lappen till hennes blåa bergvallmo står det soligt läget. Undrar hur många olika sorter det egentligen finns och hur man ska kunna hålla reda på dem?

Klematis i flaska

När jag kom hem från boule- och tacofesten i lördags hade jag med mig två finfina sticklingar hem. Har tänkt länge på den där skira klematisen som trädgårdsmentorn har mitt i trädgården: Albina Plena – en sibirisk klematis

Jag fick en stickling från den förra sommaren. Sticklingen tog sig bra, men det hann bli sen höst innan jag fick ändan ur vagnen och planterade ut den. Då var det fortfarande rätt skapligt varmt, men ett dygn senare störtdök temperaturen till flera minusgrader. Kylan höll i sig i några dagar och marken var bar. Sticklingen överlevde inte.

Men, nu ska jag försöka på nytt. En av sticklingarna har fått flytta in i en petflaska med jord och perlit. Nu står den i norrfönstret ute i groventrén. Svalste stället i huset. Den andra, som jag har gjort två sticklingar av, har jag stuckit ner i jorden utomhus. Ska bli intressant att se vilken stickling det går bäst för.

Röda små gubbar

Det finns ingen tid som jordgubbstiden. Det är den absolut bästa på hela året. En liter om dagen är inga som helst problem. Äter gärna jordgubbar med vaniljyoghurt till frukost, stoppar jordgubbar i salladen till lunch och äter jordgubbar flera gånger däremellan. Får aldrig nog.

Och nu har jordgubbstiden äntligen kommit. Bilden är från i går och gubben är redan uppäten. Den var så söt och god att jag blev riktigt inspirerad. Tog genast itu med att bygga ett jordgubbsland på höjden. Så nu blir det ännu fler röda små gubbar.

Annorlunda tomat

Mina tomatplantor slingrar sig uppåt, uppåt. Flera har nått en tredjedel uppför spiralerna. Voyage till exempel.

Plantan var lite trög i starten, men nu nästan kastar den sig uppåt. Och så har den öppnat sina första blommor. De ser inte alls ut som tomatblommor brukar göra, vilket gör mig lite fundersam. Är de lika villiga att bli pollinerade som vanliga tomatblommor, eller ska jag behöva hjälpa till på traven och vissla in ett gäng humlor i växthuset? Någon som vet?

En doft av Strindberg

DOTTERN
– Allt ginge an, om jag endast kunde få någon skönhet in i hemmet!

ADVOKATEN
– Jag vet du menar en blomma, en heliotrop särskilt, men den kostar en krona och femtio öre, det är sex liter mjölk eller fyra kappar potatis.

DOTTERN
– Jag skall gärna vara utan mat bara jag får min blomma.

Dialogen är ur ”Ett drömspel” av August Strindberg. Jag tänker alltid på just dessa rader när jag ser en heliotrop – och just på grund av ”Ett drömspel” måste jag ha en heliotrop i kruka vareviga sommar. Inte för dess skönhets skull, utan för doften.

Första året var något av en besvikelse. Då bodde vi på andra våningen i en bostadsrätt. Blomman skulle få bo på balkongen. Jag ställde ut blomman, stängde dörren och kom tillbaka efter ett par timmar. Inga blommor fanns kvar. Inga blad. Inte ens stammen var kvar. Allt som återstod i krukan var jorden och en avgnagd stump. Det gick inte ens att hitta några spår på klinkerplattorna. Puts väck. Alldeles rent.

Än i dag undrar jag vem som blev så sugen när den kände doften av min heliotrop. Kan bara tänka mig en enda sak – en stor fågel med gnagtänder.

Scarlet O´Hara

Scarlet O'Hara har hittills bara ägnat sig åt att långsamt slingra sig uppför bambupinnarna som jag har tryckt ner i hennes kruka. Men i helgen vecklade hon ut sina första blommor. Kortlivade blommor för dagen och precis lika intensiva i färgen som Heavenly blue.

Växthusets minsta blommor

De är så små att jag aldrig tidigare har lagt märke till dem. Men de finns där – vindruvornas små blommor. Mindre än knappnålshuvuden ligger de spridda på vin- och gurkblad medan druvorna långsamt börjar gro i sina klasar.

Fjärilar i päronträdet

Jag har borrat hål i en konservburk. Igen. Den här gången har jag satt fast burken i päronträdet och planterat fjärilskrasse i den. Ska bli härligt att se de gula blommorna slå ut och hänga från grenarna. Som ett moln av citronfjärilar.