Morgonens skörd

Det var inte alls dumt att vara extra tidig med sådderna. Artic Rose ger mänger med tomater, likaså chilipaprikan aji cristal. Och så äntligen – mina jordgubbar av sorten mara de bois är väldigt generös med röda gubbar som är fantasiskt goda. Det är så underbart!

Full far mot sommaren

Två och en halv minus i morse och vita tack. Gissar att det inte blir så många körsbär i sommar med tanke på att trädet står i full blom. Men i vinterträdgården har sådderna blivit till plantor som växer så det knakar. Mina första gurkplantor har gjort sitt och gav ett 60-tal gurkor. Nu plantor är på gång och inom ett par veckor blir det mer att skörda.

Aji Cristal

Indisk spikklubba, rosensköna Mediterranean mix, palettblad
(palettbladen är från sticklingar, inte frösådd)

Rosensköna Tattoo Tangerine

Arctic Rose

Vårsol och isiga vindar

Vårsol, fågelkvitter och isiga vindar. Så är det ute denna förmiddag. Inne i vinterträdgården trängs fröplantorna och mår förvånansvärt bra med tanke på att det innanför glasväggarna känns som i Grekland i augusti.

Nästa torsdag kommer växthusputsaren och när han är färdig tänker jag bära ut alla tråg och ställa dem i värmetunneln. Det ska bli så skönt att inte behöva flytta på allt varje vecka när golvet ska dammsugas och torkas. Och framför allt blir det bättre för plantorna när de får ett mildare klimat.

Jag är helt förbluffad över min gurkodling. Jag har aldrig varit ens i närheten av att lyckas så bra så här tidigt. Knepet måste vara hönsgödsel och att endast ha en planta per kruka. Eller så råkar det vara gynnsamt just i år.

Vid det här laget har jag skördat ett trettiotal. Ett gäng befinner sig i kylskåpet där de badar i dilligt saltvatten.

Märkligt nog har plantorna inte drabbats av spinn. Obegripligt med tanke på hur torrt och varmt det är. Men jag klagar inte. Jag är bara så tacksam varje gång jag tittar på bladen och ser att de fortfarande är friskt gröna.

Årets första gurka

I dag är det äntligen dags! Jag ska skörda årets första gurka! Jag ska bara vänta lite tills solen hunnit värma gurkan. Bäst av allt är att det är så många på gång att jag kan skörda en ny i morgon också. Och på lördag. Och på söndag. Om jag vill.

Vert Petit de Paris är en fantastisk gurka. Supergod, perfekt både att äta solvarm eller som insaltad. Dessutom är den ovanligt billig. 70 frön för under 15 kronor. Min fröpåse har bäst före-datum 2015, men jag har minst häften av fröerna kvar och de gror fortfarande lika snällt. Jag ska passa på att så tre nya i dag så att jag har fler redo när jag tycker att de här börjar breda ut sig för mycket.

Gurkorna har börjat blomma

Jag vill så gärna komma igång med bloggandet igen, men det får börja så här med ett och annat inlägg. Jag befinner mig mitt i ett nytt bokmanus och tänker vara färdig med det när vårsolen och de ljumma vindarna kommer. Sent i höstas kom min fjärde bok ”Vinterträdgårdens hemlighet”.

Den utspelar sig på min favoritplantskola, så den kändes extra rolig att skriva. Jag lånade plantskoleägaren till en av mina karaktärer. Jag snodde hans knävelborrar (nu bortrakade) och gjorde dubbelnamn av hans andra- och tredjenamn samt gjorde honom 40 år äldre.
Men här hemma är det inte bara en ny bok som växer fram, utan även mina odlingar. I dag har jag bundit upp gurkorna som har börjat blomma. Det är så fint när man kan se små borstiga fruktämnen. Tänk om jag kan få smaka den första gurkan redan i mars!

Sådder i kylan

Jag undrar hur sådderna har det där ute i växthuset. Än så länge är det sallat, luktärter och jätteverbena som bor där. De har inte fått något vatten, men så snart det våras ska jag börja vattna.

Mest nyfiken är jag på jätteverbenan. Jag har ställt några krukor där eftersom en kollega säger att de måste köldbehandlas för att gro bra. Jag testade det förra året, men endast ett av tjugo fröer grodde. I år testar jag att så de flesta i vinterträdgården och hoppas på bättre utdelning. Men några får vara ute i kylan i hopp om att jag ska kunna jämföra.

Nu ska jag så gul rocoto som låg på mitt skrivbord när jag kom till jobbet i måndags. Rocoto ska tydligen vara lite ovilliga att gro. Som tur är har jag ett litet rör med kaliumnitrat, så jag ska testa att blanda ut det i vatten och låta fröerna bada. Tänk så glad jag blir när kollegan på en av filialerna skickar chilifrö till mig. Jag ska fundera ut något riktigt trevligt att skicka tillbaka.

Det grönskar

När jag tittar på mina sådder så tycker jag inte att det händer så mycket, men i dag fick jag syn på bilden i förra inlägget och inser att det bara är en och en halv vecka sedan jag lade ut det. Sådderna har blivit fler – bland annat ärtskott till smörgåsen och purjolök har tillkommit. Men framför allt: oj, vad det växer! Det går så snabbt!


Jag är väldigt nöjd med att jag ställde ut odlingsstationen. Jag tror inte att jag någonsin har haft så fina småplantor så här tidigt på året.

Vår i vinterträdgården

Odlingsåret har äntligen kommit igång igen och jag är så sugen på att få tidiga tomater och gurkor. Men några rangliga ök till plantor vill jag inte ha. En tomat hann ränna i väg lite innan jag kom på att jag kan ställa odlingsstationen i vinterträdgården. Nu blir det visserligen varmt där när vi eldar eller när solen tittar fram. Men gråmulna dagar utan brasa håller det sig runt 16 grader. Jag hoppas att det i kombination med extra ljus ska göra susen. Det ger i alla fall en förkänsla av vår med ljumma vindar, fågelkvitter och en gräsmatta som exploderar av vårblommor.

Som en lyktstolpe i Costa Rica

Jag älskar vindor. Även de som växer här i Sverige och av många betraktas som ogräs. De är så fina!

Just nu njuter jag av ”Knowlian’s Black” som jag sådde i februari. Jag har en kruka i två hörn i vinterträdgården. Min tanke är att den är perfekt där inne med tanke på att den är så tålig när det gäller värme, torka och näringsfattig jord. Ser fram emot att hela rankan ska börja blomma och likna en lyktstolpe i Costa Rica. Där är den blålila vindan ett besvärligt ogräs som blir flera meter högt. Jag förstår ju att de som bor där tycker att det är rätt besvärligt, men det är ju sååå vackert!

Det är hög tid att knyta ett nytt snöre så att min vinda kan klättra ännu högre upp mot taket. Och så måste jag ta hand om småttingarna i växthuset. Där har jag ett helt gäng med ”Heavenly Blue” samt en mix av olikfärgade som också ska få komma ner i större krukor och flytta ut när vädret blir varmare.

Städerskan från yttre rymden

Jag lägger ut en bild från i söndags. Då hade jag fått nog av jorden och struntade i om växthuset återigen skulle bli pudrat med nya tjocka lager. Med andra ord: städdags.

För att inte få jord i lungorna, ögonen eller håret testade jag att jobba med munskydd (det som jag borde använda när jag blandar betong), cyklop och en gammal duschmössa. Det var varken skönt eller trevligt, men betydligt bättre än det skulle ha varit utan.

Nu är växthuset välskurat och alla växter avjordade. Dessutom har det i veckan börjat gro på åkern, så nu behöver jag nog faktiskt inte städa efter några fler jordstormar den här våren.

Stormbyar fulla av jord

För en vecka sedan tog vi hem våra vita utemöbler som stått hos en målarfirma sedan i höstas. Snövita och fina. Samma dag började bonden med vårbruket på åkern. Sådd och tillplattning. När jag styrde hemåt den dagen låg det som ett stort kakaomoln över åkern.


Sedan dess har det blåst. Och blåst. Och blåst. Jag blir brun under fötterna om jag går ut i vinterträdgården och har fått täcka soffor och soffbord med lakan och filtar. Jag kan inte fatta att det tar sig in där när dörrarna är låsta.


Men jorden tar sig även in i huset. Fönsterbrädorna är täcka med jord och i går när jag putsade skrivbordets glasskiva blev allduken brun. Innan jag gick och lade mig försökte jag tejpa igen vädringsventilen i det rummet. Men det är likadant i alla rum som vetter åt söder. Datorn får jag ställa in i garderoben.


För en stund sedan gick jag ut till växthuset för att vattna. Det var inte skojigt. Mitt nyputsade, välstädade och iordninggjorda växthus.


Hoppas nu bara inte att fröerna bonden har sått är bortblåsta. Just nu önskar jag mig flera regniga och vindstilla dygn så och spirande grödor som binder jorden. Därefter väntar städning. Massor och åter massor av städning …

Min indiska spikklubba lever

Jag är så glad att min indiska spikklubba (datura metel) har överlevt vintern och börjat växa. Egentligen odlade jag den som ettåring och skulle sätta nya fröer nu i vår, men det behövs ju inte när den fortfarande är pigg och glad. Jag tog in den en kväll i höstas när frosten hotade och glömde mer eller mindre bort den under lysrören i övervintringsboden. Nu har den börjat skicka ut sidoskott och i dag fick den en ny kruka med både hönsgödsel och epsomsalt. Hoppas att den uppskattar ompysslingen och blir riktigt fin. För säkerhets skull ska jag prata snällt med den och locka med en ännu större kruka.

Hur undviker jag spinn?

Gurkan verkar trivas väldigt bra. Den växer i alla fall så det knakar. Än så länge bor den under en stor odlingsklocka där den får ett fuktigt och bra mikroklimat som håller spinnkvalster borta. Men snart vill gurkan sträcka på sig och klättra och då får den inte längre plats i sin huv. Det betyder tuffare tider med torr och varmt luft. Är det någon som har bra tips på hur jag undviker de små odjuren? Jag kommer inte att köpa rovspinn-
kvalster. Då blir gurkorna på tok för dyra. Någon tipsade om tagetes. Att blommorna skulle kunna hålla spinn borta. Jag är skeptisk till sådana metoder, men är beredd att prova. Är det någon annan som har hört att samplantering med tagetes skulle kunna fungera? Jag tar emot alla tips på spinnmotarmetoder som finns för att få behålla mina gurkplantor gröna och friska.

Växthuspremiäääääääääääääär

Äntligen! Växthuspremiär!! I går var fönsterputsaren här och gjorde glasen fina, så nu är klorofyllhuset öppet för säsongen!!!


Nästan alla pelargoner har fått komma ut. Hoppas nu bara inte att de bränner sig. Om jag får önska får de kommande dagarna gärna bjuda på lite fler moln än vad vi har haft den här veckan.


Förra året såg jag de här elefanterna i Indien, men köpte dem inte. Ångrade mig när jag kom hem. De skulle ju ha blivit så fina i växthuset. I år fick jag med mig ett gäng hem och de passar perfekt. Hoppas bara att de inte bleks alltför mycket av solen.


Grodan har en vän som är konstnär gjort. Den har en given plats i växthuset.


I år får den sällskap av elefantguden Ganesha, som nog egentligen är tänkt som ett tredimensionellt visitkort.


Och så klosterliljorna som jag har köpt hos nunnorna i Vadstena. Önskar att jag hade fler riktiga, men jag har i alla fall ett stånd i rabatten. Om jag har tur så sprider de sig så småningom.


Sju amplar med pelargoner är uthängda. En del av sticklingarna hade knappt hunnit få rötter. Jag hoppas att de ändå ska ha livssug och snabbt slänga ut sina underjordiska tentakler och även låta bladmassan växa.

Jag ska inte ha några dahlior i år – LOL

Jag älskar dahlior, fast i år hade jag tänkt klara mig utan och testa andra blommor där dahliorna brukar växa. Nu kan jag inte riktigt komma ihåg anledningen till att jag tänkte så. Inte efter att ha sett dahliarabatterna i Indien.


På flera ställen såg jag enorma dekorativdahlior i full blom och en terrass vi susade förbi var som en hel äng av dahlior. Jag gissar att det var mängder av dahlior i krukor. Jag har aldrig sett något liknande och önskar att jag hade kunnat stanna för att ta en bild, men jag misstänker att konduktören inte hade uppskattat om jag plötsligt hade rest mig upp och dragit i nödbromsen.



Många rabatter bestod av sådana enklare dahlior som jag brukar fröså (som på de här tre bilderna). Så maffigt det blir när de växter så tätt i så långa och breda rabatter!

Ja, jag som inte skulle ha några dahlior har precis beställt några knölar samt tittat på de frösådda som har tittat upp ur sina papperskrukor och njuter av det vackra vårvädret. Det verkar som om det kan bli ännu en sommar med dahlior

Tillbaka till Indien

Det har ekat tomt här på bloggen ett tag. Anledningen är att maken och jag har varit i Indien. Vi har rest i långsam takt från Varanasi till New Delhi och sedan haft en veckas solsemester i Kerala.


Egentligen skulle vi ha rest tillsammans med vår vän Arun, men han fick en allvarlig bakterieinfektion och fick flyga hem till sjukhuset i stället. Vi fick dock till ett par dagar tillsammans i New Delhi när vi väl kom dit drygt en vecka senare.


I stället för Arun fick vi med oss hans kusinson Priyank, en trevlig person och otroligt skicklig guide. Ständigt med en betelnöt i munnen.

Här kommer några bilder från resans första dagar.

Sarnath. Här ska Buddha ha hållit sin första predikan.


Vi tog en tur på Ganges i skymningen och besökte bland annat ett av de två gath där det hela tiden pågår kremeringar.


Vi kom tillbaka i gryningen för att se de rituella baden.


På morgonen besökte vi det andra gathet där kremeringar utförs. Dagens första bål hade just tänts.

Det är trångt i Varanasi. Det är ett under att vi inte fick tårna klämda under en rickshaw eller motorcykel.


Jag har varit nyfiken på pan ända sedan jag besökte Indien förra året. Den här gången passade jag på att ta mig en ordentlig titt på tillverkningen. Testade när vi kom till New Delhi och åt middag med Aruns fru och döttrar och tyckte att det smakmässigt påminde rätt mycket om finska tjärtabletter.


Efter Varanasi flög vi till Khajuraho. Första morgonen åkte vi på en jeeptur i Panna. Fantastiskt vacker morgon. Jag såg mitt livs första härfågel och blev överlycklig.


Någon tiger såg vi inte i år, men härliga apor, sambarhjortar och vildsvin.


Templen i Khajuraho är helt fantastiska. Vi hade en otroligt kunnig lokalguide som gick runt med oss i timmar.





Det finns mycket mycket mer att visa från resan. Men det här är allt för stunden. I helgen ser jag fram emot att få fortsätta så fröer. Nu är våren äntligen här!

Rea på Garden Girl

Jag är inte en person som gillar att gå i affärer. Ibland försöker jag förmå mig själv att stanna till någonstans på vägen hem från jobbet, men det är sällan jag lyckas trampa på bromsen och verkligen göra slag i saken. För att det ska hända måste jag verkligen vilja ha något.

Men i går kväll såg jag att en före detta kollega skrev på Facebook att Garden Girls produkter just nu finns på ÖoB. Jag hörde talas om deras konkurs för bara ett par veckor sedan och blev så besviken. Jag gillar ju deras grejer. Vid halv tio satte jag mig i bilen och rattade in till stan. Jag satt utanför butiksdörrarna och skuttade ut ur bilen så fort jag såg tjejen som skulle öppna för dagen.

Så besviken jag blev när hon sa att de just nu byggde om i butiken och inte skulle plocka fram sakerna förrän vecka tio. Min underläpp började inte darra, men hon måste ha sett mina stora ögon à la hundvalp som inte får sitt utlovade godis. I alla fall sa hon att jag kunde titta runt lite i butiken, så skulle hon strax leta upp mig.

Ett par minuter senare dök hon upp och tog mig med ut på lagret. Där fick jag stanna så länge jag ville och i lugn och ro på igenom varendaste kartong. Och det gjorde jag. När jag väl hemkommen fick syn på mig själv i badrumsspegeln så såg jag verkligen ut som en oerhört nöjd groda. Jag visste inte att mina mungipor kunde sträcka sig så brett isär.

Tjohoo! Jag har presenter till trädgårdskompisar och grejer till trädgården för flera år framöver. Allt utom jackan och fleecetröjan kostade 29 kronor. Jackan och fleecetröjan gav jag 90 kronor styck för.

Det är nästan så att jag tror att det både är julafton och alla hjärtans dag på en och samma gång.

Spirande lycka

Det här är inte världens roligaste bilder, men oj så glad jag är för det de visar.

I dag ska mandarinlimens små fossingar få känna på hur det är att sjunka ner i Medelhavsjord. Det känns lite läskigt. Tänk om den inte alls gillar det och hellre hade stannat kvar i sin flaska med vatten!?!



Den här oerhört rangliga lilla groddplantan är en physalis som jag sådde för några veckor sedan. Den har stått i vinterträdgården där det tydligen är för varmt. I dag ska den planteras djupare och jag tror att den hamnar under lysrör i stället.



Och så en lättnadens suck. Förra året fick jag ett ödesträd av en kompis. Jag är inte riktigt säker på vad jag ska vänta mig av den här växten. Allt som egentligen hände var att den fick en lång stängel med blad som inte riktigt ville utvecklas. Jag klippte av den för några veckor sedan och såg sedan på hur tre tre återstående bladen ett efter ett långsamt god och föll ner i krukan. Min kompis sa att växten gör på det viset. Att jag kunde vara lugn. Själv förstod jag inte hur den stackars till synes döda pinnen någonsin skulle kunna visa tecken på liv igen. Men förra veckan upptäckte jag små små knappar av grönska. Nu ser de ut så här. I helgen satte jag växten i en flaska i hopp om att den ska trivas med lite högre luftfuktighet. Tjohoo! Det här kan nog faktiskt gå vägen.