Farligt med grannar som läser

Hm … det gäller att vara försiktig med vad man skriver i tidningen. I alla fall om man har grannar som läser det man skriver. Var på glöggfest på andra sidan skogen i går tillsammans med ett par grannar som tyckte att mitt tips om adventsmingel i växthuset lät mysigt. Sedan ville de veta när de skulle komma. Så nu har jag skickat en inbjudan och lockat med varm amerikansk äppelcider, saffransemlor och chiliknäck. De var inte sena med att tacka ja, trots att jag påpekade att det kan bli mingel med både hagel, regn och drivis. Men mysigt ska det definitivt bli. Nu ska jag mala lite chili och koka knäck. Äpplena pressade jag redan i september och bullarna väntar i frysen.

Vinterträdgårdens baksida

Bilden visar vinterträdgårdens baksida. I går, precis före skymningen, spelade solen ett spratt med fåglarna och inom loppet av tio minuter flög både en blåmes och en gråsiska in i var sin ruta. Blåmesen blev liggande i snön med benen i vädret och gråsiskan såg helt normal ut men rörde sig inte.

Jag har märkt att de små oftast ”bara” blir omtöcknade, men att de verkar frysa ihjäl innan de hinner kvickna till. Blåmesen höll jag i handen en stund, men satte den sedan på ett hushållspapper i soffan. När den började putsa sig och inte brydde sig ett dugg om att den satt en decimeter ifrån ett monster, så insåg jag att den definitivt inte var redo för att bli utsläppt. Då fick den sitta en stund i duschkabinen tills den visade tecken på att vilja flyga.

Jag hann inte mer än släppa blåmesen förrän gråsiskan dundrade in. Den var lugnare och fick sitta i kabinen lite längre. Den hade ingen lust att lämna mitt finger när jag försökte få den att flyga vidare. Blev lite orolig då, men till slut flög den i väg och verkade tack och lov hur pigg som helst.

Hoppas att det går bra för dem och att inga fler olyckor inträffar i dag när det är så kallt. -12,2 just nu. Burr!

Vinterns vackraste blommor

Det är full fart vid fågelbordet. Blåmesarna och talgoxarna är flitigast tätt följda av de små gråsiskorna. Nötveckan och titan är också morgonpigg. När de inte nappar åt sig frön sitter de som små julkulor i adventsgranen precis intill. Grönfinkarna, gulsparvarna och domherrarna är lite segare och verkar vilja dra sig på morgonen. Men alla försvinner snabbt när koltrasten plötsligt vräker sig ner i snön och hela gänget med nötskrikor tar plats. Det är bara hackspetten som tar det hela med ro. Men var är steglitsen, stenknäcken, korsnäbbarna och stjärtmes? Jag saknar dem vid fågelbordet och hoppas att de snart hittar hit.

Jag älskar vinterträdgården!

Vilken dag! Snön har kommit farande i stora sjok kring knuten. Jag har jobbat hemifrån, men gjorde en intervju i eftermiddags – det var läskiga tjugo minuter till den adressen (testade bromsarna en gång och bestämde mig för att inte behöva använda dem igen).

Samtidigt har det varit väldigt mysigt att sitta och skriva i vinterträdgården (jag lovar att sluta tjata om den senast 2016 ;). Med alla spottarna tända och ljuset utifrån känns det nästan som sommar även en grå dag som den här. Nu när det är flera minusgrader ute så är dessutom golvet varmt och skönt att gå på.

Kan inte förmå mig att ”gå in” trots att det är mörkt ute. Det är så trevligt att sitta här framför brasan och titta på växthuset som allt mer täcks av snö. Hoppas nu bara att det mojnar till i morgon och att solen tittar fram. Det vore väldigt härligt!

Årets höjdpunkter

Årets höjdpunkt är dagens tema i Blommig fredag och jag hade tänkt välja tre höjdpunkter – den nya terrassen som gjordes i våras, trädgården som verkligen var tipp topp inför min 40-årsdag och vinterträdgården.

Men nej, även om de verkligen är höjdpunkter.

Häromdagen blev jag påmind om att det är de små sakerna, de vardagliga, som verkligen betyder något. Det är dem man ska vara rädd om eftersom de finns omkring oss hela tiden och är fantastiska utan att vi för det mesta ens reflekterar över dem. Och då kom jag att tänka på alla dessa solnedgångar som jag bara inte kan låta bli att fotografera och som känns som en förlängning av trädgården. Finns det något mer storslaget och ändå så vardagligt? Jag menar, de finns ju där – visserligen med varierande skönhet – varje dag. Ändå är varje solnedgång ett mirakel att hänföras över och stilla sig i.
 

Den som spar han har

Den som spar han har, heter det. Det gäller inte bara godsaker – tyvärr. Jag hade grannen här på lunch i går och det räckte med att hon sa ordet bladlöss och uttryckte att hon önskade att hon var lika ordentlig som jag som faktiskt tvättar krukor.

Det fick mitt dåliga samvete att börja gnaga ordentligt och jag såg för mig den där högen med terrakottakrukor som jag ännu inte ”hunnit” med. Sedan kom jag på vad det stod i väderleksrapporten. När grannen hade åkt hem hade jag en god stund på mig innan nästa gäst skulle komma för promenad och fika, så då ställde jag mig i solen med varmt vatten och diskmedel.

13 terrakottakrukor diskade samt de pluggboxar som legat i en hink med vatten hur länge som helst i hopp om att smutsen till slut skulle börja kippa efter andan och kravla sig ur hinken. Tyvärr fungerade inte min plan, så det blev skurborste och en tandborste till de svåraste skrymslena. Nu är jag nästan färdig (hittade två krukor till när jag gick en sväng till växthuset) och den torkade disken står i boden.

Nu kan SMHI:s snöstorm och vargakyla komma utan att mina nyss så jordiga krukor spricker.

Strömavbrott och rörmokare

Vilken morgon! Vaknade av att det var väldigt tyst och mörkt. Ingen ström. Spanade mot grannens håll – där brukar det lysa rejält så här års. Becksvart. Ringde grannen på jobbet och fick veta att det hade varit strömavbrott sedan de åkte hemifrån två timmar tidigare, men att avbrottet var felanmält.

Inget te, med andra ord. Och ingen gröt – vilket jag hade tänkt mig. Duschade i mörkret och hade just blivit färdig då det ringde på dörren. Rörmokaren! Rörfirman skulle ha fixat värmen i vinterträdgården i fredags, men blev tvungen att åtgärda en akut vattenläcka på annat håll. I stället skulle de komma i går, men då hade rörkillen fått öroninflammation.

I dag skickade de lite hastigt och lustigt en annan man och då är det strömavbrott. Men han tog på sig pannlampa och drog igång ändå och efter en stund kom strömmen tillbaka. Nu rinner allt golvvärmevatten från hela huset ut på grusgården – känns lite läskigt. Hoppas allt fungerar efter i dag.

Nu när jag ändå har rörfirman här så tänker jag göra det mesta av situationen. Vissa golv i huset är inte så tjänstvilliga med värme, så jag har bett mokaren att titta över alla ketsar. När jag åkte i väg för att handla bröd till frukost kom jag på att rörmokare och badkar kanske faktiskt hör ihop och frågade om han inte kunde kika på bubbelbadkaret som jag inte har vågat starta aggregatet på det senaste året eftersom det brukar sluta med fontän och upptorkning av stora mängder vatten. Maken verkar inte så intresserad – han badar å andra sidan nästan aldrig – och hans försök att laga har inte hjälpt. ”Nu fungerar det nog”, säger han och så börjar det spruta vatten igen. Snart kanske jag kan njuta av ett bubbelbad. Frågan är bara vad som har växt i rören sedan badkaret senast var igång!