Jag älskar vinterträdgården!

Vilken dag! Snön har kommit farande i stora sjok kring knuten. Jag har jobbat hemifrån, men gjorde en intervju i eftermiddags – det var läskiga tjugo minuter till den adressen (testade bromsarna en gång och bestämde mig för att inte behöva använda dem igen).

Samtidigt har det varit väldigt mysigt att sitta och skriva i vinterträdgården (jag lovar att sluta tjata om den senast 2016 ;). Med alla spottarna tända och ljuset utifrån känns det nästan som sommar även en grå dag som den här. Nu när det är flera minusgrader ute så är dessutom golvet varmt och skönt att gå på.

Kan inte förmå mig att ”gå in” trots att det är mörkt ute. Det är så trevligt att sitta här framför brasan och titta på växthuset som allt mer täcks av snö. Hoppas nu bara att det mojnar till i morgon och att solen tittar fram. Det vore väldigt härligt!

Årets höjdpunkter

Årets höjdpunkt är dagens tema i Blommig fredag och jag hade tänkt välja tre höjdpunkter – den nya terrassen som gjordes i våras, trädgården som verkligen var tipp topp inför min 40-årsdag och vinterträdgården.

Men nej, även om de verkligen är höjdpunkter.

Häromdagen blev jag påmind om att det är de små sakerna, de vardagliga, som verkligen betyder något. Det är dem man ska vara rädd om eftersom de finns omkring oss hela tiden och är fantastiska utan att vi för det mesta ens reflekterar över dem. Och då kom jag att tänka på alla dessa solnedgångar som jag bara inte kan låta bli att fotografera och som känns som en förlängning av trädgården. Finns det något mer storslaget och ändå så vardagligt? Jag menar, de finns ju där – visserligen med varierande skönhet – varje dag. Ändå är varje solnedgång ett mirakel att hänföras över och stilla sig i.
 

Den som spar han har

Den som spar han har, heter det. Det gäller inte bara godsaker – tyvärr. Jag hade grannen här på lunch i går och det räckte med att hon sa ordet bladlöss och uttryckte att hon önskade att hon var lika ordentlig som jag som faktiskt tvättar krukor.

Det fick mitt dåliga samvete att börja gnaga ordentligt och jag såg för mig den där högen med terrakottakrukor som jag ännu inte ”hunnit” med. Sedan kom jag på vad det stod i väderleksrapporten. När grannen hade åkt hem hade jag en god stund på mig innan nästa gäst skulle komma för promenad och fika, så då ställde jag mig i solen med varmt vatten och diskmedel.

13 terrakottakrukor diskade samt de pluggboxar som legat i en hink med vatten hur länge som helst i hopp om att smutsen till slut skulle börja kippa efter andan och kravla sig ur hinken. Tyvärr fungerade inte min plan, så det blev skurborste och en tandborste till de svåraste skrymslena. Nu är jag nästan färdig (hittade två krukor till när jag gick en sväng till växthuset) och den torkade disken står i boden.

Nu kan SMHI:s snöstorm och vargakyla komma utan att mina nyss så jordiga krukor spricker.

Strömavbrott och rörmokare

Vilken morgon! Vaknade av att det var väldigt tyst och mörkt. Ingen ström. Spanade mot grannens håll – där brukar det lysa rejält så här års. Becksvart. Ringde grannen på jobbet och fick veta att det hade varit strömavbrott sedan de åkte hemifrån två timmar tidigare, men att avbrottet var felanmält.

Inget te, med andra ord. Och ingen gröt – vilket jag hade tänkt mig. Duschade i mörkret och hade just blivit färdig då det ringde på dörren. Rörmokaren! Rörfirman skulle ha fixat värmen i vinterträdgården i fredags, men blev tvungen att åtgärda en akut vattenläcka på annat håll. I stället skulle de komma i går, men då hade rörkillen fått öroninflammation.

I dag skickade de lite hastigt och lustigt en annan man och då är det strömavbrott. Men han tog på sig pannlampa och drog igång ändå och efter en stund kom strömmen tillbaka. Nu rinner allt golvvärmevatten från hela huset ut på grusgården – känns lite läskigt. Hoppas allt fungerar efter i dag.

Nu när jag ändå har rörfirman här så tänker jag göra det mesta av situationen. Vissa golv i huset är inte så tjänstvilliga med värme, så jag har bett mokaren att titta över alla ketsar. När jag åkte i väg för att handla bröd till frukost kom jag på att rörmokare och badkar kanske faktiskt hör ihop och frågade om han inte kunde kika på bubbelbadkaret som jag inte har vågat starta aggregatet på det senaste året eftersom det brukar sluta med fontän och upptorkning av stora mängder vatten. Maken verkar inte så intresserad – han badar å andra sidan nästan aldrig – och hans försök att laga har inte hjälpt. ”Nu fungerar det nog”, säger han och så börjar det spruta vatten igen. Snart kanske jag kan njuta av ett bubbelbad. Frågan är bara vad som har växt i rören sedan badkaret senast var igång!

Fotoutmaning: Bland tomtar och troll

Jag tycker så mycket om den här tomten. Eller är det ett troll? En kombination, kanske! När jag var liten stod den oftast i den öppna spisen i vardagsrummet och höll koll på julfirandet. När vi flyttade till mormor och morfars gamla hus hamnade den i mitt rum och så när jag slog mina påsar ihop med maken fick tomtetrollet följa med.

Så en jul fick jag se att mamma och pappa knuffade på varandra i soffan och försökte peka i smyg. De hade upptäckt den saknade. De visste tydligen inte att den ville följa med dottern och leva vidare där. Snällt nog fick tomtetrollet stanna och är husets i särklass mest älskade julprydnad. Tyvärr även av katten, så det gäller att vara listig vid placeringen.

I år har tomtetrollet fått en egen skog att bo i. Jag plockade med mig en hel korg av pysselmaterial från skogen i lördags och är så nöjd med hur jag fick till det. Hoppas nu bara att tomtetrollet inte fryser om fötterna där han står i den fuktiga mossan.

Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”I gömmorna”.

Vilken överraskning!

Vilken glad överraskning jag har fått! Jag har blivit antagen till kursen "Fånga bilden" med superbästa fotoläraren Göran Segeholm. Jag har sökt den kursen gång på gång i åtminstone tio år utan att bli antagen och nu äntligen!

Nu är den visserligen inte förrän i början av juni, men det ska bli så härligt att ha den att se fram emot – i synnerhet sedan redaktionsledningen har bestämt att jag efter nyår ska skickas ut med en kamera i handen när jag gör porträtt. Det känns riktigt läskigt faktiskt – växter står ju still och går att plåta med stativ. Men men ...

Kan knappt fatta att jag ska få gå den åtråvärda kursen. Det ska bli så roligt!

Säsongen är igång!

Advent. Med andra ord – CHILISTART!

I går sådde jag mina chilisar. De står i odlingsmakapären i teve-rummet och ska i år få sköta sig i princip själva. En timer styr ljuset och en underbevattningsbricka ser till att det är lagom fuktigt. Om den fungerar som tänkt återstår att se.

Egentligen hade jag tänkt dra ner på chiliodlandet och bara bara ha någon sort. Men så fick jag ett helt gäng med fröer av snälla Stig Häggkvist, så nu blir det lika mycket som vanligt. Fast jag gissar att det är rätt starka sorter jag har fått. I alla fall om jag känner Stig rätt.

Sådder 1 december:
Jalapeño Gigant
Habanero Pastel
Pasilla De Oaxaca
Purple UFO
Colombian Orange
Habanero Guadeloupe
Explosive Ember

Och så två beprövade favoriter:
Large Red Cherry Hot
Long Red Cayenne

På övervintring har jag redan flera plantor som verkar må prima:
Blue Christmas
Fatalii White
Cabai Chili Tree
Red Bitch
Aji Limo