Månsken och kamerastrul

Åh, vilken fin måne! Tassar ut barfota på terrassen med kameran i högsta hugg. Preciiis när jag har kommit på hur lång slutartiden ska vara och att det nog vore snyggt att tända ljuskronan i växthuset, så tar batteriet slut.

In efter gamla kameran för ett nytt försök. Halkar i väg i det daggvåta gräset för att tända ljusen i kronan och så tillbaka till terrassen för att ratta in rätt kamerainställning. En bild kvar. Suck! Och inte vågar jag ha ljuskronan tänd så lång stund som det skulle ta att gå igenom bilder och radera − ljusen är lite för nära vinrankorna för det.

Men rätt mysigt blev det i alla fall. Fast jag borde ha tagit på mig skor. Har tio små isbitar som nu ska krypa ner under duntäcket med en riktigt varm vetekudde. Natti, natti!

Ett levande smycke

I går kikade grannen och jag på min kamera. Han är väldigt duktig på fotografering och hjälper gärna till när jag kör fast – det är så mycket funktioner att jag blir alldeles snurrig. Tycker att de flesta verkar göra samma sak och förstår inte riktigt när jag ska använda vad. Rätt som det var hittade vi en fin fotomodell som vi bara var tvungna att fotografera. Vilken tuff liten rackare. Ett riktigt smycke för trädgården, tycker jag som gillar småkryp. Lade ut bilden på Facebook och fick nästan genast till svar att det är en björnspinnare. Blev riktigt imponerad av att någon visste det.

Ärterna sväller

Äntligen börjar märgärterna bli klara. Fast det är svårt att hålla sig i skinnet så länge att de hinner bli riktigt så stora som de egentligen ska vara. De är ju så goda!!! Det är första gången jag odlar märgärt och jag lär definitivt fortsätta. Alderman heter sorten.

Vem är du?

Äntligen börjar echinaceorna slå ut i vitt, lime, sol, tomat och mörkrosa. Älskar dessa blommor, men är lite förundrad. Den här ljusrosa har jag inte köpt. Eller fått. Jag har tittat lite misstänksamt på plantan medan den växt, för det borde inte vara en echinacea just där. Och nu har det slagit ut i ljusrosa. Mina echinaceor frösår sig visserligen, men förra säsongen fanns den inte i rabatten och med tanke på hur enorm plantan är så måste den ha några år på nacken. Dessutom har jag aldrig sett en ljusrosa echinacea. Börjar nästan tro att någon har varit här och grävt ner den. Någon som har något trevligt att bekänna?

Sockerärter i mängd

När de första sockerärterna kommer är jag alltid lite försiktig. Jag vill ju att de ska räcka till och äter bara någon enstaka. Sedan händer något. Busken tycks explodera och plötsligt är det som att jag inte hinner med att äta – men det gäller ju att plocka och plocka och plocka för att den ska vilja fortsätta ge söta, spröda baljor. Mmm …

Stekta maskrosor

Vissa saker måste man bara testa. Som stekta maskrosor. Det är något som jag har velat pröva sedan jag såg trädgårdsprogrammet ”Den njutbara trädgården” där Alys Fowler doppade maskrosor i pannkakssmet, stekte och serverade som drinktilltugg. Svårigheten har varit att hinna plocka maskrosor innan maken har brummat över dem med gräsklipparen. Men nu så. Jag var väldigt spänd på resultatet och trodde nog inte att det skulle bli något vidare − maskrosor kan ju smaka rätt beskt. Men det är faktiskt riktigt, riktigt gott. Påminner nästan lite om den friterade squashen jag brukar beställa min grekiska favoritrestaurang. Frågan är bara vad de ska kallas. Pannkaksrosor, kanske?

Känner mig lite som McGyver

Jag vill inte ha skuggväv i växthuset hela sommaren. På våren brukar jag hänga upp den under mycket pust och stön, men när vindruvornas blad börjar vecka ut sig drar jag försiktigt ner väven och försöker vika ihop den någorlunda.

Men det är inte så jag vill att det ska vara. Jag vill ha någonting smidigt och enkelt. Som väven en bekant köpt hos en växthusfirma. Den har en jättesmart upphängning, men är alldeles för dyr. Den är lite i stil med hur jag själv har funderat, men hittills har jag inte riktigt kommit på hur jag ska göra en egen variant.

I går när temperaturen steg fick jag dock en idé. En kvart senare var det fixat och allt som behövdes var två tunna fleecefiltar jag hittade i boden och som jag brukar använda när jag täcker dahliorna på hösten, tolv buntband och lite uppbindningsgarn. Jag klippte små hål i filtarna, gjorde öglor av buntbanden och band fast filtarna i de vajrar som vi har satt upp i växthuset. Blir det mulet, är det bara att knyta loss filtarna – det tar max fem minuter.

Temperaturen sjönk nästan genast. Bäst av allt är att vindruvorna hänger fritt ovanför filtarna – de älskar ju sol och vill inte skuggas. I vinter ska jag nog leta rätt på symaskinen och göra någonting liknande och mera hållbart av gamla lakan och öljetter. Kommer inte att kosta många kronor det heller och jag slår vad om att det blir charmigare än färdigköpt.

Och nu blir det svalare :)

Yes, jag kom på en lösning. Och nu sjunker temperaturen i växthuset! Härligt. Nu kan jag lata mig i fred under terrassmarkisen och läsa på om operan jag ska på i kväll. Jag är glad. Tomaterna är glada. Och vindruvorna är ännu gladare. Perfekt.

Temperaturen stiiiiger!

Sådana här dagar önskar jag att jag hade en markis att rulla ut över hela växthuset. Det är inte lätt att hålla temperaturen under 30 grader, men jag försöker. Har redan spolat golvet ett par gånger och även duschat växterna ordentligt. Dessutom har jag hängt upp en stor filt vid ingången för att dämpa det värsta solgasset – dock inte längre ner än att den lilla vind som är kommer åt att svalka en aning. Tur att nästan hela taket är täckt av vinrankornas blad!

Sista omgången gödsel?

Så här års är jag rätt lat när det gäller trädgård. Det är ju sådd och omskolning jag främst gillar. Förvaltning är kanske inte riktigt min grej. Därför känner jag mig lite extra duktig nu när jag faktiskt har gett mina tomater och gurkor och chiliplantor en sista omgång med champinjonjord. Kanske behöver de mer senare, men nu får det inte plats mer i hoar och krukor. Ska bli spännande att se hur det påverkar plantorna. Hittills har det växt som bara den och jag gissar att det beror på att jag i år varit extra ordentlig med att lägga på ny, näringsrik jord med några veckors mellanrum.

Eländiga pistillröta

Jag blir så trött på pistillröta. Förra året klarade jag mig, men i år blir det alldeles för mycket röta på mina tomater – främst på Sunstream och Incas. Jag vet ju att det är känsliga sorter och jag har kanske inte varit så regelbunden med vattningen som jag borde … men trist är det i alla fall. Någon som har ett bra knep att ta till? Eller ska jag helt enkelt undvika sorter som lätt drabbas – trots att just de sorterna är så goda!?!

Skatter på vinden

I dag har det blåst så pass och varit så kallt att utomhus aktiviteter inte har lockat. I alla fall inte i trädgården. I stället har det blivit bullbak med mormors gamla assistent från 1959 – still going strong (utom på slutet då den kastar deg omkring sig) – och vindsröj (efter borttagande av stor getingbilla).

Tänk så mycket man kan hitta på en vind man knappt varit uppe på. Flera stora korgar att odla i och ett riktigt stort Höganäskrus som för länge sedan glömts bort – den blir också fin att odla i.

Hittade även en liten, liten transportbur som vi använde när vi hade undulat för tio år sedan. Den har en översida av genomskinlig hårdplast och flera öppningar för luftinsläpp. Kommer att bli finfin som miniväxthus när det är dags att börja driva växter igen.

Rostiga stockrosor

Jag har väntat och väntat och väntat på att få se min röda stockros blomma. Den ljusgula intill står i full blom sedan en vecka och mår prima. Men den röda har haft konstiga prickar på bladen.

Tänkte inte så mycket på det förrän i går då jag upptäckte att bladen längst ner är bruna och har fläckar som nästan ser mögliga ut. Rostangrepp. Så trist. Och just som stockrosen är på väg att gå i blom.

Nu på förmiddagen har jag klippt bort alla blad i hopp om att det ska hjälpa – om inte annat än så för stunden. Maken har bundit upp den gula så att den inte ska spreta så långt mot den röda. Hoppas nu bara att den röda orkar blomma lite, trots att inga blad finns som kan dra upp vattnet genom stjälkarna.

Adoptera en snigel?

Jag var på grillfest i går och fick syn på en massa sniglar. Eller ja, ja … snäckor. Strunt samma. Jag kunde inte låta bli att ta med mig ett par hem. De verkar trivas rätt gott med fri tillgång till vatten och sallat. Och visst är väl sniglar rätt vackra ändå? Om man tar sig tid att titta på dem. Fast jag skulle säkert inte tycka det om det var min trädgård som invaderades och om det var jag som fick blommor och blad slukade. De äter faktiskt rätt snabbt och det hörs till och med när de tar sina små tuggor. Det liksom frasar och knäpper i burken. Frågan är nu vad jag ska göra med dem. Kanske kan jag sätta ut dem i dungen intill huset. Eller borde jag lämna dem längre bort? För inte kan jag väl ha ett par sniglar som husdjur? Eller?

Svårt att bestämma sig?

Förra året blev det nästan ingenting alls med min hortensia. Det kom några knoppar i slutet av säsongen och de hann knappt så ut innan de vissnade bort. Trist. I vintras satte vi upp kycklingnät kring busken och fyllde den med löv. Kanske var det täckningen som gjorde susen, eller så beror det på den milda vintern – i år är i alla fall hortensian hur fin som helst och dignar av blommor. Dessutom har den växt både på höjden och bredden. Fast lite märkligt är det med en rosa blomklase när alla andra är blå.

Snö och minusgrader

Oj, vilken mardröm! Jag vaknade just, nästan på språng, mitt i en väldigt verklig dröm. Maken och jag lagade mat inför en födelsedagsfest. Vi skulle sitta ute och jag skulle känna efter om det verkligen var varmt nog – kvällarna den här sommaren är ju inte direkt ljumna. Gissa min reaktion när jag öppnar dörren och alla dahlior är täckta av ett lager nyfallen snö och tempersturen visar sju minusgrader. Jag rusade runt som en galning för att täcka allt med fleecefiltar samtidigt som jag försökte komma på var kupévärmaren hade tagit vägen – jag var ju på något sätt tvungen att försöka få upp värmen i växthuset för alla mina tomaters skull. Burr, vilken dröm! Och så skönt att vakna till solsken och få se att allt där ute mår bra!!!

Och jag som verkligen försökte ...

 Jag var jättenoga i våras. JÄTTENOGA! Jag vet ju hur lätt det är att blanda ihop alla tomatetiketter. Så jag bemödade mig verkligen. Och ändå sitter jag här med en tomatplanta som plötsligt inte har någon etikett och en annan som har en etikett med ett namn som ingen tomat heter … varken hos mig eller hos någon fröfirma som jag någonsin har handlat hos. HUR ÄR DET MÖJLIGT!?! Blir så trött på mig själv. Tomaten som saknar etikett tror jag heter Sungold. Jag har gått igenom alla mina påsar med tomatfrö och kommit fram till det med hjälp av syn och uteslutningsmetod. Men den där med fel namn är jag osäker på. Golden Sunshine står det på etiketten. Jag hoppas att den mognar i knallgult, för i så fall kan jag vara rätt säker på att den egentligen ska heta Golden Queen ...

Suck!

Sorterna jag odlar i år är för övrigt: Yellow Pearshaped, Sun Belle, Sungold, Incas, Sunstream, Green Zebra, Whippersnapper, Red Pearl, Перцевидньій Полосатьій, en gul plommontomat jag fått av grannen och som hon inte hade namn på, Udi, Golden Sunrise, Ildi, Tiny Tiger, Tiny Tim, Vildtomat och en tomat från frö som jag tagit från en köptetomat.

Tomma fröpåsar

Just nu känner jag mig så nöjd! Jag har beställt fröpåsar. Tomma fröpåsar. Har länge funderat på varför det inte finns att köpa och i dag hittade jag. Äntligen!

Tidigare har jag vikt mina egna i flera olika modeller. Jag har till och med dekorerat tändsticksaskar att ha fröer i. Men det är så trist! Någon gång är det roligt – till exempel när jag ska ge bort fröer. Då viker och klipper, pyntar och klistrar jag gärna. Men någon fabriksverksamhet vill jag inte ägna mig åt. Därför har det nästan blivit så att jag låter bli att samla in fröer, eftersom det betyder att jag måste fixa något fiffigt att förvara dem i. Men nu ska här samlas ohämmat.

Tidig morgon

Att vakna pigg strax efter fyra på morgonen kan vara riktigt trevligt. Visserligen stormar det ute, men det är rätt mysigt att gå omkring i träd- gården när hela världen tycks sova. Ännu bättre blev det av att jag hittade årets första gurka och upp- täckte att solrosen som jag odlar i en liten kruka i växthuset slagit ut.

Om och om igen

Jag är riktigt förvånad över mig själv. Jag har alltid suckat lite när jag läst om att man verkligen ska utnyttja jorden och se till att få så många skördar per säsong som möjligt. Att jag har suckat beror nog på att jag varit lite avundsjuk på dem som orkar och lite besviken på mig själv och min lathet. Men i år har jag visst utan att tänka på det börjat göra på det sättet. Först med rödbetorna, som jag skrev om i går. Och nu med morötterna. Ena pallkragen med morötter sådde jag den 28 december förra året. Helt knäppt, men det var fantastiskt soligt och varmt och härligt den dagen. De morötterna är färdiga för skörd nu. För några veckor sedan, när jag insåg att det nästan var dags att skörda morötter, började jag så nya morotsfröer i raderna mellan de nästan fullvuxna. Och i förrgår när jag drog upp morötter, var jag genast där och stoppade ner nya frön där de uppdragna gamla växt. Precis som med rödbetorna ska det bli mycket spännande att se resultatet.

Skörd och sådd av rödbetor

Upptäckte häromdagen att rödbetorna var på god väg att klättra ur sin pallkrage. Nyss var de under jord och nu är de halvvägs upp. Är riktigt förvånad över hur stora de är alla redan − ungefärg tio till femton centimeter långa och riktigt knubbiga.Så i går skördade vi de första fyra och jag blev riktigt full i skratt när jag drog upp dem och fick se att alla har en krage av uttöjt  tidningspapper omkring sig.

Tyvärr minns jag inte riktigt när jag sådde rödbetorna – måste bli bättre på att skriva upp sådant. Men jag gjorde krukor av tidningspapper och sådde ett frö i varje. De fick bo i växthuset tills de hade ordentlig blast och det började kännas varmt ute. Den 22 maj fick de flytta ut i landet. Jag gjorde helt enkelt lagom stora hål i jorden med en liten petflaska och ploppade i en tidningskruka i varje hål.

I går kväll gjorde jag 20 nya krukor av tidningspapper och sådde nya rödbetsfrön. Låter kanske knäppt att förodla så här års, men det är varmare för dem i växthuset och så tänker jag så rädisor där de gamla betorna har stått. Hoppas att rädiskorna ska vara klara tills den nya omgången av rödbetor är redo att stoppas ner i landet. Ska bli väldigt spännande att se om en så pass sen sådd ger en andra omgång med rödbetor!

Dagens skörd

I år jag har ju lovat mig själv att bli bättre på att skörda det jag sår. Så nu är det hög tid att börja. Morötterna sådde jag i december och rödbetorna förodlade jag i tidningspappers- krukor. Squashen fick till att börja med växa sig stor, men då blev den inte god, så nu tar jag de små gula bollarna riktigt små. Om en stund ska det här bli middag ihop med grillat kött och kantarellsås. Trevlig fredagskväll!

Varför oskärpa?

En liten undran till er andra som gillar att fotografera. Sedan jag bytte kamera så ser bilderna lite oskarpa ut på bloggen. Men så fort jag klickar på en bild och får upp den i bildvisningsläge på bloggen, så är den skarp. Någon som vet varför det är så?

En glad snigel

Det är inte ofta jag har sniglar på besök i trädgården, men i morse hittade jag en glad mun på ett av träden som gränsar till dungen.

Macarons i stället för trädgård

Vaknade till spöregn och med ett förfärligt sug efter att baka macarons. Trädgården klarar ju sig själv när himlen har bestämt sig för att vattna och dessutom har jag en oplockad gås med de där kakorna.

Testade för första gången någon gång i höstas och fick perfekta kakor. Riktigt tuggummirosa. Sedan ville jag göra macarons i en annan färg. Den plåten hamnade i soporna. Den och de sex efterföljande. Var så arg och irriterad att jag bakade till långt in på natten, men ingenting fungerade. Sedan dess har jag inte gjort fler försök, men tänkt att jag någon gång ska vinna över luringarna. Och nu har jag lyckats – tror att det till största delen beror på att jag fick en bok om macarons när jag fyllde och att det receptet och alla tips som följde med var vad som behövdes.

I dag gick det. Äntligen! Nu har det dessutom slutat regna. Ska ta ett dopp i sjön och äta lunch, sedan blir det nog dags för lite sådder av squash och lupiner.

I stället för staket

Familjen som bodde i huset innan vi flyttade hit hade kamp- hund och ett staket som skulle hålla den inne på tomten. Staketet var bland det första jag tog itu med på tomten. Det var ett lapptäcke av olika sorters mjukgaller fastnitat på rundstolpar i olika vinklar. Sedan dess har vi inte haft något staket eller någon avgränsning – vi har ju inte mer än två grannar och åt de andra hållen är det härligt med en träd- gård som övergår i natur. Men mot ena grannen har det sett lite halvdant ut. Gruset på vår uppfart har ingen ordentlig kant mot gräsplätten som varken tillhör oss eller grannen. Jag har länge velat odla där, men maken har stretat emot av praktiska skäl.

I vintras kom jag på den här varianten med armeringsmatta uppställd bakom odlingslådor. Den varianten föll till att börja med inte heller i god jord, men när maken insåg att odlingslådorna skulle vara flyttbara och kunna förvaras på annan plats när snön tar över och det är dags för skottning, gick han till slut med på arrangemanget och kom en vacker kväll hem med önskad armeringsmatta och plankor som han raskt gjorde fyra lådor av.

Lådorna är anpassade till foderhoar, som står inuti lådorna. På det sättet blir det inte en massa jord i gruset. Dessutom är hoarna enkla att tömma och skrubba ur efter varje säsong. Han är jättenöjd med resultatet och gick till slut med på att vi skulle ha jordärtskockor mellan varje staketland. När ärterna och bönorna som i år klättrar på gallret har växt till sig och jordärtskockorna slagit ut i gul blom kommer det att bli jättefint! Då är nog gräsplätten finare också. Tidigare har vi klippt den, men nu slår maken den med lie lite i taget, för att kaninen ska ha färskt gräs i sin höhäck. Personligen är jag hur nöjd som helst och det ser precis ut som när jag tänkte ut det hela i huvudet.

Det är en sån dag i dag

 Spöregn. Önskar att jag inte behövde sticka näsan utanför dörren. Önskar också att jag hade ett växthustak som gick att öppna helt en stund när himlen vattnar gratis. Självklart styrt via fjärrkontroll. Inifrån. Fast ljudet är rätt mysigt att lyssna till, även om det just nu regnar lite väl hårt. Har en misstanke om att rosenbuskarna och pionerna inte kommer att vara särskilt fagra när det lättar upp.

Riva och kattmyntan

För tre år sedan sådde jag kattmynta. Det var en katt på påsen och enligt beskrivningen skulle katter bli saliga av doften. Min katt tittar inte ens åt myntan som enligt påsen heter kantnepeta − nepeta x fassenii.

Förra året köpte jag en ny påse med mynta som enligt beskrivningen skulle vara ”den riktiga” kattmyntan”. Nepeta cataria ”citriodora” står det på den påsen. Gnuggar jag bladen mellan fingrarna så doftar det starkt av citron. Riva kniper ihop ögonen och ryggar undan. Trist. Trodde att jag gjorde något snällt när jag sådde den.

Syntetisk kattmynta på flaska däremot, det är grejer. Ibland blir hon alldeles vild och gör kullerbyttor. Andra dagar går det lite lugnare till, som i den här lilla filmsnutten. Fast med tanke på att kattburen numera kantas av den första kattmyntan, så är det kanske tur att det bara är den på flaska hon gillar.

Sockriga blommor

Älskar blommor i alla former – vare sig de är riktiga eller gjorda av socker. Har pysslat på förmiddagen och nu kan lunchgästerna komma precis när de vill. Dessutom skiner solen och i trädgården har luktärterna slagit ut. Right on time :)

Julafton i juli ... del 2

Okej, jag erkänner – fattar inte hälften och bruksanvisningen är på drygt 500 sidor … hittar inte ens de olika programmen, men nu förstår jag vad fullformat är för något. Och det har hittills endast varit en obegriplig term för mig. Vilken skillnad! Har tyvärr inte tid att leka så mycket mer i dag, men när kalasandet är över så ska här jämföras. Längtar och har en känsla av att bloggandet och blomsterfotograferandet kommer att bli ännu roligare framöver :)

Julafton i juli :)

Katten och jag ligger i sängen och lyssnar till det underbara ljudet av stilla regn mot grönska. Maken steker halloumni i köket och kommer snart in med den varma osten instoppad i pitabröd – min favoritfrukost som jag brukar få när jag fyller år. Fyller dock först i morgon, men firas i dag (tjuvstartade visserligen med makens släkt i går då min svåger och jag och svågerns och svägerskans barn fyller på nästan samma dag och brukar ha gemensamt kalas). I kväll blir det kalas hemma hos oss med min släkt och vänner (då får gärna solen ha tittat fram) och i morgon blir det lite fest med andra vänner – trevligt.  Är väldigt sugen på paketen från maken, eftersom jag vet att det ligger en kamera där ibland – så bild dröjer lite – måste ju få testa den nya. Om jag nu klarar av att använda den ... tur att jag jobbar ihop med en massa snälla fotografer som har lovat att ge mig tips på inställningar och sånt ... spännande ska det i alla fall bli. Ha en bra dag, det tänker jag ha :)

Jul i juli

Jag undrar om inte mina amaryllisar lider av dyslexi … det är ju juli nu, inte jul!

Baggar på liljorna

Trodde inte att jag hade några sådana här, men det har jag … det är i alla fall gott om röda larver med bajskorvsliknande skruffs på ryggen. Så äckligt!!!

En blomma föds

Jag älskar pioner – men ibland tycker jag nästan att de är finast som knopp eller med blommorna halvöppnade. Underbara, fantastiska natur!!!

Bara några pelargoner till ...

Det skulle inte bli några fler turer till plantskolan i skogen i år. Jag var färdig- handlad på midsommar-
dagen. Men efter frukost i för-
middags gick fötterna mot bilen och satte fart ut på grusvägarna. Och vips så var jag där och även om växthusen nästan var tomma, så fanns det allt en del pelargoner kvar. Och lite till. Jag skulle ha två million bells, eftersom två plantor av någon anledning har dött för mig – den tredje, som stod i samma kruka, lever och mår hur bra som helst.

Men nej, det blev inga million bells, trots att även de fanns kvar. Det blev ett lass pelargoner i stället och en lysimachia. Dessutom fick jag en tur hemma hos plantskoleägarparet, som gärna ville visa sina trädgårdsland (med underbar utsikt över en liten sjö full med vita näckrosor). Nu stänger plantskolan och öppnar inte förrän i februari, så nu kan jag inte ”råka” åka dit något mer. Men paret som driver den vet numera var jag bor och har bjudit in sig själva på fika och trädgårdstur i sommar. Det ser jag fram emot.

Vad heter blomman?

Den här blomman växer i min rabatt och är väldigt fin just nu. Fick den av en kollegas syster förra året, men kan för mitt liv inte komma ihåg vad den heter. Någon som vet?

Lin och vallmo

I dag när jag körde till en intervju kunde jag inte låta bli att stanna och ta en bild – tyvärr hade jag endast kameran i mobilen med mig, men ändå … så vackert det är på slätten med alla linfält och vallmon i kanterna. Skulle kunna sitta riktigt länge och bara titta. Så fantastiskt underbart!

Kan melonerna sköta sig själva?

I år odlar jag min melon i en stor konservburk. Eller rättare sagt försöker odla den upp och ner. Den började växa neråt, men nu klättrar den uppåt. Hittills har den tagit sig upp för sidorna och nu har den gett sig på sisalgarnet som burken hänger i.

Tidigare år har jag varit lite syrak på mina melonplantor. Det är så trist att behöva sitta med pensel och behöva befrukta dem för hand. I år avvaktar jag lite i hopp om att melonen ska sköta det där själv. Hoppas, hoppas!!!