Till Karibien

Ibland är längtan nästan för lång, men nu äntligen – Karibien. Vi ska sola och bada på Aruba i två veckor. Självklart hoppas jag även på ett och annat frö och kanske någon stickling. Den här gången är jag förberedd. Har stoppat torvpuckar i väskan och även packat ner några engångsfilter till lösviktste. Ska bli spännande att se vad jag kommer hem med.

Vinterklädd hortensia

Det här kanske inte är trädgårdens vackraste installation just nu, men jag hoppas att skyddet ska bidra till en vackrare sommar. Det är min hortensia som döljer sig där innanför och förhoppningen är att alla höstlöv ska isolera lite från kylan så att busken inte fryser ner så mycket i vinter.

Egna russin

Alla vindruvor blev inte uppätna efter slutskörden i höstas. Det blev så många klasar och jag är rädd att de hamnade i en låda i groventrén och där de sedan fick ligga som ett dåligt samvete som gjorde sig påmint varje gång jag gick förbi. Druvorna blev allt skrynkligare och så en dag upptäckte jag klasar med ljusa russin. Trodde inte riktigt att de skulle vara okej att äta, men var förstås tvungen att smaka. Oj, vilka goda russin. Mycket godare än dem man köper. De räcker än och det är knappt att jag kan passera groventrén utan att stoppa ett i munnen. När det är dags för vindruvsskörd i höst kan jag garantera att flera klasar på nytt kommer att läggas i groventrén för torkning, för de här tycker jag är mycket godare än de färska vindruvorna i växthuset.

Nu går det skörda

Nu börjar det likna något i inomhuslandet. Massor av mizuna och sallat finns att skörda. Då och då nyper jag av ett basilikablad, bara för att det är så gott.

Bleka små skott

Ibland kan man bli löjligt glad över små, små, saker. I alla fall kan jag det. Som i dag när jag upptäckte bleka små blad på stammen till mitt paradisfågelträd.

Jag plockade fröerna på Kap Verde för snart ett år sedan och i somras fick den lilla plantan bo i växthuset. Men i vinter har den bott i boden där det är lite väl svalt för en växt från så pass sydliga breddgrader.

Att den fick bo där beror på att plantan (från fröerna jag plockade under min första Kap Verde-resa för två år sedan) blev uppäten av kissen. Trots att jag odlade kattgräs satt Riva i vardagsrumsfönstret och tuggade på plantan så snart hon kom åt. När våren kom fanns endast stjälken kvar.

För ett par veckor sedan upptäckte jag att plantan i boden hade vissnat ner helt och hållet. Den såg död ut. Jag tog in den och hade tänkt slänga den – det fanns ju ingenting grönt på den. Men så i dag uppenbarade sig livskraften, trots att plantan stått i diskhon ute i groventrén. Tänka sig att paradisträdet såg gärna vill grönska. Nu ska den få en lagom varm och ljus plats där det är absolut kattfritt. Och till våren får den flytta tillbaka ut till växthuset.

Som strödd kokos

Kung Bore tycks ha strött kokos över trädgården i natt.

Näckrosorna upp

Mina näckrosor har äntligen fått komma in – det ska ju bli kallt (såvida nu inte väderleksrapporten ändrar sig än en gång). Men jag skulle nog ha tagit upp näckrosorna liiite tidiare!

Min näckros som får massor av små rosa blommor var det inga problem med. Baljan täcktes av en sju-åtta centimeter tjock isrundel som var rätt att lyfta bort. Men näckrosen i silltunnan var det värre med. Snacka om fruset. Jag fick ta den kortskaftade yxan och hugga tjockan till issörja och det tog sin lilla tid. Osmidigt också att försöka hugga så långt ner i tunnan. Men till slut kom även den upp och tunnan kunde ställas upp och ner i väntan på varmare tider. Nu bor näckrosorna i boden, där de drömmer och sommar och ljummare vatten.

PS! Släbbiga näckrosor är definitivt ingent kul att se, så det blir en bild från i våras då sädesärlans ungar var flitiga besökare på baljans kant.

Underbara vinterljus

I dag har jag bytt årstid och låtsas att det är sommar i trädgården. Det går visserligen inte att gräva i landet nu när kylan slagit till och krupit en bra bit neråt på minusskalan − men att ligga i strandsängen och njuta av solen går alldeles utmärkt! Någon bild från spektaklet blir det inte (jag lämnar det åt fantasin och lägger ut en bild från tulpanerna på köksbordet i stället), men det är nog tur att jag bor utan allt för många grannar. Har dragit på mig den mönstrade blå toppluvan mamma stickade till mig på mellanstadiet och satt mina stora solglasögon från Gucci på näsan. Ser antagligen ut som en galen sanatoriepatient från tiden före tuberkulosvaccinets existens. Men varmt, gott och härligt är det mellan liggunderlag, elmadrass, elfilt och duntäcke! Tänker ligga här så länge solen behagar stanna framme.

Mina stackars lår

Åh, min stackars kropp! Den har ont!! Och mest synd är det om låren.

Förr var jag en sån där som tränade massor och sprang på gym flera gånger i veckan. Dessutom red jag. Slutade tvärt med allt sådant för några år sedan när jag var nära att gå in i väggen. På jobbet har jag i efterhand fått höra att motion och träning är det första personer som får för mycket omkring sig slutar med. Synd, tänk så mycket mer man skulle orka om man höll fast vid träningen!

De sista två åren har jag tänkt att trädgårdsarbetet är min motion, men med tanke på hur tungt det faktiskt är att gräva och ligga på knä i konstiga ställningar, så har jag nu bestämt mig för att börja träna för att orka ännu mer i trädgården. Blir jag dessutom lite piggare så är det en definitiv bonus.

I går tränade jag första gången. Och aj, aj, aj! Hade totalt glömt bort hur otrevligt det är med träningsvärk. Men det får det vara värt, för tänk så många krukor och jordsäckar jag kommer att bolla omkring med om några månader!

Citrongräs och basilika

Det är så härligt att se hur det växer i inomhuslandet. Försökte ta en bild som visar hur det verkligen ser ut – när lysrören får grönsakan att nästan se fluorescerande ut, men så långt sträckte sig inte mina fotokunskaper.

Bilden visar i alla fall hur det växer och det är nästan så att det knakar lite från odlingslådorna. Jag tänder lysrören när jag vaknar och släcker när jag går och lägger mig.

Mizunakålen går att börja skörda snart. Sallaten också. Basilikan får jag nog vänta lite längre på, men den är definitivt på gång.

Det jag är mest stolt över är mitt citrongräs – det som syns sämst på bilden längst fram till höger. Trodde aldrig att jag skulle få det att gro. Eller att det skulle växa så snabbt som det gör. Hoppas att det ska trivas riktigt bra och vilja bli en flerårig odling här hemma hos mig.

Julrosorna får bo inne ett par dagar

Jorden gapar just nu tom i både silltunnan och den flätade korgen under bodfönstret. Inte så vackert, men det känns gott att mina julrosor är trygga inne i boden – först för vinden som just nu får markiskapporna att snäppa allt hårdare i den tilltagande vinden och sedan för kylan som ska slå till rejält så snart stormen har bedarrat.

Själv är jag mer än nöjd med att ha ledig dag och få stanna inne i morgon. Ska göra som oftast när det är oväder på gång – elda brasa, mysa under täcket och kanske titta i senaste numret av Natur & Trädgård.

Våren är här?

I dag var jag i väg på intervju till-
sammans med en fotograf. Vi skulle ha gjort intervjun inomhus, men eftersom den vi skulle träffa just hade fått hem en magsjuk sambo, valde vi att ta en promenad i skogen i stället – tur att det finns diktafoner. Och vilken tur att vi tog den där skogs-
promenaden ner till den lilla sjön. Plötsligt fick jag nämligen syn på en vit-
sippa! Kanske går det snabbare mot våren än vad jag ens vågat hoppas. Bilden är tagen av Monika Miranda.

Gott nytt år!

Det nya året kom med kyla, snöfall och en och annan färgklick vid fågelbordet. Gott nytt år!