Bitska pepparkakor

I kväll är det dags för grannarnas årliga tapasfest med adventstema. Det ska bli jättetrevligt eftersom vi har världens mysigaste grannar.

Årets värdpar gillar chili. En av rätterna som vi ska ta med oss är gratinerade musslor. Jag tyckte att det var rätt mycket drag i dem när jag smakade såsen de ska gratineras i – men musslorna är rena barnleken mot gåvan jag tar med mig.

Jag har finmalt några av mina chilisar och kavlat in en rejäl nypa pulver i pepparkaksdegen. Värdparet ska få en påse och ett chiliformat mått. Pepparkakorna är jättegoda, men oj vad de bits och bränns.

Fortfarande fina morötter

Tänk att det fortfarande finns fina morötter i landet. Några är visserligen jättestora och knöliga, men de flesta är fina och inte det minsta angripna. Maken fick gå ut med ficklampa och lyckades dra upp middagsrötterna. Snart blir det helstekt kyckling i lergryta med gräddsås, gelé, kokt potatis och kokta morötter. Mmm …

En drastisk åtgärd

Jag undrar vad min vindruva tycker om mig just nu. Tidigare täckte den precis hela taket på växthuset. Nu är endast en fjärdedel kvar. Knappt.

Nästa sommar lär det inte bli 200 klasar med druvor som i år – kanske tjurar rankan ihop och hoppar över ett år efter den här drastiska beskärningen.

Själv ser jag fram emot en betydligt mer lätthanterlig växt och mindre skärp på golvet. Tomaterna kommer att jubla över att ljuset når dem och chilisarna lär inte längre behöva sträcka på halsen för att hinna mogna. Jag är så nöjd över jag äntligen tog tag i projektet med den alldeles för stora vindruvan.
 

Från taket och ner på golvet.
 



Nu blir det betydligt enklare att putsa rutorna!
 

***

Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nu gör Underbara onsdag uppehåll till efter nyår och är tillbaka den 7 januari. Då är temat "En ny början".

 

Trädgårdsmästarens hus

I onsdags var jag ledig och roade mig hela dagen med att baka ett pepparkakshus. I år tyckte jag att det skulle vara en trädgårdsmästares hus – därav alla blommor. Dessutom så tyckte jag att det kunde spegla den varma hösten som gör att vi fortfarande har blommor i trädgården, trots att det har hunnit ligga snö på taket under ett par dagar.

Inlägget här under stämmer också in på dagens tema hos Blommig fredag.

Tjuvstartar advent

Jag har tjuvstartat advent en aning. Kan inte låta bli. 

Förra veckan var grannen och jag på pysselkväll i en blomsteraffär. Jag hade fasligt svårt att komma på vad jag skulle göra, men till slut blev det en multihyacint i lite mossa och med ett par käcka skidor på kanten.

Mossan jag plockade i helgen blev fin ihop med hyacint-
knopparna. Hoppas att lökarna ska växa väldigt långsamt och helst inte slå ut. Jag tycker att de är finast när de är små.

En liten fröplanta till gran fick också följa med hem. Den bor i växthuset, men behöver nog piffas till en aning. En liten ljusslinga, kanske …

Granen som står utanför groventrén grävde maken upp med rötterna. Jag hoppas att vi ska kunna plantera den någonstans i trädgården när den har tjänstgjort som adventsgran. Fast vid det laget är det säkerligen stenhårt i backen. Nu ser den väldigt välkomnande ut när vi kommer hem ifrån jobbet och hjälper mig att hitta nyckelhålet.

För en timma sedan vaknade jag och skulle egentligen sova en stund till. Men när jag fick se brasan som maken tände innan han åkte till jobbet och granen som strålar genom de tunna gardinerna så var jag tvungen att ta fram kameran. Det såg så mysigt ut att jag blev alldeles julig. Funderar på att göra en pepparkaksdeg och börja på ett pepparkakshus eller två.

***

Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”Drastiskt”.
 

 

 

En ljuvlig vårdag i november

I eftermiddag har jag jobbat hemifrån. Jag såg verkligen fram emot att få sitta i den soldränkta vinterträdgården och bara njuta medan jag skrev, men det ville sig inte eftersom termometern visade nästan 29 grader.

I stället lade jag dator och lunchlåda i en korg och tog med mig en filt och katt ut till växthuset. Sedan satt jag där, inomhusklädd, och kunde knappt fatta att det nästan är advent. Det är ju så lyxigt att jag knappt vet vilket ben jag ska stå på.

Gurkörten sådde jag i våras. Den självsådde sig på nytt under sensommaren och blommar nu igen.

Hinner rosen slå ut innan frosten är här?

Vilse i trollskogen

Ännu en dag som var riktigt ljus och som bjöd på en del solsken. Vi har varit i skogen och letat gran tillsammans med makens föräldrar, två av syskonen och deras barn. Vi har huggit en adventsgran som redan lyser och märkt ut granen som vi ska ha till jul.

När granarna var utsedda tog jag min korg och gick in i skogen för att leta mossa. Det blev inte så mycket mossa. Jag tog lite grann på ett par ställen och kom sedan av mig, eftersom jag hade hamnat i ett paradis av mjuk mossa i olika nyanser och hörde ljudet från en bäck som forsade fram med ett klirrande ljud. Det läst nästan som glas. Eller som om någon spelade. Mitt i fanns ett pyttelitet vattenfall och till slut mynnade bäcken ut i en damm som inte var särskilt stor den heller. Ljuden från makens familj försvann och det var som om jag plötsligt befann mig i en annan värld där all stress och alla tankar bara rann av mig. Jag hade nog inte blivit förvånad om jag hade sett en älva på riktigt.

Jag gick länge där inne i skogen och hittade gula kantareller. De lyste som fyrar där i mossan nu när det inte finns några gula löv som förvillar. Sedan var jag plötsligt vilse. De andra hade redan hunnit tillbaka till jaktstugan och jag insåg att skogsvägen inte alls var där jag trodde att den skulle vara. Jag funderade på att fortsätta, eller att gå åt ett annat håll som också såg lite rätt ut. Men i stället ringde jag maken och bad honom susa förbi med bilen i förhoppning om att jag skulle höra den. Och det gjorde jag. Jag vara på väg åt rätt håll – skogsvägen var bara längre bort än vad jag hade trott. Fast jag hann bli en aning darrig i benen. Skogarna omkring jaktstugan är stora och djupa.

I kväll lyser adventsgranen i trädgården, trots att det är en vecka för tidigt. Jag har rensat kantareller och fick ihop en liter när allt var nerskuret. Jag har också hjälpt ett påfågelöga ut ur vinterträdgården – förstår inte alls hur den hamnade här inne.

Nu börjar jag längta efter middag. Det blir kantarellrisotto och grön sparris – det ska bli riktigt gott.

Jag önskar att jag hade haft med mig kamera, men tyvärr ingen bild. Fast jag undrar om kameralinsen hade kunnat göra den trolska skönheten rättvisa.