22 november 2014

Vilse i trollskogen

Ännu en dag som var riktigt ljus och som bjöd på en del solsken. Vi har varit i skogen och letat gran tillsammans med makens föräldrar, två av syskonen och deras barn. Vi har huggit en adventsgran som redan lyser och märkt ut granen som vi ska ha till jul.

När granarna var utsedda tog jag min korg och gick in i skogen för att leta mossa. Det blev inte så mycket mossa. Jag tog lite grann på ett par ställen och kom sedan av mig, eftersom jag hade hamnat i ett paradis av mjuk mossa i olika nyanser och hörde ljudet från en bäck som forsade fram med ett klirrande ljud. Det läst nästan som glas. Eller som om någon spelade. Mitt i fanns ett pyttelitet vattenfall och till slut mynnade bäcken ut i en damm som inte var särskilt stor den heller. Ljuden från makens familj försvann och det var som om jag plötsligt befann mig i en annan värld där all stress och alla tankar bara rann av mig. Jag hade nog inte blivit förvånad om jag hade sett en älva på riktigt.

Jag gick länge där inne i skogen och hittade gula kantareller. De lyste som fyrar där i mossan nu när det inte finns några gula löv som förvillar. Sedan var jag plötsligt vilse. De andra hade redan hunnit tillbaka till jaktstugan och jag insåg att skogsvägen inte alls var där jag trodde att den skulle vara. Jag funderade på att fortsätta, eller att gå åt ett annat håll som också såg lite rätt ut. Men i stället ringde jag maken och bad honom susa förbi med bilen i förhoppning om att jag skulle höra den. Och det gjorde jag. Jag vara på väg åt rätt håll – skogsvägen var bara längre bort än vad jag hade trott. Fast jag hann bli en aning darrig i benen. Skogarna omkring jaktstugan är stora och djupa.

I kväll lyser adventsgranen i trädgården, trots att det är en vecka för tidigt. Jag har rensat kantareller och fick ihop en liter när allt var nerskuret. Jag har också hjälpt ett påfågelöga ut ur vinterträdgården – förstår inte alls hur den hamnade här inne.

Nu börjar jag längta efter middag. Det blir kantarellrisotto och grön sparris – det ska bli riktigt gott.

Jag önskar att jag hade haft med mig kamera, men tyvärr ingen bild. Fast jag undrar om kameralinsen hade kunnat göra den trolska skönheten rättvisa.

10 kommentarer:

Huset bakom lindarna sa...

Låter helt fantastiskt det där stället du kom till mitt i skogen. Jag älskar november för naturen är så vacker, lugn och tyst när den vilar! Men vilken tur att du kom hem igen!
Men synd du inte hade kameran med dej!
Ja, nu längtar vi efter att ta fram stjärnor och ljusstakar!
Kram/Finas mammis

lenaiwales sa...

Vilken trollskog! Ja, just det det är första advent idag. Hade glömt bort det här nere i Spanien! Ha det bra!

lavendia sa...

Låter mystiskt och fint - och kanske litet litet skrämmande.
Även om du inte såg någon älva, fanns det säkert. Men kantareller var inte heller dumt att hitta. Låter hur gott som helst med risotto med kantareller och sparris. Mums!

Malin Svensson sa...

Skönt att du både hade en fin stund och kom tillrätta efteråt. Så himla härligt med kantareller! Här har vi fått ordning på värmen, men typ allt annat går sönder en sak i taget ;). Kylan har kommit till Simons hus och ett lager snö ligger sedan i natt. Kram

Lotta sa...

Åh, den låter helt magisk, platsen du hittade. En sån borde alla ha att gå till. :) Mobiltelefonen kan vara ett gissel men går man vilse så är den väldigt användbar! Skönt att du inte var så långt bort...

Zäta sa...

Välkommen tillbaka till värmen och verkligheten!

Anita sa...

Visst är det väl fantastiskt när man helt plötsligt märker att man befinner sig i en trollskog. Det har hänt mig också. Och tänk. din målande beskrivning gör att det inte behövs några bilder. Jag såg för mitt inre den mjuka mossan och kantarellerna som lyste som fyrar. Så vackert skrivet. Tur att du hörde ljudet av bilen. Förstår att du blev lite darrig i benen.

Önskar dig en fin vecka!

Kram Anita

lenaiwales sa...

Bra att advent inte är förrän nästa vecka, för då är jag hemma i Wales! Håller inte ordning på sådant firande när det inte firas i landet man är i!! Seven leyers är jättegott! Testa!

Rost och rädisor sa...

Låter både mysigt och lite skrämmande. Inte dåligt med så mycket kantareller vid denna tiderna. Bonus!
Allt gott
Anette

Carina sa...

Såg din fråga...

Knölarna rensar jag ur när jorden torkat. Kontrollerar så det inte är något ruttet eller mögligt utan att allt ser fräscht ut. Sen sveper jag lite tidningspapper runt varje och lägger knölpaketen i en back. Förra året tog jag en brödback i papper från affär'n. Sen ställer jag dem i matkällaren, svalt och torrt. Kontrollerar framåt jul verkar dem väldigt torra kan man tydligen spraya lite försiktigt på dem. Googla dahliasällskapet. Dem hade en bra instruktion :)

Ja... vi får väl se vad Konnässörsklubben kommer med i sin lista.. De är liiite för duktiga på marknadsföring :)

Kram