En plats i skuggan

Det är så varmt! De flesta har säkert längtat sig halvt tokiga efter högsommarvärmen, men inte jag. Det är inte min grej. Jag smälter ju bort snabbare än en mjukglass. Tur att det i alla fall finns lite skugga.

Bäst i går var när jag sa hur mycket jag saknade min älskade solsäng och maken spjälkade ena benet och lagade det andra med buntband – sedan gottade jag mig länge och väl i skuggan med iste och Karin Brunk Holmqvists senaste bok ”Kranvridarna” – en för tidig födelsedagspresent från makens bror med familj.

I dag ska det bli lika varmt så jag parkerar mig nog där dirket efter frukost med en ny mysig bok. Jag har ju redan diskat krukor och rensat ogräs bland rosorna. Resten av trädgårdsarbetet tar jag itu med när kvällssvalkan kommer.

Men in Trees

Jag har varit uppe alldeles för länge. Vaknade av att motorsågen drog igång hos grannen och nu verkar det som om männen som jobbar uppe i deras björkar fixar mer morgonsol åt oss. Härligt! Själv har jag hunnit äta frukost och läsa bok i skönaste hörnan, rensa en rabatt och plantera om hälften av blommorna jag köpte i går.

Det blev nämligen en riktigt bra dag i går trots den aningen sega starten. Jag rensade största blomsterrabatten, band upp växter som lagt sig under stormen och började flytta mina plantor med blå bergvallmo som jag sådde för två vintrar sedan.

Därefter blev det faktiskt lunch på bryggan. Det var lite blåsigt, men härligt ändå. Speciellt med tanke på de fina djurupplevelserna jag fick vara med om. Först kom snoken simmande alldeles intill och när jag hade tittat på den en bra stund så plaskade det till i vattnet – jag vände mig om och fick se fiskgjusen lyfta med en fisk i näbben, ruska vatten ur fjädrarna och försvinna över skogen. Bara några minuter senare svischade en liten hök förbi efter att just ha missat sitt högljutt tjattrande byte. Och så plötsligt fick jag syn på en gasballong som hade slitit sig och landat i grönskan. Jag knöt fast den i pakethållaren och cyklade hem med nytvättat hår i väldans kallt vatten.

Väl hemma for jag i väg till plantskolan i skogen. Maken ska snickra en pelargonställning till min födelsedag och då måste jag ju ha pelargoner att ställa på den. Och det var tur att jag åkte för tydligen så stängde de för säsongen. Det blev sju pelargonen av sorten calliope rose splash, en mörkrosa mårbacka och en röd million bells. Efter tacomys och brittisk deckare blev det ett sent och underbart härligt kvällsdopp.

Och nu då?

Nu börjar jag känna mig riktigt utvilad. Så utvilad att det kanske börjar bli dags att göra något annat än att lata sig. Fast katten håller inte med – hon tycker att vi ska slumra i varsin soffa resten av semestern.
 

Frågan är vad jag ska hitta på? Allting är ju planterat. Jag skulle kunna åka till skogen och leta kantareller. Eller diska några krukor. Eller rensa lite ogräs. Besöka plantskolan i skogen och se om de har några pelargoner kvar.



Allra helst skulle jag nog vilja läsa bok på bryggan och titta på båtarna som glider förbi, men det blåser fortfarande rätt hårt. Fast kanske att det är lä där nere i viken. Vinden är ju ostlig.
 

Först ska jag dock göra te i kannan "Summer" som jag i går kväll fick i för tidig födelsedagspresent av svärföräldrarna och äta frukost. Sedan får vi se. Hela dagen ligger ju där framför mig som ett oskrivet blad.

Vilda blommor inne

Jag vaknade vid fyra i natt och trodde att det åskade utav bara den, men snart insåg jag att det var stormen som försökte slita sönder markiserna. Det blev ett varv utomhus för att plocka bort krukor från borden. En chilikruka utanför växthuset hade slagit omkull, men den fick ligga eftersom den antagligen bara skulle ha åkt omkull på nytt. Jag var väldigt kall när jag kom in så det var riktigt skönt att få krypa ner under täcket och sova några timmar till.
Nu har det mojnat en aning, men det blåser fortfarande hårt och regnet smattrar mot taket. Det är med andra ord inte att tänka på en upprepning av gårdagens härliga lunch på bryggan. I stället äter jag scones inomhus och njuter av buketterna jag plockade i skogskanten och längst ut i en rapsåker tidigare i veckan.

Vid Vätterns strand

I går kväll var maken och jag på middag hos Lotta som har bloggen vid Vätterns strand och hennes man. Så trevligt och mysigt! Hon är så vansinnigt duktig med blommor och jag blir alldeles lycklig när jag ser entrén till uthuset. Som ett vykort! Hade aldrig trott att bloggandet skulle leda väg till nya vänner – en mycket trevlig bieffekt.

Bomber och granater

Jag flög nästan upp i taket av smällen när jag åt lunch för en stund sedan. Först förstod jag inte vad det var – trodde nästan att en av rutorna till vinterträdgården hade exploderat. Jag skyndade i väg och upptäckte en skumpabomb. Batch 4 – den som inte ens fått extra jäst tillsatt. Ska aldrig mer lyssna på en person som säger att det inte kan jäsa när atamon väl är tillsatt – tro mig, det jäser finfint ändå. Hittade ytterligare en flaska som var så deformerad att det nog bara var minuter kvar innan den också flög i luften.

Vilma rodnar

Äntligen! Grannbarnen har hängt över pallkragarna i flera veckor och frågat efter tomater. Vi har skördat enstaka i växthuset, men nu är det på gång ordentligt! Till och med lilla Vilma som bor i en kruka utomhus har börjta rodna.