Russinen är färdiga

Att rensa russin är inget kul, men det är väldigt trevligt när det är klart.

Jag har två vindruvor. Den ena sorten är kärnfri, söt och jättegod. Den andra sorten heter sockerdruva och är sur. Den äter vi inte så gärna. Så efter att ha smakat och insett att den är lika sur i år som förra året, lade jag samtliga klasar i ört- och svamptorken. Lade i lite chili också när jag ändå hade den i gång och har blivit alldeles lyrisk i näsan varje gång jag öppnat dörren. Det doftar nästan som äppelpaj med en kryddig underton där inne.

Tyvärr tar det några dagar att torka druvor till russin, så jag känner mig lite som en miljöbov. Å andra sidan ska boden värmas upp, så torken får fungera som värmekälla de dagar den är igång. Och russinen blir jättegoda. Trots att druvan är sur. Fast kanske är det just därför. Jag tycker att köpa russin är lite väl söta. De är i stället perfekta med sin aningen syrliga smak.

Hur kan en tomat vara så god?

Åååååh, vilken fantastisk tomat. Önskar bara att jag visste vad den heter! Fick den av en bekant som i sin tur hade fått den någonstans ifrån. Det här är nog den goaste tomat jag någonsin har smakat. Gommen liksom hajar till när jag tar första tuggan. Perfekt konsistens, så länge den inte får hänga för länge – då kan den kännas en aning vattnig. Eftersom jag inte vet vad den heter och inte har en aning om huruvida det är en hybrid har jag både tagit fröer och sticklingar. Hoppas att sticklingarna ska trivas på fönsterbrädan i vinter, så att jag kan få sådana här underbara tomater även nästa sommar.

Många och små

Oj, så mycket tomater. Ildi ger nästan som vindruvsklasar av små, små, gula tomater. Första gången jag smakade tyckte jag inte att de var något vidare. Ganska trista i smaken. Men sedan har jag tyckt allt bättre om dem. Och så är de nästan lite frasiga, utan att för den skull kännas hårda. Rätt trevliga tomater som jag kanske kommer att odla igen. Jag är dock inte säker.

Drömmer om höns

I eftermiddag har jag fikat hos en barndomskompis och träffat hennes bedårande höns. Gissa om jag blir sugen – det vore ju hur mysigt som helst att ha ett gäng kacklare här hemma i trädgården.

Minirötter till lunch

Morötterna jag sådde i mitten av juli står tätt, tätt i landet. De är finfina höstprimörer och några ska ätas till lunch ihop med nyskördad majs och mangold. Först funderade jag på soppa, men nu tror jag allt att jag ska laga ängamat. Det är ju så gott och känns så försommaraktigt – kan behövas en grå dag som denna när regnat hänger i luften.

Blommor på jobbet

Varje måndag sedan semestern har jag haft med mig blommor till skrivbordet. På det sättet känns rummet lite mer som hemma och så får jag ju med mig en bit av trädgården. Förra veckan hade jag rosor och stora, spindliga dahlior – rosa och vitt. Härligt! Nu blir det lite pytt i panna av det som finns kvar i trädgården – solrosor, ringblommor, mynta och olika dahlior. Underbart att det fortfarande går. Hoppas att jag kan fortsätta i alla fall några veckor till.

Alldeles för het!

 Fy, vilken hemsk liten chili. Men den var ju så vacker där den hängde på plantan. Eftersom jag har tuggat i mig flera bhut jolokia utan att grimasera allt för mycket, så trodde jag inte att en gul chili med namnet hot lemon kunde vara så farlig. Jag satte tänderna i den och tyckte mest att den smakade som vanlig paprika. Testade några kärnor också, men de var inte heller starka. Jag pillade ut kärnorna för att ha till utsäde i vinter och fick för mig att jag skulle smaka det vita i mitten inuti chilin. Jösses Amalia! Vilka små otäckingar!! I min mat hamnar de inte – möjligtvis kan jag sälja dem till någon tortyrkammare i Guatemala. Hoppas innerligt att läpparna slutar svida snart!