Dahlior från eget frö

Jag samlade mängder med frö från dahliorna i somras. Trodde nog att de skulle gro, så färska som de är. Men att det skulle gå så här snabbt!?! Sådde i onsdags och alla har tittat upp. Har till och med skolat om några stycken. Det ska bli jättespännande att se om det blir några roliga variationer när blommorna väl kommer.

Mysiga små getter

Våren har börjat med födslar på andra sidan skogen. I torsdags föddes killingarna Linus och Leopold. Och i morse kom Louise. Klövarna är fortfarande lika mjuka som trampdynorna på en katt. Har myst en god stund i kväll och kryper till sängs med kinder och hår fulla av getpussar.

Foto: Bonn-Anna

Gamla och nya fuchsior

Det blev fuchsior i går, trots att jag nästan ångrade mig halvvägs till Wigbrant på grund av snöovädret. Men åh, så mysigt att komma dit och få titta på allt som bara blommar och blommar. Dessutom visade det sig vara pelargondag, så jag fick lyssna på Mats Asplund från Pelargonfönstret som bland annat pratade om näring och vikten av kalium. Intressant!

Men jag var där för fuchsiornas skull och fick förstås med mig mer hem än vad jag hade tänkt. Marktäckaren Procumbens är en favorit sedan tidigare. Tog sticklingar med både ärtgröna blad och variegerade. Elinor Leytham är också en favorit som jag odlade för två år sedan. Men så var jag tvungen att testa lite nytt och då blev det Lady in Grey, Wild London och White Marshmallow.

Måste hitta en låda att ställa dem i så att jag kan ta med dem ut till boden för omplantering utan att de små stackarna får värmeslag. Måste nog börja fundera på att sätta upp en tunnel också och lite extraljus även i boden. Åh, jag tror att odlingssäsongen äntligen är igång på riktigt – trots det tjocka, fluffiga täcke som återigen sänkt sig över trädgården.

Vill till fuchsiorna! Nu!!!

Försöker få maken att vilja följa med till Wibrant Rockdala i snöyran. Är så sugen på att se alla fuchsior och pelargoner och fuchsior och fuchsior. Kanske för att jag i går eftermiddag skrev en Lindas täppa om fuchsior som ska gå i tidningen på torsdag. Åh, vad jag vill!

Så efterlängtad

Lena Israelssons nya bok ”Gourmetträdgården” är så efterlängtad att jag nästan inte borde recensera den. Jag är ju positivt inställd på förhand – men så är hon ju min stora trädgårdsguru.

Men trots att mina förväntningar är höga, så är boken ännu bättre än vad jag trodde. Den innehåller ju just det där som jag själv går och tänker på – att jag borde odla det som är riktigt gottigt, som är svårt att få tag i och många gånger dyrt att köpa. Dessutom gillar jag mångfalden i boken – både när det gäller växter och recept. Jag älskar ju trädgård och att laga mat, så det här är verkligen på pricken. Ett extra plus för att hon äntligen får mig att förstå det här med arvesorter.

Men … en stor nackdel … kostnaden för fröerna jag ivrigt beställde medan jag läste överstiger med råge kostnaden för själva boken. Har också insett att jag behöver minst två nya pallkrageland för att få plats med allt spännande!

Luktärterna är sådda

I kväll har jag petar ner luktärtsfröer i toapappersrullar. Gjorde i ordning rullarna i går och stoppade frökulorna i vatten. Hoppas nu att de gror och vill blomma tidigt. Underbarare doft finns ju knappt!

Mer snö ...

Det är inte lätt att odla. Jag tittar i katalogerna och ser massor av färgglada blommor som jag bara måste ha. Och en massa grönsaker som lockar och som jag absolut vill odla. Men hur i hela friden ska jag få plats? Hur ska jag hinna med? Vill ha mer blommor. Mer grönsaker. Mer tid och ork. Och så vaknar jag till en värld som ännu en gång på något mystiskt sätt blivit vit under natten.