Feber och trädgårdsprogram

Hemma och sjuk. Trist. I synnerhet nu när solen skiner in genom fönstren och trädgården ser engelskt grön ut. I morse hade jag hög feber, men just nu mår jag rätt bra, efter att ha stoppat i mig en försvarlig mängd febernedsättande piller.

Jag tittar på teve och har upptäckt ett program om trädgård och matlagning. Har just sett ett inslag om chiliodling och ett annat där en jättefin kolonilott besöktes. Och så fick jag ett länktips jag bara måste dela med mig av: http://www.bbc.co.uk/gardening/digin.

Här finns massor av tips om hur man lyckas med olika grönsaker. ”Super-size your squash”, ”Grow brilliant french beans” och ”Get the best out of your basil”. Kortfattat och bra. Perfekta för mig som varken lyckades med squashen eller basilikan i sommar.

Höst och sommar och gulasch

Vilken helg det har varit! Lördagen var höstig och bjöd på arbete i trädgården. I går var det full sommar igen och jag tog givetvis chansen att ännu en gång få ligga på bryggan med en god bok. Det blev ett par bad också, men nu börjar det bli lite kyligt i vattnet. 17 grader är definitiv svalare än 20.

På bryggan träffade jag min nyaste granne. Han gillar chili och odlar flera sorter i sitt växthus. Jag fick ett par gula frukter av olika sort som jag ska testa och eventuellt själv odla nästa år. Och så fick jag ett tips: att lägga en hel chili i maten och låta den puttra med tills den har gett ifrån sig lagom styrka. Testade det i går kväll när maken och jag lagade gulasch. Ser redan fram emot matlådan.

Här är gulaschreceptet:

Tärna ett kilo rostbiff eller annat nötkött.

Hacka sex stora gula lökar tillsammans med fyra stora vitlöksklyftor.

Häll fyra matskedar rapsolja i en stor stekgryta och fräs köttet och löken lite försiktigt.

Häll en halvliter krossade tomater och en halv liter vatten i grytan. Lägg i ett par tärningar grönsaksbuljong och krydda med gulaschkrydda – cirka ett par matskedar – och en halv tesked kummin. Tillsätt en halv deciliter tomatpuré och en halv tesked socker.

Skala ett kilo potatis. Tärna och lägg i grytan när det är cirka 20 minuter kvar av koktiden.

Receptet är tänkt att räcka till åtta portioner.

Krukor på tork

Kan inte låta bli att visa ännu en bild från gårdagens växthus- och trädgårdsröj. Hur trist det än är att diska krukor (och hinkar och hoar), så är det mödan väl värt när våren kommer och man inte vill något hellre än att sätta igång med sådder och planteringar. Att blaska och skrubba bort väl intorkad jord och smuts en småkylig vårdag är i alla fall inte något som jag har lust att roa mig med igen − gjorde det misstaget inför min andra växthussäsong. Fast nu känner jag nästan att jag låter lite som en överhurtig städmanual för amerikanska 50-talshemmafruar.

Första höströjet

I dag har maken och jag tillsammans jobbat elva timmar i trädgården. Första höströjet!

Maken har rensat blomsterrabatten kring terrassen och tvättat krukor, hinkar och hoar. Jag har röjt i växthuset. Alla gurkplantor är bortklippta, tomaterna tillsnyggade och i vissa fall bortplockade, golvet är dammsuget och flera växter har hamnat i komposten.

Jag har dessutom röjt och rensat i sparrislanden, ena solroslandet och i grönsakslanden. Mitt ena jordgubbsland var ett sånt virrvarr av utlöpare och kirskål att jag grävde upp alla plantor, ansade dem och stoppade tillbaka dem i prydliga rader. Det ser tyvärr ut som om jordgubbsland nummer två behöver samma behandling.

Texas Longhorn

− What kind of cows do you have in Sweden?
Det var en av de första frågorna jag fick när jag i början av 1990-talet kom till den lilla byn Normangee i Texas för att plugga. Då visste jag nog inte att det fanns andra kossor än biffkor och sådana där brunvita mjölkkor som man ser på den lilla chokladbiten med blått papper omkring.

I Texas fanns det visst fler sorter – inte minst de vita kossorna med magra ryggar som brukade springa efter mig när jag försökte jogga i ”farmors och farfars” hage. De häftigaste hette Texas Longhorn och fanns bland annat i en hage på vägen hem till min bästis. De var också rätt magra över ryggen och hade onaturligt långa horn. De hade nog sett naturligare ut på ett afrikanskt savanndjur.

Av någon anledning har den här fuchsian fått namn efter dessa köttkreatur. Visst − blomman är stor och de mörkrosa bladen är maffiga när de sticker ut, men kunde den inte ha fått namn efter något vackrare än en kossa?

Lökar och vårsug

I eftermiddag har jag skrivit på en text om vårblommande lökar och som ska publiceras i tidningen i mitten av september. Blir alldeles lycklig när jag tänker på att få plantera och på blomsterprakten som kommer om några månader.

I höst ska jag stoppa ner lökar i jorden kring mina fruktträd. Jag ska också testa att vika upp en flik av gräsmattan och lägga lökar därunder – tänk så fint det blir när de små blommorna tränger igenom i sin längtan efter värmande ljus.

Gammal och fin

Inte riktigt på topp längre. På väg att vissna ner, men ändå så fin. Känns lite trösterikt.