Julrosen har fröat av sig

Jag har väntat och väntat och nästan trott att frökapslarna i min julros har skrumpnat ihop. Men så i går fick jag syn på några svarta små pluttar inne i tepåsen. Den ena kapseln spottat ut tio glänsande frön.

Jag var inte sen med att plantera dem. Sedan några veckor har jag två nya kragpalleland i en del av trädgården där det är lagom mycket sol. Den ena avdelningen heter "BB", den andra "Förskolan Fröet". Perenner ska sås, gro och få chansen att växa till sig innan de hamnar i rabatten.

I "Förskolan Fröet" växer redan små echinaceor, aklejor och backsippor från vinterns sådder. Och nu har alltså de allra första fröerna bäddats ner i "BB". Undrar hur lång tid det tar innan de små liven gror?

Full rulle

Den här bilden är från i går kväll. Vi hade grillat med närmaste grannarna och åt rabarberpaj i vardagsrummet när ena grannen började hojta och vifta med armarna mot fönstret. Själv försökte jag klättra på stackars maken i min iver att komma närmare fönstret. Två grävlingungar lekte jaga där ute, försvann och kom tillbaka. Och igen. Och igen. Upp och ner ur diket. Till slut rusade de runt i trädgården. Men, de var lite för snabba för mina kameratryckningar. Och när jag sprang ut för att få en bättre bild gömde de sig genast i åkern. Men åh, så mysigt. Det är som att bo "Mitt i naturen".

Blommor till mig

Vi var fem "Lindor" i klassen när jag gick i grundskolan. Och vi hade definitivt inte namnsdag. I alla fall inte förrän vi kom upp i sexan sjuan. Då fick vi en plats i almanackan. I advent. Men, numera har Linda tydligen namnsdag strax före midsommar. Av någon anledning känns det fortfarande inte riktigt som en legitim namnsdag. Men, jag blev förstås väldigt glad för blommorna som Klas gav till mig i dag.

Jorgubbar på vertikalen

Var det någon som såg den fina montern på Nordiska trädgårdar? Den med ett planteringsbord i betong och så ett armeringsjärn med örtfyllda konservburkar upphängt på väggen.

På min näthinna fastnade det så pass att jag har gått och tänkt på det hela våren. Tidningens restaurang har snällt sparat konservburkar åt mig och nu äntligen har jag lyckats få tolv stycken i samma storlek. Har använt tre underbara ”ingredienser”: armeringsnät, pålar och buntband. Klas fick slå ner pålarna. Det var på tok för tungt. De som bodde i huset innan vi flyttade in hade tänkt bygga garage där, så underlaget är hårt packat.

Men det gick. Till slut.

Det blev lite för högt.

Men allt går att fixa med bultsax.

Min största insats var att borra hål i konservburkarna. Ett i botten för vattenavrinning och två i uppkant. Passade på att dra igenom buntbandet innan jag fyllde med leca och jord och gjorde sista räden mot grannens jordgubbsland. På kvällen när allt var klart var jag så stolt att jag släpade med mig grannen över för att beskåda. Det var nära att jag inte kunde låta bli att ta hennes mamma i handen och dra med även henne – men så kom jag på att jag ju bara har hälsat på henne ett par gånger. Så där lite på avstånd. Någon måtta får det kanske vara.

Det bästa med mitt vertikala land är luftigheten kring plantorna. Förhoppningsvis ska gubbarna inte kunna mögla.

Minus är höjden. Så fort burkarna var uppsatta kom jag på mitt lilla dilemma – jag når inte upp med vattenkannan. I alla fall inte till de översta plantorna. Men att plocka, det kommer jag att klara av.

Stella är krasslig

Stella började så fint. Gröna löv på samtliga grenar och full blom. Men nu är hon lite vissen. På gren efter gren börjar löven hänga och torka ihop tills de är bruna och prassliga.

Vi köpte körsbärsträdet förra våren. Hon har växt så snällt.


I vintras hade hon nät kring stammen, så inga djur har kommit åt att knapra på henne. Men dåligt mår hon – det är upenbart. Frågan är bara vad som är fatt. Och vad vi ska göra?

Kunde inte hålla mig

Min frösådda bergvallmo växer och växer. Men, det går lika långsamt som tidigare. Lite mer fart har den i och för sig satt sedan den fick flytta till "Förskolan Fröet" utanför växthuset – ett två kragpallar högt land där frösådda perenner får växa till sig. Just nu har den sällskap av ett par backsippor och fyra echinaceor samt en halv armé aklejor.

Häromdagen fick jag syn på några skraltiga bergvallmoplantor och kunde inte låta bli. Tre fick följa med hem och sträcker nu på sig i en del av trädgården där det främst är sol under tidig förmiddag och sen eftermiddag. Hoppas att de ska kvickna till och börja se lite mindre tufsiga ut nu när de fått en massa jord där de kan sprätta med rötterna bäst de vill.

Men, jag har börjat bli lite misstänksam mot bergvallmo. Sorten jag köpte har relativt små blommor. Jag är dock alldeles säker på att jag har sett bergvallmo med riktigt stora blommor. Och min lilla frösådda har betydligt taggigare blad än mina nyinköpta plantor. På lappen som följde med plantorna står det skuggigt till halvskuggigt länge. Men – har även varit i grannens land och snokat – och på lappen till hennes blåa bergvallmo står det soligt läget. Undrar hur många olika sorter det egentligen finns och hur man ska kunna hålla reda på dem?

Klematis i flaska

När jag kom hem från boule- och tacofesten i lördags hade jag med mig två finfina sticklingar hem. Har tänkt länge på den där skira klematisen som trädgårdsmentorn har mitt i trädgården: Albina Plena – en sibirisk klematis

Jag fick en stickling från den förra sommaren. Sticklingen tog sig bra, men det hann bli sen höst innan jag fick ändan ur vagnen och planterade ut den. Då var det fortfarande rätt skapligt varmt, men ett dygn senare störtdök temperaturen till flera minusgrader. Kylan höll i sig i några dagar och marken var bar. Sticklingen överlevde inte.

Men, nu ska jag försöka på nytt. En av sticklingarna har fått flytta in i en petflaska med jord och perlit. Nu står den i norrfönstret ute i groventrén. Svalste stället i huset. Den andra, som jag har gjort två sticklingar av, har jag stuckit ner i jorden utomhus. Ska bli intressant att se vilken stickling det går bäst för.