Ost- och chilifyllda minipaprikor

Har upptäckt ett forum på Facebook som heter Chiliklubben. Snacka om aktiva och kunniga medlemmar! I kväll stod maken med handlarlistan i högsta hugg och frustade eftersom jag inte kunde bestämma mig för vilken ost jag skulle ha till mina minipaprikor.
 

Jag har aldrig använt dem tidigare och ville att det skulle bli speciellt. Så jag skrev ett inlägg och frågade Chiliklubben och det tog bara några sekunder innan första svaret kom.

Jag blandade crème bonjour naturelle med vitlök , chilin Bolivia och rödlöken Long Red Florence. Åt minisarna till grillat kött, bifftomaten Brandywine och färskpotatisen Rocket. Hade köttet varit skjutet av maken så hade det endast varit osten som inte var hemgjord i den här middagen.

Det här ska jag definitivt göra igen – fast nästa gång ska jag smula knaperstekt bacon i fyllningen. Tror att det skulle bli smaskigt värre!

En egen echinacea

Då, det där första året jag odlade, när jag var lika entusiastisk som en hundvalp och trodde att allt jag sådde skulle gro, då sådde jag echinaceor. Jag blev väldigt besviken när det bara blev en endaste planta och drog slutsatsen att det är svårt att dra upp echinaceor från frö.

Nu misstänker jag att jag fick dåligt utsäde. Gamla fröer som inte var tillräckligt färska för att orka med. Beviset finns i rabatten där det finns mängder med självsådda småplantor. Den första har gått i blom och jag är förtjust över att ha fått en violett echinacea. Tänk att även dessa blommor är så där härlig promiskuösa!

Glömde stänga ...

Så härligt det är att sitta i sängen och höra regnet smattra mot fönsterblecket och alla blad där ute i mörkret. Önskar bara att jag hade haft vett att stänga det manuella takfönstret i växthuset innan jag gick in. Men så såg det inte alls ut som om det skulle fortsätta med tristväder. Undrar om maken är rädd för lite väta …

Blogg som trädgårdsbok

Vilken evinnerlig tur att jag har en blogg! För mig är bloggen främst en trädgårdsdagbok som jag (förhoppningsvis) kan lära mig ett och annat av genom att titta tillbaka på sådant jag skrivit tidigare. Och så förstås alla tips jag får i kommentarerna – de är guld värda. 

I kväll har jag känt mig frustrerad. Jag har ätit en så ljuvligt god tomat. Tomaterna är något större än golfbollar, alldeles gula – nästan åt det brandgula hållet – och så perfekta. De lyckas smaka mycket samtidigt som de är milda och utan det där skarpa som jag tycker svider i munnen. Dessutom är de perfekta i fruktköttet. Lagom fasta och inte det minsta mjöliga. 

Men vad heter sorten? Det här är en av de fyra tomater som jag har missat att märka. Eller … jag märkte dem och slarvade av någon anledning bort etiketterna. 

Nu har jag tittat tillbaka på bloggen och hittat min tomat. Jag skrev om den i augusti 2011 och då tyckte jag också att den var alldeles underbar. Så nu vet jag att den supergoda tomaten jag har mumsat på i dag heter Golden Sunrise. Jag odlar den i växthuset och hittills har den 18 tomater på gång. Den här hamnar på listan över mina absoluta favoriter!

Sen skörd och middag

Förra året fick jag inte särskilt mycket squash. I år sådde jag extra mycket och har kanske lite för många plantor. Har just varit inne hos grannen med några och lagt några på köksbänken. Och så gjorde jag i ordning bönor till middagen – man vet att det är semester när man har lyckats vända på dygnet och serverar kalvstek med gräddsås klockan tio på kvällen. Det får nog bli ett kvällsdopp också innan sängen … och kanske några jordgubbar och lite av vaniljglassen jag gjorde i morse … men bara kanske …

Lakritsglass med chili och choklad

Hohoho, jag har hittat en glass som jag tål och som dessutom är fantastiskt god. Anita Billfors skrev om den på Facebook (hon bloggar på Chilipeppar Mix) och jag var bara tvungen att testa. Lakritsglass med chili från växthuset. Mmm …

Jag tål inte mjölk så vida den inte är kokt, eller omvandlad till yoghurt, och till den här glassen ska mjölken koka. Så fantastsikt. Kunde inte låta bli att hälla i krossad mörk choklad också. Så ljuvligt! Misstänker också att jag kommer att få ha glassen ifred eftersom maken varken gillar chili eller lakrits.

Fast i går kväll fick gästerna testa den och de tyckte att den var väldigt god i en lite annorlunda marängsviss på glassen, vispad grädde, maränger och krossad turkisk peppar.

Recept:
4 dl standardmjöl
3 dl vispgrädde
1 vaniljstång
2 msk lakritspulver
6 äggulor
2 dl socker
Hackad chili (jag tog fyra mogna Blue Christmas)
100 g hackad mörk choklad

Skåra vaniljstången och skrapa ur innehållet. Rör ut i lite av mjölken tillsammans med lakritspulvret.

Koka upp med resten av mjölken och grädden. Dra av kastrullen från plattan.

Vispa äggulorna och sockret pösigt i en bunke. Häll gräddblandningen äggsockret i en jämn stråle samtidigt som du vispar.

Häll tillbaka allt i kastrullen och värm tills det börjar tjockna – smeten ska inte koka.

Kyl ner, rör i choklad och chili och kör i glassmaskin.

Nu ska jag röra ihop en neutral vaniljglass och se vad jag kan hitta i trädgården − vore ju jätteroligt att göra glass och smaksätta den med sådant som man själv har odlat. Önskar att jag hade en större odling av allåkerbär − slår vad om att de skulle vara jättegoda till glass!

Snutten finns inte längre

Min älskade lilla snutt finns inte längre. I går var vi till slut tvungna att inse att han inte blir bättre och att vi måste att ta bort honom. Förstår inte hur en kanin kan vara så sjuk och ändå vara så gosig och matglad.

Tanken från början var att ta med honom till veterinären, men det hade varit grymt. Snutten skulle bara ha blivit stressad av bilfärden och miljön.

I stället fick han vara hos mig i sängen på morgonen, äta nyupptagen morot och slicka så mycket på mina händer som han bara ville. Sedan tog maken med honom ut, klappade honom, satte ner honom på ängen, väntade tills han hade börjat tugga i sig gräs och sköt honom sedan. Det gick snabbt och jag kan inte tänka mig att han anade någonting. Katten fick inte vara ute när det hände och jag blev kvar i sängen med öronproppar och hörselkåpor för att slippa höra skottet.

När det var över kom grannen på andra sidan skogen – Snuttens uppfödare. Jättegulligt av henne. Och jätteskönt att ha någon som älskar kaniner att prata med.

Nu är Snutten begravd under fågelholken intill blomboden – ungefär där hans bur stod. Jag har köpt nya solrosfröer som jag ska så i morgon. Jag vet att det är sent, men jag hoppas att de ändå ska hinna blomma lite för min fina lilla kanin.