Första salladsskålen

Årets första egenodlade sallad är fixad. Och upp-
äten. Plockade den före middagen i går när jag visade alla plantor för tålmodiga mamma.

Innehåll: Baby leaf, bull's blood, sparris, broccoli-
buketter, kungs-
mynta, gräslök och kinesisk gräslök.

Blommor till mamma

I dag har det blivit blommor av ett lite annorlunda slag. Har gjort sockerblommor som dekoration till små portionstårtor. Nu är det bara mamma och pappa som fattas. Fem minuter. Sedan ska de vara här. Bäst att jag går och rör i kycklinggrytan. Förrättssparrisen skördar vi när de har kommit.

Rapport från djungeln

"It's a jungle out there", sjöng Bros nittonhundraförlänge-
sedan. Kan inte annat än att hålla med. Fast i mitt fall är det snarare in there. Järnnätterna är väldigt välkomna nu, så att jag kan få lite mer svängrum i växthuset.

I dag har vi åtminstone fått upp skuggväv, så att de stackars plantorna slipper känna sig som vilsna vandrare i en öken.

Jag är kär ... i en annan ...

Klas får ursäkta, men ibland är det konkurrens om hjärteplatsen. Och Robban, han är bara så underbar. Tack vare honom kan vi vara utomhus lite mer. Greja i trädgården i stället för att jaga dammråttor och svabba runt med såpvatten. Hm ... jag undrar. Kan det vara så att Klas också är kär i Robban?

Till bönorna

I eftermiddag har Klas varit väldigt snäll. Han har byggt en ställning till bönorna.

Åh, så det kliade i fingrarna att rusa dit och gräva ner alla plantor. Men nix, det blir inget. Ska hålla mig tills frostrisken är över.





















Jag grävde ner min piilu i stället – klematisen jag fick häromdagen. Dessutom planterade jag om änglatrumpeten och plockade årets första bukett med lupiner.

Upp mot det blå

Förra våren började grannarna på andra sidan vedhögen att prata om honungsrosor. Jag älskar honung. Till och med ordet smakar gott. Så givetvis ville jag också ha en honungsros.

Med facit i bakfickan borde jag nog ha läst på lite mer innan jag brummade i väg till plantskolan och köpte min livs första rosbuske – en helenae lykkefund. Men det gjorde jag inte.

Blommorna är väldigt fina och de doftar sagolikt. Men de blommar väldigt kort. Och framför allt – busken är starkväxande. Det tog inte många veckor innan vi förstod att vi hade adopterat ett monster, en landlevande bläckfisk med långa, slingrande armar. Sju meter hög kan den tydligen bli. Tjolahopp!

Hela vintern har vi diskuterat hur vi ska stödja vårt lilla honungsmonster. Och nu äntligen har vi hittat en ställning där den kan slingra runt bäst den vill. Och sticker den upp och gör sig märkvärdig – ja, då åker sektatören fram.

Skräp eller blomma?

Vad är det för skräp som ligger där? undrade jag efter jobbet när jag fick se något gult på en av suckulenterna i grusbädden mellan husvägg och terrass. Böjde mig ner för att plocka bort skräpet, men upptäckte att det var suckulenten som hade börjat blomma. Visste inte ens att den kundet det.

Så här ser hela växten ut. Någon som vet vad den heter?

Lördag 29 maj 2009
Jag har via Odla.nu fått veta att suckulenten är en Kalifornisk fetknopp (sedum spathulifolium). Tack, Gunilla!

En näpen liten dam

Fuchsiasticklingarna jag köpte den första maj mår förträffligt. Elinor Leytham har stora knoppar och den första har just slagit ut.

Skymning rår

Jag struntar i att jag egentligen hade sovit i en halvtimma. Det spelar ingen roll att hela huset doftar rabarberpaj och att kissen klänger efter spindlar i sovrumsfönstret.

Grannarna får tro vad de vill när jag springer ut på terrassen i bara kamera, trosor och på tok för kort topp. Vissa skymningar bara måste fångas innan natten tar vid.

Välkommen hem!

Åh, så glad jag blev när jag kom hem från jobbet. Ett finare välkomnande än årets första Heavenly blue går nästan inte att få!

En glad överraskning

I vintras fick jag ett sånt där tidningserbjudande: tre nummer och en premie för nästan inga kronor alls. Kunde inte låta bli.

Jag hade alldeles glömt bort att jag skulle få en premie och blev förvånad när avin damp ner i brevlådan för ett par dagar sedan. Den avlånga kartongen gjorde inte det minsta för att hjälopa mig minnas. Kunde absolut inte komma på vad den borde innehålla.

Blev riktigt glatt överraskad när jag lyfte på locket och fick syn på en klematis med två utslagna blommor och ett par stora, feta knoppar.

Piilu heter blomman och ska få bo intill redskapsboden. Morgonsol, skugga mitt på dagen och så lite mer sol när strålarna börjar bli svalare. Hoppas att den ska trivas.

Grattis på namndagen!

Oj, jag höll nästan på att glömma. Det är ju Vilma i dag. Hon börjar bli så stor, min fina lilla tjej.

Hon har till och med börjat få tomater.

Barhäng och Bamseklubb

Fjärilsrabatten är förstås tänkt som en all inclusive-anläggning.



Övervintring erbjuds i den gula sviten med sjöutsikt.



En våning ner blir det barhäng för den som vill.



Baren har givetvis fullständiga rättigheter för både nektar och övermogen frukt – har hört att fjärilar ska gilla det. Fast om getingarna kommer åker frukten bort.


Och så blir det förstås Bamseklubb där larverna kommer att trivas. Brännässlor – det är grejer det!

Recept på nektar: Blanda en del socker och fyra delar vatten i en kastrull. Koka tills sockret är upplöst. Låt svalna.

Fjärilsrabatt anlagd

Fjärilsrabatten är i full gång. Plantorna i pluggboxen har varit duktiga på att växa, men nu behöver de lite mer utrymme och något kraftigare än såjord för att fortsätta utvecklas.

Två kragpallar av halvvarianten står nu intill terrassen. De har fyllts med jord och plantor. Eftersom jag inte vet vad det är för blommor som är på gång är det lite svårt med avstånd och vad som blir fint ihop. Men strunt samma – blir det för tätt får jag gallra eller flytta om.

Det fiffiga med välrotade pluggplantor är att de är så lätta att plantera. Upp med pluggen, göra ett hål med en planteringskäpp med aningen större omkrets än pluggen och ner med plantan i jorden.

Hur enkelt och smidigt som helst!

Krasse känner jag igen på bladen. Eftersom krassen brukar ha en förmåga att breda ut sig under jord, så får den bo för sig själv och hushålla med utrymmet i en stor konservburk utan botten.

Nu är det bara att vänta på blommorna.

Blir det terosor nu?

Jag har fått ett så bra tips angående min julros med frökapsel – att sätta en påse över blomman så att inte fröerna försvinner när skidan väl öppnar sig. Så enkelt och smart!

Har trätt en engångspåse för lösviktste över blomman och knutit fast med en rosett. Nu är det bara att vänta och se.

Nu ska julrosorna sås

Det har blivit dags att så julrosor. Har två påsar med fröer som ska ner i jorden. Fast just nu är jag mer sugen på att öppna kappslarna som jag har upptäckt i en av mina blommande julrosor. Ska bli spännande att se om de vill gro och vad det blir för färg.

Hur kall ska natten bli?

Funderar på hur kallt det tänker bli framåt småtimmarna. I natt sjönk temperaturen till fem grader. Och då menar jag inne i växthuset. Hur kallt det var ute har jag inte en aning om. Jag hade glömt att nolla termometern i groventrén.

"Det blir nog inte så kallt", säger Klas. "Det är mulet". Men jag tycker att temperaturen sjunker oroväckande snabbt och i revorna som någon tycks ha skurit upp i mulenheten ser jag klarblå himmel med rosa stråk. Det är nog bäst att koppla in frostvakten och att ta in sockerbyttan på entrédäcket.

Hur mina små kronärtskockor ska må där ute under byggplasten vill jag inte ens tänka på. Hoppas att den inte allt för välbrunna hästdyngan som ligger längst ner i kragpallelandet ska skicka upp en gnutta värme till ytan.

En läcker böna

I dag upptäckte jag att första rosenbönan slagit ut. Är definitivt inte värd att belönas med sådan skönhet. Den stackars plantan bor fortfarande i en tidningspapperskruka med knappt en deciliter utarmad jord. Gödning vet den inte vad det är.

Jag hade hoppats på att kunna plantera rosenbönorna dirket i landet, men är rädd att de nog behöver en mellanstation tills järnnätterna är förbi.

Är lite nyfiken på vad som händer om jag i stället för att plantera om då och då låter dem dra i näringslösning. Någon som vet?

Klipp och klippt

Physalisplantan har äntligen fått lämna kontors-
fönstret. Den har bott där sedan i höstas och verkar ha trivst hur bra som helst. Den har till och med blommat en extra omgång.

Nu har den fått flytta till större hink med massor av härlig ny jord samt ett lager gräsklipp.

Beskuren har den också blivit. Rejält. Ska bli intressant att se hur den reagerar nu när den blivit bortskämd och fått flytta ut till kompisarna i växthuset.

Låt rabarbern blomma

Den som vill fortsätta att baka rabarberpaj sommaren lång gör bäst i att skära av blomstänglarna. Fast lite synd är det. Blommorna är ju så vackra. Och så lockar de till sig bin.

Jag har i alla fall skurit av en blomma i dag. Men den hamnade inte på komposten, utan i en vas i sovrumsfönstret. Där lär den knappat göra några bin glada, men jag kommer att le och bli lite lycklig när jag får syn på den i morgon bitti.

Gubbar på tunna

I helgen har jordgubbarna fått flytta in i sin tunna. Det är nästan så att jag har bävat inför den uppgiften. Minns att det var rätt besvärligt när vi monterade ihop tunnan och fyllde med jord och plantor förra våren.

Men i år gick det lätt som en plätt.


Hade inte tillräckligt många plantor så jag knattade ännu en gång över till vänliga grannens jordgubbsland och grävde upp så många jag behövde. Därefter snurrade jag ihop ett antal tidningspapperskrukor, stoppade i plantor och fyllde på med jord. Lite onödigt med krukor, kan tyckas, men det förenklar så pass.

Jag har upptäckt att 33 cl petflaskor har aningen större diameter än papperskrukorna. Bara att trycka in flaskan i jorden, dra ut den igen och stoppa i papperskruka med gubbe i. Busenkelt!

Nu är det bara att vänta på de röda. Jag har 29 plantor i tunnan, så det borde kunna bli rätt många små gubbar.

I love sparris

Det är definitivt värt att ställa murarhinkar över sparrisplantorna. Skördade vita stänglar för första gången i dag. Skalade de tjockaste två varv runt om och småkokade cirka 15 minuter i lättsaltat vatten. En nypa socker fick också vara med.

Gudagott!

Vårens första dill

Dillen är klar. Nu är det bara färskpotatisen som fattas.

Frukost i det gröna

Frukost i växt-
huset är det bästa som finns just nu. Den här förmiddagen känns luften som sköljmedel. Mjuk och väldigt nära inpå. Det plipp ploppar från de ny-
vattnade upp och ner tomaterna. I solskenet sjunger bofink och koltrast.


Hörde årets första gök för en stund sedan och någonstans nere vid vattnet gurglar storspoven. Det är rätt gött att leva!

Svarta Molly

Hon är så fin, min lilla Molly Sandersson. Hittade henne på plantskolan i somras och grävde ner henne bland sparrisarna för övervintring. Blev förtjust när jag upptäckte att hon hade överlevt vintern.

Egentligen är jag inte så mycket för svart. Men just den här nyansen går inte att motstå. Matt, mjuk som siden och helt utan kalla toner. Underbar, helt enkelt.

I helgen som gick läste jag i årets första nummer av tidskriften "Natur & Trädgård". Där finns ett inslag om svarta blommor med fokus på just Molly. Så nu vet jag att violen kom till på 1990-talet, som en spontankorsning i Molly Sanderssons trädgård på Irland.

Tänkt att få en så söt liten blomma uppkallad efter sig!

Sparris by night

Sött som socker

Jag hoppas att det ska bli riktigt fint på entrédäcket i sommar. Har planterat en stockros och en dahlia i en sockerlåda. Båda plantorna är frösådda.

Stockrosen heter "The Watchman" och ska bli svart. Dahlian kallas "Fantasia" och kan bli vad som helst. Den har redan fått en knopp.

Hoppas nu bara att det inte blir för trångt i lådan och att jag kommer ihåg att lägga över en filt om det verkar dra sig neråt nollan. Järnnätterna borde inte vara långt borta nu.

Vad skulle ministrarna säga?

Jag har glömt bort att titta under ”sparris-
hinkarna” de senaste dagarna. Det är hög tid för min första vita skörd. Känns lite bra med tanke på att de just nu tar
1 500 kronor kilot för vit sparris på proffsodlingen ett par mil här ifrån. Fast deras är mycket vackrare. Och knubbigare.


Jag slår vad om att min krumma sparris inte har en chans i världen att bli godkänd av EU.

Så blev det

Jag slokade rätt bra i går när maken kom hem. Värre än torraste tomatplantan. Men, det gick över med lite vätska, lite mat och lite elak prinsessa.

Jag fick sitta på en stol och peka medan Klas hjälpte mig att fylla de hoar som blev jordlösa när krafterna tog slut. Leca där, ett par skopor aska där och så på med lite jord. Oj, så bortskämd jag kände mig. Fast planterade gjorde jag själv, men det var ju den lätta sysslan i sammahanget.

Växthuset är fortfarande rätt överbelamrat, men alla tomater, gurkor och meloner är på rätt ställe. Härligt. Nu blir det mycket enklare att vattna och jag slipper springa och dra i blixtlås både morgon och kväll.

Adjö så länge

Hej då planteringsbordet. Vi ses i vår!

Tillbehören är ihoppackade och får bo i en hylla i boden.

Som en liten vessla

Oj oj, ni skulle bara veta vilken fart en liten onsdagsledig murvel, tillika trädgårdsamatör, kan sätta när hon inser att mullrandet inte alls är militärerna som övar på skjutfältet. Hm ... undrar varifrån alla svarta moln ploppade upp.

Är definitivt värd ett skumbad medan det drar över.

Oj, då. Jag får visst sällskap.

Nä, nu gör ja'tt!!!

Nä, det är ingen idé att vänta. Då går jag bara omkring med negativa tankar. Bättre då att ta itu med det och ha det gjort. Dessutom skiner solen, så det är en ypperlig dag för storstök.

Har monterat ner växthustunnlar, plockat bort allt från planteringsbordet, burit ut allting på gräsmattan och till och med lyckats vickla ut planteringsbordet.

Golvet är både sopat, suget och såpat. Jag har till och med gått över rutorna med varmt såpvatten.

Och i skogsdungen hänger en annorlunda tvätt på tork.

Nu är bara resten kvar …