Min första majs

När vi kom hem från fika hos vänner i dag upptäckte jag att solroslandet till slut står i full blom. Det är mest grannarna som får njuta av utsikten, eftersom landet ligger i fel läge för oss, men det är ändå trevligt. När jag gick dit för att titta hittade jag tjocka kolvar på majsplantorna. Jag hade inte trott att det skulle bli något, eftersom de kom i gång så sent, men när jag skalade kolvarna upptäckte jag en finfint smörgul insida. Nu känner jag mig pösigt stolt. Har bara försöka odla en miniatyrvariant tidigare, så det här är mitt allra första försöka att odla ”riktig” majs. Var tvungen att provsmaka direkt, så maken och jag kokade till lunch och åt i växthuset. Så gott! Krispiga och riktigt söta. Tänk vilken glädje man ändå kan ha av sin trädgård.

Nu måste jag få gnälla av mig

Trädgård är ju vansinnigt roligt. På våren. Och sommaren. Och i tanken på när snön ligger som djupast i januari och februari och sådderna går att dra igång inomhus. Men nu, på hösten, är det bläääääää!

I onsdags kände jag mig frisk nog för att klippa lite med sekatören, men varje gång jag stack näsan utanför dörren började det regna som på beställning. Det blev städning av blomsterboden. Nu är den så prydlig att jag nästan har lust att släpa dit grannarna bara för att visa hur fantastiskt fint det har blivit. Och lite roligt var det – skillnaden märktes ju verkligen.

Men nu är hela trädgården kvar. Solen skiner och det är ju trevligt, men det blåser halv storm. Blev iskall de två timmar jag ägnade åt att klippa hortensia och rensa en tredjedel av stora blomsterrabatten. En tredjedel. Det är massor kvar och det är så triiiist. Men jag vet ju att jag har igen det i vår.

Förra året lät jag vissna blommor står kvar – det skulle ju vara så snyggt när frosten strödde sina rosor över dem och dessutom skulle de vara ett bra skydd för småfåglarna. Det blev bara fult. Såg inte en fågel som försökte gömma sig i de vissnade echinaceorna och dessutom fick jag extraarbete i vår – en rabatt med färgglada vårblommor och vissna, ruttnande blomstänglar var ingen fin kombination. Nu är jag inne och värmer mig framför brasan. Ska nog krypa ner i badkaret efter lunchen i väntan på kvällens krabb- och musselfest. Ska nog tänka ut en strategi för resten av trädgården också. En kvar om dagen, kanske. Då kan det väl inte nattning av trädgård kännas som en övermäktig uppgift? Eller!?!

Tack, snälla grannen!

Jag var inte på världsbäst humör när jag körde hem i dag. Men så när jag rullade in på uppfarten fick jag syn på en burk på trappan till groventrén med en lapp fastsatt vid locket. Snacka om att ha gissningstävling med sig själv.

Det visade sig vara näst närmaste grannen som varit framme och lekt tomte. Där odlas det också en del och burken innehåller en riktigt god gurkinläggning.

Så trevligt! Och så glad jag blev över att hitta burken med gurka. Kommer att gå omkring med ett stort leende på läpparna hela kvällen.

Massor att skörda

Jag har knappt varit ute den senaste veckan. Eller i växthuset. Men nu börjar det kännas friskare och i dag tog jag med mig några plastbyttor till växthuset i hopp om att hitta en och annan mogen tomat. Tyvärr fanns det en hel del övermogna tomater där ute, men också mängder med mogna. Vindruvorna får jag nog snart göra russin av, men än så länge går klasarna att äta.

Tiny Tiger − vattnig och trist

Nja. Det är här är inte en tomat jag vill odla igen. Jag fick en Tiny Tiger-planta av en granne. Det är visserligen min i särklass vackraste tomat – älskar växtsättet och strimmorna. Men den är på tok för vattning både i smak och i konsistens. Smaklösare än så här kan det knappast bli.

Dahliorna fröar av sig

Jag hade hoppats på en trädgårdsdag i dag. Det börjar ju bli dags att höststäda. Men, det regnar ordentligt ute och själv är jag inomhus med täppt näsa och feber. Fast jag tror att det börjar ge med sig. I alla fall hoppas jag det.

Så länge glädjer jag mig åt alla dahliafröer jag skördat. Tidigare har jag inte riktigt förstått hur jag ska komma åt fröerna – vissa blommor slemmar ju bara ihop och blir svarta. Men så efter semestern intervjuade jag en fantastisk dahliaodlare och hon förklarade att det är skillnad på de övervissnade blommorna. En del känns mjuka redan från början, medan vissa är hårda. Det är tydligen de hårda som ska sparas. När jag har trott att de är mogna har jag tagit in dem och lagt dem i groventrén och efter några dagar har de torkat och öppnat sig – nästan som tallkottar.

Härligt! Ser fram emot att så dahlior i vår och om jag har tur få upptäcka några nya färgkombinationer.

Rosiga lönnlöv

Jag har länge längtat efter att få pyssla tillsammans med andra och flera gånger frågat folk som bor runt omkring om vi inte skulle starta en pysseljunta. Men så går tiden och det blir inte av. I somras började jag dock prata om det med ett par andra grannar och nu har vi äntligen kommit till skott. I går var vi sex stycken som träffades hos grannen på andra sidan skogen. Vi åt snittar, paj, äppelkaka och lavendelsnitt, och så pysslade vi. Någon stickade, en gjorde julpynt och värdinnan tovade en snögubbe. Själv vek jag en bukett av lönnrosor. Testade för ett par år sedan när jag såg en sådan på Anne-Lies blogg ”Skaparglädje”. Gjorde en då och hade tänkt göra en även förra året, men kom på det lite för sent när löven redan trillat ner och blivit bruna. Blev påmind på en annan blogg i helgen och samlade löv i måndags. Så roligt. Och så fint på köksbordet. Hoppas att den ska stå sig länge.

Här finns en beskrivning om du vill testa att göra egna rosor :)