Mitt smultronställe

Katten och jag sitter i vårt nya smultronställe – vinterträd-
gården. Jag äter överblivna snittar och nygräddade scones framför brasan och katten gosar in sig allt längre bland kuddarna – med tanke på hennes beteende i går kväll och nu på morgonen när jag öppnade dörren, så var det nog kattknark i de där ljusen.


Så här såg terrassen ut innan vi byggde vinterträdgården. Nu är den två små terrasser på var sin sida av glasrummet.

Vinterträdgården känns dock inte riktigt som en del av trädgården. Den är ju inomhus fast utomhus, så den är inte mitt smultronställe i trädgården. Där leder växthuset fortfarande.

Kanske att jag inte kommer att använda det lika mycket vintertid, men sommar, höst och vår är det mitt absoluta favoritställe i trädgården.

Det är ljuvligt att ta med sig frukosten ut en vacker försommarmorgon.

Eller när sommaren är som varmast och skugga skänks av såväl tomatplantor som vinrankor.

En lunch med grannen en vacker oktoberdag kan vara helt fantastisk.

Och när snön  har lagt sig i januari så går det också att slå sig ner för en lunch.

Fast det har fått konkurrens med terrassen vi gjorde i våras. Det finns nästan inget som slår den en stilla, varm sommarkväll – i alla fall tills myggen kommer.

Nu ska jag strax packa bikinin och bege mig tre vikar bort till en kollegas trädgård för lunch och en stund i hennes varma, bubblande utepool. Det är hennes smultronställe.


Vill du också vara med i "Underbara onsdag"?

Reglerna är enkla:
1) Gör ett inlägg på temat.
2) Lägg upp din länk här nedan.
3) Lägg upp bilden med grodan i ditt eget inlägg och länka tillbaka hit till ”Underbara onsdag”.

Nästa veckas tema är ”Iskallt”.

Ljus, snittar och champagne

Jag myser just nu. Regnet smattrar mot taget i vinter-
trädgården och jag rundar av kvällen med ett glas fläderchampagne. Det godaste glaset hittills faktiskt. Vet inte om drycken av någon anledning har jäst mindre i den här flaskan. Det är den enda stora flaskan jag har tappat drycken på och det är alldeles söt och inte ett dugg torr – precis i min smak, jag som mycket hellre dricker trocadero och ginger ale (eller vilket läskeblask som helst) framför vin.

Hur som helst har jag haft en riktigt trevlig kväll med mysiga grannar och kollegor. Har haft mitt livs första ”party” – ljusparty. Inte riktigt min grej egentligen, men jag gillar värmeljusen och några av dofterna. Fast hur en doft kan heta ”sensuella vinbär” övergår mitt förstånd.

Jag bjöd på scones med hemgjord jordgubbssylt, hallon- och chokladsylt, fuskad clotted cream, hemkokt lemon curd, snittar i form av små club sandwiches och blomsterformade snittar med rökt laxröra. Dessutom blev det saffranssemlor och urgoda cakepops gjorda på massor av choklad.

Nu har alla åkt hem och jag ska börja bläddra i en bok som en av gästerna hade med sig och som ser väldigt trevlig ut – Eva Rönnbloms ”Trädgårdstider”. Känns nästan som julafton på nytt.

Mangold i kruka

När jag städade i landen vid nyår så upptäckte jag att mangolden fortfarande växte. Jag sparade en planta och satte den i en kruka. Nu bor den i vinterträdgården och ser ut att trivas riktigt bra. Hoppas att den fortsätter växa så att jag i alla fall kan skörda ett och annat blad.

Om champinjonjord

Jag har fått flera frågor om champinjonjord, eller champinjonkompost som det också kallas, så här kommer ett försök till förklaring:

Innan champinjoner odlas tillverkas ett substrat av bland annat halm och hästgödsel. Det värms upp i olika faser innan svampmycel tillsätts. Till slut täcks jorden med torv och så småningom ploppar det upp champinjoner som går att skörda tre gånger – det tar ungefär tre månader från första blandningen av halm och gödsel till den sista skörden. Därefter är jorden förverkad och tippas ut. Den fungerar inte längre till svampodling, men är fantastiskt fin till annan odling – välgödslad och med massor av struktur.

Jag har turen att bo nära en odling och får köpa champinjonkompost för 200 kronor kubiken – allra bäst är det när jag kan ta högar som har fått ligga och brinna ett tag.

Champinjonjorden blandar jag oftast ut med billig köpejord eftersom champinjongjorden är så stark. Mina tomater får rätt hög andel champinjonjord blandad med lecakulor och aska när jag planterar ut dem i växthuset. Numera sparar jag en decimeter i hoarna för att kunna lägga på mer champinjonjord under sommaren. Det brukar bli några skopor ny jord då och då och mer gödsel än så behövs inte.

En annan finfin fiffighet med champinjonjorden är att jag kan hämta jord tidigt på våren när jorden i mina pallkragar fortfarande är frusen. Jag kan då fylla en pallkrage med ofrusen jord och komma igång tidigare med odling av till exempel sallat.

Effektivt mot spinn

Jag måste få göra lite reklam för det här medlet mot spinn. Jag köpte det när jag besökte Wexthuset i somras och jag är överväldigad av resultatet. Spinn går ju knappt att få bukt med. Men nu är min chiliodling och mitt citronträd fritt från spinn. En behandling räckte. Jag trodde verkligen inte att ett organiskt medel skulle klara av den eländiga ohyran, men jodå – det här är rena mardrömmen för de äckliga små spindeldjuren.

Söndagsångest och en ny vänskap

I går började jag jobba igen. Det var länge sedan jag drabbades av söndagsångest – det inträffade inte ens efter sommarsemestern förra året. Men fy så svårt det var att somna – jag som knappt brukar hinna lägga huvudet på kudden.

Anledningen var intervjun jag gjorde i går förmiddag. Den var önskad av en annan person som jag intervjuade i december och allt jag visste var namnet och adressen. Mina intervjuer brukar vara väldigt förutsättningslösa, men jag brukar veta på något sånär vad de ska handla om. Dessutom visste jag att hon jag skulle träffa var jättenervös eftersom hon var väldigt tveksam till att ställa upp.

Men halsen gjorde inte ont och vinterkräket kom inte på besök, så det var bara att masa sig i väg med diktafon, block och penna. Fotografen valde att komma i slutet av intervjun när jag förhoppningsvis hade hittat en röd tråd.

Det var dock aldrig någon fara. Det första jag såg när jag klev ur bilen var stora odlingslådor och pallkrageland, en fiffig kompost och en jättefin damm. Vi gick en runda i trädgården, tittade på alla växer, de övervintrade tomatplantorna och fikonträdet som påminde henne om barndomens somrar i Teheran. När vi skildes åt efter en och en halv timmes samtal var det med en kram och som vänner som definitivt kommer att ses igen.

Mer trädgårdspyssel

I går förmiddag var det alldeles ljuvligt ute. Vindstilla, ett par minusgrader, frost på gräsmattan och solsken genom ett tunt dis. Jag startade mitt andra kok i slökokaren – en gryta på fläskkött, bacon och champinjoner som blev alldeles ljuvlig till kvällen, gick en promenad i skogen som var så tyst i ”brist på” bilbrus att endast fåglarnas pip hördes och kom till grannen på andra sidan skogen lagom för att så se gässen rusa ut mot morötterna och ankorna vagga ner i en lång rad till dammen och morgondoppet.

Därefter hade jag tänkt mysa i soffan, men solen fortsatte att skina så det blev mer trädgårdspyssel. De bönor som fortfarande klängde sig fast i ”bönhuset” drogs loss, rabarberblasten plockades bort och likaså de bruna pinnarna efter pionen vid päronträdet. Därefter klippte jag ner hösthallonen och rensade bort ogräset runt omkring, drog bort rankorna från luktärterna bakom växthuset och använde det jag hade klippt och dragit bort till att täcka rosor med. Några perenner blev också klippta och till slut ruggade jag upp jorden i landet jag kallar för BB och sådde årets skörd av blå bergvallmo i jorden. I pallkragen intill gjorde jag likadant med gullvivefrö som jag fått av en arbetskamrat. Det bortklippta som inte gick åt till rosorna tog maken och eldtunnan hand om när jag åkte till grannen för att titta på Ivanhoe och sova skavfötters i soffan.

Någon som har tips på hur jag ska fortsätta med min lavendel? Ska jag klippa ner den eller låta den vara? Och om jag ska klippa ner den – ska jag göra det nu eller i vår?