God morgon!

Äter frukost i växthuset och funderar på om det inte är dags att börja så lite igen. Penséer till jul, svartkål (mina stora fina plantor täcktes visst in ihop med en kålfjäril och är inget annat än perforerat skräp), en sista omgång luktärter och så kanske lite paprika som kan få agera krukväxter i vinter för en tidig start i vår. Om bara solen håller sig borta i ett par timmar till så kanske jag kommer till skott.

Nej, det är inte höst än på länge

I går blev jag orolig för mig själv. Ville hösta trädgården. Om jag inte hade varit så trött så hade jag antagligen tömt varendaste kruka. Fick bara en känsla av att trädgården höll på att växa mig över huvudet och att det inte spelar någon roll hur mycket jag försöker hålla efter den. Det slutade med att pensébyrån tömdes och ställdes in i boden och med en väldigt tidig kväll – kröp i säng före nio. I morse kändes allting tack och lov som vanligt igen och det var riktigt trevligt att jobba lite i trädgården innan jag cyklade ner till bryggan för ännu en dag som plattfisk.

Mitt första planteringsbord

Så glad jag blev när jag upptäckte mitt första planeringsbord intill vedhögen. Jag köpte det samtidigt som växthuset, men det blev aldrig använt eftersom det var så lågt – knappt högre än en köksbänk på 1950-talet.

Bordet har stått under tak och allt som behövdes var lite avborstning och diskmedel. Två leca-block fick upp det i rätt höjd, så nu har jag haft kruktvätt i skuggan. Riktigt trevligt faktiskt – rinnande vatten och allt – fast, förstås, varmvattnet får jag ta med mig ut i vattenkokaren.

Ost- och chilifyllda minipaprikor

Har upptäckt ett forum på Facebook som heter Chiliklubben. Snacka om aktiva och kunniga medlemmar! I kväll stod maken med handlarlistan i högsta hugg och frustade eftersom jag inte kunde bestämma mig för vilken ost jag skulle ha till mina minipaprikor.
 

Jag har aldrig använt dem tidigare och ville att det skulle bli speciellt. Så jag skrev ett inlägg och frågade Chiliklubben och det tog bara några sekunder innan första svaret kom.

Jag blandade crème bonjour naturelle med vitlök , chilin Bolivia och rödlöken Long Red Florence. Åt minisarna till grillat kött, bifftomaten Brandywine och färskpotatisen Rocket. Hade köttet varit skjutet av maken så hade det endast varit osten som inte var hemgjord i den här middagen.

Det här ska jag definitivt göra igen – fast nästa gång ska jag smula knaperstekt bacon i fyllningen. Tror att det skulle bli smaskigt värre!

En egen echinacea

Då, det där första året jag odlade, när jag var lika entusiastisk som en hundvalp och trodde att allt jag sådde skulle gro, då sådde jag echinaceor. Jag blev väldigt besviken när det bara blev en endaste planta och drog slutsatsen att det är svårt att dra upp echinaceor från frö.

Nu misstänker jag att jag fick dåligt utsäde. Gamla fröer som inte var tillräckligt färska för att orka med. Beviset finns i rabatten där det finns mängder med självsådda småplantor. Den första har gått i blom och jag är förtjust över att ha fått en violett echinacea. Tänk att även dessa blommor är så där härlig promiskuösa!

Glömde stänga ...

Så härligt det är att sitta i sängen och höra regnet smattra mot fönsterblecket och alla blad där ute i mörkret. Önskar bara att jag hade haft vett att stänga det manuella takfönstret i växthuset innan jag gick in. Men så såg det inte alls ut som om det skulle fortsätta med tristväder. Undrar om maken är rädd för lite väta …

Blogg som trädgårdsbok

Vilken evinnerlig tur att jag har en blogg! För mig är bloggen främst en trädgårdsdagbok som jag (förhoppningsvis) kan lära mig ett och annat av genom att titta tillbaka på sådant jag skrivit tidigare. Och så förstås alla tips jag får i kommentarerna – de är guld värda. 

I kväll har jag känt mig frustrerad. Jag har ätit en så ljuvligt god tomat. Tomaterna är något större än golfbollar, alldeles gula – nästan åt det brandgula hållet – och så perfekta. De lyckas smaka mycket samtidigt som de är milda och utan det där skarpa som jag tycker svider i munnen. Dessutom är de perfekta i fruktköttet. Lagom fasta och inte det minsta mjöliga. 

Men vad heter sorten? Det här är en av de fyra tomater som jag har missat att märka. Eller … jag märkte dem och slarvade av någon anledning bort etiketterna. 

Nu har jag tittat tillbaka på bloggen och hittat min tomat. Jag skrev om den i augusti 2011 och då tyckte jag också att den var alldeles underbar. Så nu vet jag att den supergoda tomaten jag har mumsat på i dag heter Golden Sunrise. Jag odlar den i växthuset och hittills har den 18 tomater på gång. Den här hamnar på listan över mina absoluta favoriter!