En bortglömd trädgård

Många skulle nog tycka att utsikten från vår balkong är lite si så där. Men för en trädgårdsnörd med mycket fantasi är den inte alls dum. Åt vänster ser vi havet, men när jag väl går ut på balkongen är jag mycket mera nyfiken på den övervuxna trädgården på andra sidan rabatten. Upphöjda odlingsbäddar och två gräsklippare håller sakta men säkert på att försvinna under grästuvorna. Jag gissar att hotellet tidigare odlade till sina rabatter där inne. Undrar om det finns någonstans där man kan smita in … skulle gärna vilja ta mig en titt.

Till Karibien

Ibland är längtan nästan för lång, men nu äntligen – Karibien. Vi ska sola och bada på Aruba i två veckor. Självklart hoppas jag även på ett och annat frö och kanske någon stickling. Den här gången är jag förberedd. Har stoppat torvpuckar i väskan och även packat ner några engångsfilter till lösviktste. Ska bli spännande att se vad jag kommer hem med.

Vinterklädd hortensia

Det här kanske inte är trädgårdens vackraste installation just nu, men jag hoppas att skyddet ska bidra till en vackrare sommar. Det är min hortensia som döljer sig där innanför och förhoppningen är att alla höstlöv ska isolera lite från kylan så att busken inte fryser ner så mycket i vinter.

Egna russin

Alla vindruvor blev inte uppätna efter slutskörden i höstas. Det blev så många klasar och jag är rädd att de hamnade i en låda i groventrén och där de sedan fick ligga som ett dåligt samvete som gjorde sig påmint varje gång jag gick förbi. Druvorna blev allt skrynkligare och så en dag upptäckte jag klasar med ljusa russin. Trodde inte riktigt att de skulle vara okej att äta, men var förstås tvungen att smaka. Oj, vilka goda russin. Mycket godare än dem man köper. De räcker än och det är knappt att jag kan passera groventrén utan att stoppa ett i munnen. När det är dags för vindruvsskörd i höst kan jag garantera att flera klasar på nytt kommer att läggas i groventrén för torkning, för de här tycker jag är mycket godare än de färska vindruvorna i växthuset.

Nu går det skörda

Nu börjar det likna något i inomhuslandet. Massor av mizuna och sallat finns att skörda. Då och då nyper jag av ett basilikablad, bara för att det är så gott.

Bleka små skott

Ibland kan man bli löjligt glad över små, små, saker. I alla fall kan jag det. Som i dag när jag upptäckte bleka små blad på stammen till mitt paradisfågelträd.

Jag plockade fröerna på Kap Verde för snart ett år sedan och i somras fick den lilla plantan bo i växthuset. Men i vinter har den bott i boden där det är lite väl svalt för en växt från så pass sydliga breddgrader.

Att den fick bo där beror på att plantan (från fröerna jag plockade under min första Kap Verde-resa för två år sedan) blev uppäten av kissen. Trots att jag odlade kattgräs satt Riva i vardagsrumsfönstret och tuggade på plantan så snart hon kom åt. När våren kom fanns endast stjälken kvar.

För ett par veckor sedan upptäckte jag att plantan i boden hade vissnat ner helt och hållet. Den såg död ut. Jag tog in den och hade tänkt slänga den – det fanns ju ingenting grönt på den. Men så i dag uppenbarade sig livskraften, trots att plantan stått i diskhon ute i groventrén. Tänka sig att paradisträdet såg gärna vill grönska. Nu ska den få en lagom varm och ljus plats där det är absolut kattfritt. Och till våren får den flytta tillbaka ut till växthuset.

Som strödd kokos

Kung Bore tycks ha strött kokos över trädgården i natt.