En föraning

Första augusti tycks komma med en föraning om höst. Fuktig luft och dis så tjockt att vägen in till huset påminner om en saga. Jag var långt ifrån utsövd när jag vaknade till för en kvart sedan, men kunde ändå inte låta bli att gå ut i morgonljuset.

När jag vaknar nästa gång kommer solen att ha svept bort höstkänslan och bjuda på en ny het dag i trädgården. Själv tänker jag göra precis som i går – vattna växthuset och lägga mig i solstolen nere på bryggan. Gräva i rabatterna och plantera kan jag göra en annan dag.

Vad hände med bladen?

Jag älskar krusbär. Jag köpte ett par buskar förra året och nu har jag äntligen mogna bär. Jättegoda! Men jag undrar vad som har hänt med alla blad. Jag kan svära på att busken hade blad för några dagar sedan, men nu finns inte ett endaste kvar. Måste vara något otäckt litet kryp som tycker att krusbärsblad är gott gotti gottgott.

Odla med huvudet

Hur tänker jag egentligen när jag odlar? Inte tillräckligt, verkar det som. Utöver sparrislandet och bönodlingen, består min köksträdgård i princip av åtta pallkragar och en före detta sandlåda. I en av dessa pallkragar odlar jag purjolök. Varför? Det är ju faktiskt väldigt sällan jag använder purjolök. Samma sak med pallkragen med broccoli. Om sanningen ska fram så är jag inte särskilt förtjust i broccoli. Till skillnad från morötter. Jag älskar morötter. Och sockerärter. Morötterna har visserligen fått två pallkragar till sitt förfogande, men sockerärterna existerar knappt i år.

Det tål att tänka på. Nästa år kanske jag ska nöja mig med en rad purjolök och ta ytterligare en pallkrage till morötterna. Jag tänker odla massor av sockerärter och rödbetor. Kanske sätter jag sockermajs i sandlådan. Mer plats ska vikas för spenat och sallat. Men någon broccoli blir det definitivt inte.

Snart får jag smaka

Jag väntar och väntar på att djungelgurkorna ska mogna. Men det händer inte mycket. De har sett ut så här jättelänge. Efter att ha misslyckats med plantorna två år i rad, är jag såklart väldigt nyfiken och vill smaka. Helst i går. Men jag antar att jag får vänta lite till. Så länge kanske det är någon van odlare av djungelgurka som kan berätta för mig hur de smakar och om de verkligen är något att ha.

Luriga liljor

Förra året var jag på trädgårdsmässan i Örebro. Kunde inte låta bli att köpa liljelökar. Men försäljaren på mässan var uppenbarligen inte att lita på. Jag fick hjälp av plocka ut lökar till enbart vita och rosa liljor. Nu har de slagit ut och gissa om jag är förvånad. Vackra, men inte ett dugg lika bilderna på blommorna jag pekade ut …

Lycka är ...

... när årets första blomman för dagen slår ut bland gurkplantor och vindruvor.

Dagens fynd: en maskros!

Jag blev lite förvånad när jag såg en hel rad krukor med maskrosor hos trädgårdsmästaren. Till slut kunde jag inte låta bli att handla en planta. Och nej, det är inte vanliga maskrosor – den här sorten ska bli rödaktig innan den ljusnar mot vitt. Hoppas nu bara det stämmer att sorten inte sprider sig!

Hm ... i en fin kruka är det här kanske den perfekta gå-bort-presenten. Väcker definitivt uppmärksamhet och förhoppningsvis ett gott skratt.