Kurri finns inte mer

Känner mig riktigt riktigt ledsen just nu. Gick förbi vattentunnan och fick se något brunt. Trodde först att det var en fågel. Sedan såg jag: en ekorre. Gick in och tog på mig plasthandskar och fiskade upp den lilla kroppen. Ingen tvekan. Det är Kurri. Fy så hemskt. Känner mig som en bov. Ska genast försöka hitta ett nät att lägga över så att inga fler djur drunknar. Just nu tänker jag på att det kanske ligger svältande små ekorrungar någonstans där ute i dungen.

Äntligen dill!

Första dillen har tittat upp ur sin kruka. Kanske dags att så ny dill, så att jag har när den här inte längre vill.

Ingen frost nu, tack!

I kväll orkade jag inte vänta längre. Medan maken fixade till fyra nya pallkragar av halvstorlek och fyllde på ny jord i dem han satte upp förra sommaren, gjorde jag små gropar i jorden och stoppade ner plantor.

En kragpall är nu full med krasse, en annan med zinnior, en med dahlior och så en med astrar. Ett par blandade blev det också med dahlior, stockrosor, aklejor samt en och annan luktärt. Pallkragen som blev över ställde vi framför "BB" och "Förskolan Fröet". Där växer än så länge endast några solrosor, men i morgon ska jag fylla på med mer växer.

Hungarian Black

Äntligen har chilisarna börjat blomma. Och det är den här jag har längtat mest efter att få se. Hungarian Black heter sorter. Älskar färgen. Synd bara att blommorna är så små.

Jag måste vara utvald!

Fenomenal. Så måste det vara. Jag kan inte vara något annat än fenomenalt drulleputtig.

Skulle vara så dukig. Var färdig för kvällen. Bara bergvallmoplantorna kvar att vattna. Tog in dem i groventrén och fuktade kruka för kruka, hur försiktigt som helst för att absolut inte få något vatten mot själva rothalsen och allt det där.

Det tog sin lilla stund. Sedan skulle jag bara gå ut med plantorna. Oups!!! Vilken saltomortal! Upp i luften, en piruett och så ner med ett stort magplask på klinkergolvet. (Plantorna alltså, inte jag.)

Så, nu har jag pysslat om dem. Gett dem mer jord och massor av sand. Visserligen var det bara en av backarna som försökte göra ett simhopp, men självklart var det den med de allra kraftigaste exemplaren. Jag menar, vad annars – det är nästan lagstadgat att det ska bli så.

Det är bäst för er att ni håller tummarna för mina blå bergvallmoplantor – annars finns det risk att det kommer fler inlägg om dessa rara små växters upp- och nedgångar, snedsprång och kullerbyttor i livet.

Ha en trevlig kväll, nu ska jag gå och städa den där entrén som senast i går var båda dammsugen och nytorkad och som nu är full av härligt nyfuktad jord.

Alldeles paff

I dag hade jag ett jobb i tidningen om jordgubbsväggen jag gjorde i somras. Gissa om jag blev förvånad när en läsare ringde och frågade om jag var trädgårdsmästare och om hon fick hyra mig för att designa och ordna hennes trädgård.

Jag tar det som en stor komplimang. Nyss var jag alldeles trött och var tvugen att öppna fönstert för att få in lite luft. Det går ju inte an att somna över tangentbordet, men nu sitter jag här och strålar som en sol. Tänk vilken energikick ett kort telefonsamtal kan ge!

Tam ekorre?

I dag har ekorren och jag nästan blivit kompisar. Hittills har jag inte kommit närmare än två meter, men i eftermiddag har jag ansträngt mig. Och till slut gick det.

Hon – jag tror att det är en hon eftersom den har spenar på magen – har suttit två decimeter från näsan på mig. Själv har jag legat på mage i gruset och pratat hur sockersött som helst (hoppas inte grannen hörde mitt joller!!!).

Till slut gick jag in i huset och rånade makens godispåse på choklad. Det gick nästan, men en millimeter ifrån handen var det närmaste Kurri vågade komma. Men det är en bra början. Snart hoppas jag på att ha en Linda-trygg ekorre i trädgården.