Före semestern lovade jag mig själv att lägga en timma om dagen i trädgården.HAHAHAHAHA!!!
Varför lär jag mig aldrig. Det fungerar inte så. I verkligheten lägger jag så gott som all tid i trädgården min första semestervecka när stressnivån fortfarande är på topp och jag helt enkelt inte kan låta bli att fara omkring som en iller. Sedan blir det platt fall och jag försvinner in i böckernas värld medan trädgården får förfalla.
Först gör det ingenting. Efter vecka nummer ett är trädgården faktiskt fin större delen av semestern. Men så plötsligt ser det ut som på bilden. Vallmons frökapslar som var så tjusiga ser med ens sunkiga ut när bladen vissnar. Prästkragarna blommar över på ett oskönt sätt och försöker kväva alunroten. Näckrostunnan har med sitt kvällsljus lockat till sig mängder med mygg och nattfjärilar som nu bildar en hinna över vattnet. Den blir inte vackrare av hängmatteställningen som förfular terrassen.
Ett par tre timmar med rensjärn och sekatör och rabatten borde vara finfin igen. Fast först får den nog förfalla lite till. Lusten ... eller desperationen ... måste nog infinna sig innan jag ens överväger att göra ett handtag.
4 kommentarer:
Haha, känner så igen mig! Jag har nästan två veckor kvar av min semester så jag hoppas att jag får ett ryck aå trädgården blir hyfsad igen :)
det gör inget med lite förfall då och då. Då blir du säkert gladare när du tagit tag i det igen
Ha det gott
Kram Meta
Visst så är det. Så snart man släpper lite på uppmärksamheten har nåt vält, blåst sönder, blommat över eller behöver skördas. Men i trädgården kan man ju lägga ambitionsnivån var man vill, bara man själv mår bra.
Kram
Anette
Dels tycker jag inte det ser förfallet ut och dels tycker jag att om man gör ett ordentligt riv i början, så håller det sig rätt skapligt. Visst kan man hitta en blommande tistel ibland, men det är inte hela världen. Det är skönt att läsa böcker också. / Britt
Skicka en kommentar