13 november 2013

Underbara onsdag

Jag lägger ut en bild på ett glas med min fläderchampagne till det här första temat på ”Underbara onsdag”. För det är verkligen längtan. I alla fall för mig.

Jag lyckades precis knipa de sista blommorna på en grannes buske innan de bestämde sig för att vissna och har nu några flaskor med skumpa i kylskåpet. Jag är väldigt glad att jag bestämde mig för att använda plastflaskor, för de är som tickande bomber. De jäser och blir allt mer kolsyrade.

Hur starka de är har jag inte en aning om. Knappt alls, kanske, eller rätt så. För min del får de gärna vara rätt svaga – kolsyrad saft vore helt okej. Men jag känner att de blir allt torrare i smaken. Har en provflaska som jag öppnar då och då för att kontrollera smaken och innehållet är så fantastiskt gott att spricker upp i ett stort leende – jag som knappt dricker alkohol i vanliga fall och för det mesta tycker att ”vanlig” champagne smakar konstigt.

Jag längtar mig tokig till advent och jul då jag har tänkt att champagnen ska börja serveras. Nästa år kommer jag att börja safta så fort flädern slår ut och se till att jag har ett festligt lager till höstens och vinterns fester – tänk bara så roligt det vore att ge bort flaskor med hemgjord champagne.

http://krukmakerskan.blogspot.se/2013/11/helt-ny-fotoutmaning.html

4 kommentarer:

Anita sa...

Men så fantastiskt roligt med egen champagne. Vilken grej! Förstår att du längtar både till den "officiella" avsmakningen och att få bjuda på den.

Kram Anita

Ulla sa...

Jag undrade just var ditt eget inlägg var, men nu såg jag det :)
Fläderchampagne, det låter gott. Det blir väl en underbar present att ge bort.

Spirande grönt sa...

Låter lyxigt med fläderchampagne!

Ha det gott i novembermörkret,
Rebecca

Annika sa...

Det låter så gott med både fläderchampagne och flädersaft! Längtar tills mina egna fläderbuskar blir stora och får blommor jag kan ta hand om! Har satt en vanlig fläder och en rödbladig sort som jag tror heter "Black Lace".
Kul med fotoutmaningen! Kanske kan jag hänga på framöver.

Ha det gott!
Annika