6 oktober 2012

Nu måste jag få gnälla av mig

Trädgård är ju vansinnigt roligt. På våren. Och sommaren. Och i tanken på när snön ligger som djupast i januari och februari och sådderna går att dra igång inomhus. Men nu, på hösten, är det bläääääää!

I onsdags kände jag mig frisk nog för att klippa lite med sekatören, men varje gång jag stack näsan utanför dörren började det regna som på beställning. Det blev städning av blomsterboden. Nu är den så prydlig att jag nästan har lust att släpa dit grannarna bara för att visa hur fantastiskt fint det har blivit. Och lite roligt var det – skillnaden märktes ju verkligen.

Men nu är hela trädgården kvar. Solen skiner och det är ju trevligt, men det blåser halv storm. Blev iskall de två timmar jag ägnade åt att klippa hortensia och rensa en tredjedel av stora blomsterrabatten. En tredjedel. Det är massor kvar och det är så triiiist. Men jag vet ju att jag har igen det i vår.

Förra året lät jag vissna blommor står kvar – det skulle ju vara så snyggt när frosten strödde sina rosor över dem och dessutom skulle de vara ett bra skydd för småfåglarna. Det blev bara fult. Såg inte en fågel som försökte gömma sig i de vissnade echinaceorna och dessutom fick jag extraarbete i vår – en rabatt med färgglada vårblommor och vissna, ruttnande blomstänglar var ingen fin kombination. Nu är jag inne och värmer mig framför brasan. Ska nog krypa ner i badkaret efter lunchen i väntan på kvällens krabb- och musselfest. Ska nog tänka ut en strategi för resten av trädgården också. En kvar om dagen, kanske. Då kan det väl inte nattning av trädgård kännas som en övermäktig uppgift? Eller!?!

4 kommentarer:

trädgårdsdrömmar sa...

Den där känslan känner jag igen.Det är så blött så man vill inte göra något i trädgården.Fick lov att krypa ner i bubbelbadet i går för ryggen började värka som attan efter att jag burit krukor och annat till växthus och källare.Har lust att lämna städningen till våren men vet att då ångrar jag mej när våren kommer.MVH

Nillis sa...

Hihi, vad rolig du är. En kvart om dagen låter väl som en fin fin idé. kram Pernilla

LINDA sa...

Så skönt att jag inte är ensam om mina tankar och känslor :)

Kram
//Linda

Zäta sa...

Jag har också funderat på det där om man ska göra det enkelt för sig och klippa ner allt på hösten för att slippa jobbet på våren, eller om man ska låta brasket stå kvar till våren. Fördelen med att låta det stå kvar är ju att man inte riskerar leda ner vatten som fryser sönder rötterna under vintern och slipper täcka rabatterna så infernaliskt. Det är nästan jobbigare att ta bort allt täckmaterial än att klippa ner perennerna på våren.