Mitt klorofyllhus

Nu flirtar jag lite med bloggen ”Trädgårdslandet”. Läste att Ulla Hasselmark, som har bloggen, kallar sitt växthus för "Glädjehuset". Mysigt med namn på växthuset, tänkte jag, och fick genast en flashback till barndomen och mitt klorofyllhus. Det var ett slags dockskåp som mamma och pappa gav mig. Tror att det var en julklapp.

Klorofyllhuset var ett plastträd – en ek, har jag för mig. När jag tryckte på lövverket så höjde det sig och avslöjade tre små rum med möbler. I stammen fanns en hiss som gick att veva upp. Älskade det där huset. Mitt vanliga dockskåp var urtrist i jämförelse. Tyvärr minns jag också att jag proppade in en stackars fjäril i hissen och tvingade den att åka upp till övervåningen. Hur kunde jag!?! Burr …

Jag gissar att klorofyllhuset numera bor på mammas och pappas vind. Tänker inte ta reda på om det verkligen förhåller sig så (kan riktigt se hur det börjar glimma i mammas ögon om hon läser det här – är mycket medveten om hur gärna hon vill att jag krånglar mig upp och hämtar hem mina leksaker). Men namnet ska jag nog återuppliva. Klorofyllhuset – kan inte tänka mig ett bättre namn på mitt växthus.