En tårögd man

En man ringde till redaktionen i förmiddags och ville tala med mig. Jag hade huvudet fullt av budget och förstod först inte vad han ville. Han sa sitt namn och gjorde en lång paus innan han fortsatte.

Jag tänkte att det kanske gällde ett minnesord, för han lät lite tårögd. Sedan förklarade mannen att han bara ville säga tack. Han hade läst min krönika i dagens tidning. Den handlade om min odlingsmanick och min längtan efter våren. Mannen sa att han hade fått vårkänslor och riktigt kunde känna doften av fuktig jord. Att han plötsligt kände hopp bortom kylan och snön.

Jag blev lite rörd över att han tog sig tid. Över att han vågade. Ite bara behöll känslorna för sig själv. Det känns som en bra avslutning på arbetsåret.