I onsdags blommade mina stockrosor för fullt, men när jag kom ut i boden för en stund fanns det bara avbitna stänglar kvar. Inga blad. Inga frögömmor. Inga blommor. Började leta efter världens största larv, men hittade ingen. Det är nog den där, sa maken och pekade på en mus som nyfiket betraktade min blominspektion. Gissningsvis följde den med silltunnan med pelargoner in i torsdags kväll.Jag gillar möss, så det gör lite ont i hjärtat att behöva slänga ut den. Musen verkar så onödigt orädd – den till och med klättrade upp i knät på mig när jag satt och tittade på den. Den har fått lite ost och lite vatten. Det gick hem. Vi får väl se hur det går. Låter lillen vara kvar i boden över helgen i alla fall.
4 kommentarer:
LADDA FÄLLAN!
Sådana där små gnagare gillar INTE jag.
Kram!
;)
Du är väl får go Linda. En sådan orädd varelse skulle jag också bjuda på ost och vatten. Då kanske blommorna lämnas ifred. Lycka till med dina förehavanden,
Kram KajaMaja
:) Maken är uppe på vinden och letar landgång med vippbräda ... ett bra sätt att fånga möss om man inte vill ha ihjäl dem. Om musen sitter bland fågelmaten längst ner i spannen i morgon bitti, så får den följa med en bit på väg till jobbet så att jag kan släppa den någonstans där det är lite mer skog.
Skicka en kommentar