”Bara så du vet, så går jag in och surar nu”, sa jag till maken och knycklade ihop pappret som hamburgaren hade legat i. Det var för några minuter sedan. Ute i växthuset.Har ägnat förmiddagen åt att sätta upp tomat- och gurkspiraler, binda upp plantor, tjuva tomater och gödselvattna. Varmt, klibbigt och sticksigt. För att inte tala om öronbedövande. Tror att jag börjar ana hur det är att ha tinnitus. Inte undra på att jag känner mig folkilsk.
Först försökte jag skylla på överdosen av choklad som jag fick på bokslutsmiddagen i går kväll. Men, det är blåsten, den förbankade stormen som får växthuset att låta som en flismaskin. Gissar på att vi har uppåt 18 sekundmeter i dag – och då menar jag inte i byarna. Vinden river i rabatterna och har fått lupinerna att slicka backen – de få som inte redan har fått stjälkarna avbrutna. Tack och lov att jag satte upp ett stöd till pionerna i veckan. Under snabbmatslunchen kände vi hur hela växthuset rystade till. Är det så konstigt att humöret svartnar en aning?
Så, nu struntar jag i växterna tills stormen ebbat ut. Jag tänker lägga mig i badkaret med min nya Katie Ffordebok och lite bra musik. Alternativt öronproppar. Sen blir det boule- och tacofest tillsammans med några arbetskamrater med respektive hemma hos min trädgårdsmentor. Till dess ska humöret vara på topp igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar