Panikslagen. Nej, det är inte riktigt rätt uttryckt. Matt, är nog bättre. Så har jag känt mig i kväll när jag har suttit på en stol och bara sett mig omkring inne i växthuset. Så många plantor. Och så lång tid kvar tills frostrisken är över.
Det går bara inte. Bönorna kliver snart ur sina krukor och ringlar sig runt halsen på mig. I natt drömde jag mardrömmar om broccoli.
På något sätt måste jag få ut allt ur växthuset, få upp linor till skuggväv, plantera tomater och gurkor i hoar och trycka in allt som inte klarar sig ute riktigt än. Frågan är bara – var i hela friden ska jag börja?
18 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar