Skriet från vildmarken

Jag har aldrig varit särskilt mörkrädd, men är utrustad med alldeles för livlig fantasi.

Nyss skulle jag gå ut och se efter om jag verkligen hade kommit ihåg att stänga växthuset. Tog på mig skorna. Stängde dörren. Bäcksvart ute. Och så ett skri från skogen. Ett blodisande, fasansfullt ljud. Stod kvar i ytterligare fyra sekunder och försökte våga, men sedan sprang jag in och låste dörren så snabbt jag bara kunde.

”Fågel?” frågade maken.
”Nä, definitivt något med fyra ben som hade ihjäl något annat med fyra ben!” pep jag. (Eller möjligtvis ett vildsvin.)
Burr … Skulle hellre låta mina plantor stå med öppen dörr hela natten än att gå tillbaka ut.

Till slut fick maken trotsa mörkret och säga god natt till tomaterna och gurkorna och stoppa om melonen. Det muttrades lite - inte minst sedan det visade sig att dörren faktiskt var stängd.

Nu sitter jag här i sängen och försöker bestämma mig. Ska jag våga släcka lampan eller inte?