Löven har fallit

Kylan i förra veckan blev för mycket för vinstockarna, så nu har löven äntligen fallit. Det ser rätt vackert ut med hela växthusgolvet täckt, men det är dags att sopa och rycka ner de få löv som fortfarande klamrar sig fast uppe vid taket. Sedan blir det en sista dammsugning innan utemöblerna får flytta in i sitt ljusa, torra vinterbo.

Bot mot kålfjärilar

I går besökte jag en jobbarkompis i grannstaden. På promenaden runt ån fick vi sällskap av hennes bästa vän som glatt visade koloniområdet där hon odlar. Det första jag såg var perfekt grönkål hos en av odlarna. Den var så fin att någon hade varit där med ett långt inplastat brev på en pinne nedstucken i jorden och med en önskan om att få köpa kålen. Plantorna hade inte ens varit täckta med väv. Jag ondgjorde mig genast över kålfjärilarna som älskar mina odlingar. Brysselkålen på bilden är det senaste offret. Men då fick jag ett tips. Den som vill slippa kålfjärilar ska göra några snitt i den tjocka bladnerven i ett stort blad på varje planta. Då håller sig fjärilarna borta. Det ska tydligen vara ett gammalt knep. Vet inte om det fungerar, men jag ska definitivt testa!

En prickig råtta i rabatten

I går hittade jag mina papper från skrivarkursen jag var på i september. En av övningarna vi fick göra handlade om att flödesskriva – vi skulle börja med en mening och skriva precis vad som dök upp i huvudet i tio minuter utan att lyfta fingrarna från tangentbordet. Min text utspelade sig förstås i en trädgård.

Det mesta var som vanligt på morgonen denna tisdag, bortsett ...

... från den prickiga råttan som låg och jäste i dahliarabatten. Röda prickar mot gulbeige päls. Och med en stor röd rosett om svansen, som om den var en alltför försenad present från tomten. Och så var det förstås det där med fen som badade fötterna i fontänen och fick vattnet att bubbla som champagne. Jag gnuggade mig i ögonen, blinkade några gånger, förväntade mig att vattnet skulle rinna lika trögt som det brukar i den något algiga ovalen som utgör fontänen, men när jag tittade upp igen så plaskade den lilla fen fortfarande med fötterna i vattnet. Nu fnittrade hon också och skakade på änglahåret och fick luften runt omkring att börja glittra. Du ska få fem önskningar, sa hon med en röst som lät som ett barns. Fem önskningar, men du får inte tänka på saken. Jag vill ha ditt svar nu. Nå, vad vill du ha. Oj, tänkte jag. Fem önskningar – på raken. Först tänkte jag på att önska mig fem önskningar till, men det hade jag ju hört att man inte fick – så var det i alla fall i sagorna. Kanske skulle hon försvinna med en liten puff som jag ens vågade uttala en sådan önskan högt. Så jag önskade mig en flaska torrschampo, och en tång till grillen, tre små griskultingar och fyra hamstrar. Min sista önskan var att jag skulle få behålla råttan som fortfarande låg och snarkade där borta i rabatten. Den lilla fen skattade och viftade med trollspöet hon plötsligt hade i handen. Dina önskningar är uppfyllda, sa hon och dök ner i vattnet utan att lämna några ringar efter sig på ytan. Hon bara försvann. Kvar stod jag med en schampoflaska i fickan, en grilltång i högerhanden och tre grisar kring fötterna. De fyra hamstrarna var redan i full färd med att försöka gräva hål i gräsmattan. Jag tittade på den medvetslösa råttan och önskade att jag i alla fall hade bett om ytterligare fem önskningar. För vad sjutton skulle jag med en prickig råtta till?

Blommor i kylan

Jag älskar julrosor. De är så fina. I rabatten som omgärdar terrassen har min lilagröna julros blommat i flera veckor. Tyvärr är blommorna så lika bladen att de är svåra att se, men när jag kryper nära så är de underbart vackra. Att man kan ha julros i ampel har jag inte tänkt på tidigare, men när den här blev överflödig hängde jag upp den intill entrén. Otroligt trevligt att komma hem och mötas av en blomma. Fast jag lär få hålla koll på temperaturen och ta in den i boden om nätterna blir riktigt kalla.

Vårkänslor på tillväxt

Äntligen är penséerna omskolade och därmed lättare att vattna. Nu ska de få stå under lysrör ända tills de vuxit färdigt och är reda att börja blomma. En av mina brister som odlare är att jag brukar slarva med gödning. Mest för att jag tycker att det är trist att vattna, och med gödning blir det ytterligare ett moment. Men nu ska jag skärpa mig, så att jag får riktigt fin blomning och massor av vårkänslor redan i januari.

Höstens finaste blomma

Åh, så jag har väntat och hoppats. Men nu äntligen har höstens finaste blomma slagit ut. Jag njuter!

Förläng tomatsäsongen

Det här med att odla upp och ner är inte så dumt. Och i höst har jag kommit på att det är ännu fiffigare än vad jag tidigare har tänkt på. I helgen skördade jag nämligen min sista tomat från levande planta. Jag hade antagligen kunnat fortsätta ännu längre om jag hade fortsatt att vattna min tomat och låtit den hänga varmare. Men min tanke var aldrig att fortsätta. Tomaten blev helt enkelt hängande i boden. Nästa år kommer jag att fortsätta odla upp och ner – i synnerhet tomater med ett kompakt växtsätt. Tänkt så smidigt att bara kunna plocka med sig tomaten och låta den fortsätta växa inomhus så länge det finns tomater att skörda!