Ur en myras perspektiv

Envisa och uthålliga. Annat kan jag inte säga om dessa små växter som måste frysa rötterna av sig om vintern och bränna sig halvt fördärvande när sommarsolen vräker ner över terrassen. Själv brukar jag inte kunna gå barfota över stenarna en varm sommardag. Men småttingar tycks klara sig vad vädrets makter än bjuder på. Och visst är de väl fina? Det gäller bara att ta sig ner på knä. Till en annan nivå. Och se världen som en myra.

Farmors blomma

Åh, vad jag längtar efter att få se luktärterna blomma. Efter att få dra in doften i näsborrarna och tänka på farmor. Jag förknippar luktärter med henne. Liksom astrar. Förra året försökte jag få luktärterna att blomma samtidigt med vitsipporna. Det gick inte alls. Har inte en aning om när de börjar blomma i år, men de har stått under lysrör och snart ska jag sätta ihop dem i en större kruka och låta dem stå i växthuset varma dagar. Ska sätta fler frön också. Inte minst av den röda sort jag köpt frön till. Tänk så härligt växthuset kommer att dofta.

Toppad purjo

Jag har klippt till mina purjolöksplantor. De har sett så förskräckligt fula och rangliga ut. Men nu är de riktigt fina. Det blev liksom mer av dem efter klippet, precis som luggen när frisören har varit där och toppat.

Den fungerar!

Gissa hur lycklig jag blev när jag vaknade och fick se ekorren i full färd med att klänga på mataren. Maken, katten och jag stod en lång stund och tittade – katten med svängande svans och små desperata gnäll.

När ekorren hade försvunnit så trodde vi att den var färdig för dagen, men så ropar maken plötsligt från köket: ”nu ska den bygga bo också”. I höstas täckte jag min hortensia med ull från grannens gutefår. Ekorren gjorde en rund bal av en rejäl tova och skuttade sedan i väg till eken som jag brukar fästa min hängmatta i.

Nu hoppas jag förstås på massor av småkorrar.

En liten knappnål

Den är nästan omöjligt liten. Jag vet. Men jag kan ändå inte låta bli att försökta mig på en bild. Det är ju trots allt årets första tomat. Fast den är inte mycket större än en knappnål. Och mina skakiga händer är definitivt inte ämnade för hjärnkirurgi.

Som modellera!

Jag har köpt flera påsar med frö till spännande kryddväxter, främst olika varianter av basilika och oregano. Fast det är inte lätt att få de små plantorna att bli stora. I alla fall inte om man som jag är nyfiken och går och nyper blad för att få smaka. Har just provat min vaniljbasilika och går omkring med ett stort leende. Den smakar ju modellera!

Nu är det inte så att jag brukar äta modellera, men jag minns så väl doften från när jag var liten. Har alltid tyckt att modellera och vaniljstång doftar väldigt lika, så nog är det vaniljbasilika alltid.

Borde vara här och nu lite oftare

Insåg just att jag nog har det rätt så bra – trots att vinden dånar utanför och regnet smattrar mot rutan. Eller kanske just därför.

Har jobbat hemifrån i eftermiddag med sprakande brasa i rummet intill och chiliplantor och kryddörter på tillväxt på andra sidan datorskrämen. Och så utanför – åkern som blir allt mer synlig i takt med att snön smälter undan.

Jag borde nog komma till insikt lite oftare. Stanna upp. Uppskatta här och nu. Ska nog träna på det. Ska börjar med att nosa på tomatplantan i sovrummet där en första tomat just har börjat växa. Kanske passar jag på att stoppa ner fingrarna i jorden lite grann, krafsar på ytan och känner på fukten där under. Och så ska jag nog så ett frö någonstans. Bara för att så där en alldeles ovanligt vanlig torsdagskväll.