Bakom galler - del 2

Så där ja, nu lär räven inte ens kunna få ner tassen till mina löktråg.

Lager ett: armeringsmatta.

Lager två: finmaskigt kycklingnät.

Lager tre: Extra tjocka armeringsjärn för tyngdens skull.

Tidiga morgnar

Jag älskar utsikten från växthuset just nu. I synnerhet dimmiga morgnar när gässen lyfter från sjön och tranorna drar igång brassbandet på åkern intill. Skulle kunna gå ut och krama de fina halmbalarna. Tur att de är så tunga, i annat fall är risken stor att jag skulle förvandlas till skurk och rulla in en i trädgården.

Lökar bakom galler

Maken är på väg hem. Med armeringsmatta och finmaskigt hönsnät. Snart lär inga klåfingrade ... äh ... klåtassade ... ruggpälsar komma åt mina löktråg!

Jag som skulle få så fina rabatter!

Jag blev riktigt ledsen när jag kom ut i morse. Hittade mina prydligt iordninggjorda löktråg upprivna. Ett par låg tomma på grannens gräsmatta och lökar låg spridda huller om buller . Lika så märkpinnarna. Okej, lökarna är ihopsamlade, men jag har inte en aning om vad som är vad. Undrar vad det är för ett djur som har haft sånt bestyr med att ställa till oreda. Grävling? Vildsvin? Busig räv?

Lökarna är tillbakastoppade i sina tråg. Försökte gissar mig fram till vilka som hörde ihop. Antar att jag får se vad som kommer upp och sedan försöka arrangera om efter bästa förmåga. Att bo på landet har uppenbarligen sitt pris.

Ja, den är ätlig

I sommar har jag funderat på om parfymmelonen går att äta eller inte. Har hittat uppgifter om både och. Var förstås tvungen att testa och ja, den går att äta. Jag lever i alla fall. Fast den lilla frukten består mest av kärnor. Och smaken? Jo då, det smakar ... melon.

Vanlig vitlök

Jag får inte tag i vitlök att odla. ”Vi tar inte hem någon i år”, blev svaret på plant-
skolan. ”Förra årets var så dålig.” Jag fick rådet att plantera den jag hittar i mataffären i stället. Så nu gör jag det, trots att jag drömmer om Aglio Rosso di Sulmona, för färgens skull.

Fint till våren

Förra hösten gick jag och jämrade mig hur länge som helst. Jag köpte på tok för många lökar som jag tog alltför lång tid på mig att plantera. Och när jag väl låg på knä i landet och planterade så var det jättejobbigt. Benen domnade under mig.

I år tog det inte mer än en vecka – trots att jag köpte mer än dubbelt så många lökar. Jag har inte ens ojat mig. Receptet heter löktråg, bord och stol. Att sitta ute vid det tillfälliga planteringsbordet och skvätta jord och benmjölk i löktråg medan solen värmer kinderna är helt enkelt underbart!

Okej, trågen har inte kommit ner i rabatten än. Men det beror på bostadsbrist. Fyra bukettspireor och en massa dahlior står i vägen. I väntan på nedgrävning har löktrågen det alldeles utmärkt bra i ett pallkrageland.