Lite väl snabbt

Det går lite väl snabbt i fönstret. Scarlet O'Hara har inte ranglat iväg alltför långt än, men luktärterna måste jag nog toppa till.

Men tänk så trevligt om det fungerar. En luktärt i vitsippsbuketten vore inte fel.

Planering före plantering

Oj, oj, oj! Hur kunde jag förlora greppet så totalt? Vill inte ens erkänna hur många fröpåsar jag ”råkat” köpa.

I helgen satt jag vid köksbordet. Smått panikslagen. Hur ska jag egentligen hinna plantera alla fröer? Och var i hela friden ska jag stoppa ner dem? Det blir till att skaffa fler kragpallar och ta fram spaden för att gräva nya rabatter. Delen av trädgården som jag har tänkt förvandla till ett woodland i miniformat får nog vänta till hösten …

Jag lär med andra ord inte vara sysslolös i vår. Och knappast nu i vinter heller – för om det här ska gå vägen så är det bara en enda sak som gäller – planering.

Mer emballage, tack

Åhå, tänkte jag i går när maken kom hem med chokladöverdragna snittar med rosa marsipan – de där måste vi stoppa i oss kvickt!

Mmm, så goda de var. Och ännu bättre – nu har jag ett miniväxthus. Asken de låg i var som gjord för plantering.

Har upptäckt att det finns många utmärkta planteringskärl i matvaruaffären. Inte minst tomataskar och frukttråg. Godisaffären har blivit en riktig guldgruva. Ägaren travar upp tomma godisburkar i entrén i hopp om att kunderna ska vilja ha. Vet inte hur många jag har tagit. Så sent som i fredags kom maken hem med tolv stycken.

De är perfekta till ”tidningskrukorna” – både med och utan lock. Eller vända upp och ner i grönsaksland och rabatter. Förra våren placerade jag dem över småplantorna när temperaturen började sjunka framåt kvällen. Inte lika snyggt som odlingsklockor, kanske – men minst lika effektivt.

Bråttom, så bråttom

Oj. Så snabbt!

Blev minst sagt förvånad när jag upptäckte att fröna jag satte förra veckan redan har tittat upp ur jorden. Ja, inte alla, men två små skott njuter nu av ljuset i vardagsrumsfönstret - sockerärten och blomman för dagen. Spännande!

Har inte heller fattat

Physalisen tycks lida av samma åkomma som chilipaprikan – den har inte heller insett att det är vinter. Jag är ju jätteglad över att den verkar vilja övervintra i kontorsfönstret – men är det verkligen meningen att den ska få knoppar redan nu?

Mot solen

Min chilipaprika står fortfarande i vardagsrums-
fönstret förklädd till krukväxt. Den verkar inte riktigt förstå att det är vinter utanför fönstret och att det åtminstone är tre månader kvar innan det blir ordentligt med ljus.

Sedan jag klippte ner den i slutet av november har den växt så det knakar och bland annat klämt fram en fyra decimeter lång gren. Hoppas nu bara att den orkar hela vägen fram till våren.