23 januari 2013

Krasslig pippi

Jag är antagligen felprogrammerad. Bebisar är gulliga och jag lånar dem gärna en liten stund, men jag har aldrig drömt om en egen. Djur däremot. Och då i synnerhet deras ungar. Jag skulle kunna ha hur mycket djur som helst och längtar alltid efter att få ta hand om.

I morse var det en pippi som såg ruggig ut under fågelbordet och som satt där alldeles för länge. Trots att jag fick fågelloppor efter en hjälpinsats förra vårvintern, kunde jag inte låta bli att gå ut för att se hur den lilla grönfinken mådde. Inte ett dugg bra, eftersom jag utan problem kunde plocka upp den. Funderade på hur bra det var att jag tog in den i värmen − jag vill ju inte förlänga lidandet om fågeln ändå ska dö. Å andra sidan skulle jag hellre vilja dö varm än halvt ihjälfrusen. Så pippin fick sitta i duschkabinen i lilla badrummet. Den fick mat och vatten, men somnade så fort jag hade tagit in den.

Jag somnade också. Och väcktes av katten två timmar senare. Gästen hade tydligen piggat på sig och katten jamade mig i ansiktet för att jag skulle släppa in henne i badrummet. Vilket jag inte gjorde. Men pippin verkade pigg. Jag satte den i solskenet i rosbusken närmast fågelmaten. Först satt den stilla och burrade upp sig, men efter en stund började den hoppa runt och flög sedan sin kos. Kanske dör den i alla fall, men jag hoppas att den lilla stunden i värmestugan hjälpte och att pippin får fortsätta flyga mot våren.

10 kommentarer:

Anna Vattenkanna sa...

En fin insats för en liten stackare och den klarar sig nog ska du se. Det är ju otroligt så tåliga dessa små är - att de bara överlever vintern är ju ett mirakel.

Kram

Fröken Kråknäs sa...

Ibland kommer man nära med små insatser.

Vi har räddat fåglar några gånger och då har jag fått lära mig att man ska lägga dem i en skokartong med hål för luftintag. När de piggnar på sig så krafsar det i kartongen och man kan bära ut den och öppna locket.

Vilken hjälte du var för den lilla fågeln!

Kram Katarina

gunsan sa...

Så fint gjort.Värmer att läsa om din insatts för den lilla fågeln.Kram.

Grön skön passion sa...

Nu har du verkligen gjort dagens goda gärning. En stor stjärna i din livsbok;-)
Pippin kanske tog det som en kort charterresa...hihi...till värmen.

Kram / Therése

Sylvia sa...

Så gladjag blir när jag läser ditt inlägg:-) Livet vore allt trist utan djur.
/ Sylvia

LINDA sa...

Håller med dig Anna, det är mirakulöst!

Tack för tipset, Katarina.

Tack, Gun!

Charterresa, hoppas verkligen det var så den tänkte!

Härligt, Sylvia :)

Jo sa...

Vi är likadana, både jag & min sambo om min familj hemma i Norrköping. Otaliga är de fåglar och andra djur som vi har släpat hem och hjälpt.
Mamma & Pappa har för tillfället en talgoxe som heter Tallis som de räddade och som numera är frisk och en återkommande besökare vid deras fågelbord. De känner igen honom på att han gör en liten lustig volt när han byter ställe vid fågelmataren. Så vem vet, "Grönis" kanske hänger kvar hos er också? :)

LINDA sa...

Ja, vem vet :) Ska hålla utkik efter Grönis!

//Linda

Fullblodsekologen sa...

Alltid lika roligt att läsa djurhistorier med lyckligt slut. Det får man aldrig för mycket av. Mysig blogg du har! Hälsningar/Annelie

LINDA sa...

Tack så mycket!

Kram
//Linda