När jag började odla läste jag att morötter mår bäst av att sås gallringsfritt. Det vill säga att man sår ett frö i taget med rätt avstånd emellan. Så trist! Jag brukar ligga där med en måttstock i pallkragen och försöka göra centimeterdjupa hål med lagom avstånd mellan varje. Obekvämt är det också. Fast när blasten väl tittar upp så är det ju jätteskönt att slippa gallra. Och morötterna blir väldigt fina när man inte är där och stör rottrådarna. Men i vår slipper jag. Jag har gjort egna såband och märkt dem med den sorts morot de innehåller. Smidigt och guld värt när det äntligen går att så – bara att lägga banden i snörräta rader och skotta på lagom mycket jord. Klart!
5 kommentarer:
Hej Linda och så klokt av dig. Hur gör du dem? Tänkte göra för sallad och rädisor! Hälsn Sarah
Klistrar du fröna på tidningspapper?
Jag har ALDRIG lyckats få fram en enda morot. Vet inte om de är allergiska mot mig eller vad jag gör för fel. Jag fjäskar, jag vattnar, det blir - ingenting!
OJ, vad du är duktig!
Här sås det endast köpta morots-så-band, resten som vanliga frö direkt i landet. Går för det mesta bra! Särskilt morotsbanden har lyckats bra.
ha en bra helg!
Lena
Men så smart! Man får så många tips av dig! :)
Lycka till. Hoppas ni såg att instruktionen kom dagen efter. Borde ju ha skrivit den på en gång. Tack Jo!
Kram
//Linda
Skicka en kommentar