I går var det nära att jag trampade på den här harungen i rabatten. Och jag kan svära på att den är större och mindre bullig i formen än i går! I morse var harungen det första jag såg när jag drog upp rullgardinen. Sedan dess har jag känt mig som en spion när jag sprungit runt i huset för att se vad den har för sig och för att försöka ta en bild, förstås. Det var väldigt nära att jag öppnade fönstret och hojtade lite när den kröp mellan husväggen och mina krukor med nyinköpta växter. Ett tag satt den till och med i en tom kruka.
Och ja, du är jättesöt. Men just nu önskar jag att du kunde stoppa öronen i halsen och spy upp min nyinköpta, sammetssvarta Molly Sanderson-viol.
6 kommentarer:
Aj aj .Den var nog söt och go den violen.Tänk att de alltid ska käka på det som man är så rädd om.Kram.
Det är härligt med vilda djur in på knuten, men när de börjar äta upp de kära växterna då har det gått för långt! Jag är glad att det knappt finns några harar på ön, för dem skulle jag inte lyckas stänga ute ifrån köksträdgården. Rådjuren har jag ju äntligen lyckats få sådan pass kontroll på, att de i alla fall inte tar sig in i köksträdgården!
Lycka till med att få den lilla harpalten att inte äta av dina fina växter.
//Monzan
Typiskt att han skulle gilla just Molly Sandersson :-) Jag ska tipsa mina jössar att de ska stoppa ner öronen i halsen också för de har kalasat på vår fina mangold i natt (den var fin alltså)
Må så gott.
Kram Lotta
OJ vilken söt en :)
Häftigt att du fångade den på bild också. Den är säkert på "väg" ut i stora världen och känner sig lite trygg där just nu.
Mia
Haha :) Vad roligt skrivet. Lägg ut massa gottis åt den, vad nu vilda harar äter, så kanske den låter bli dina växter.
/Christine
Jag funderar på om det var gräsklippningen som gjorde susen. Sedan gräset kortades har haren inte varit här. Fast just nu saknar jag den lite. Den var ju så söt. Har just vågat bära ut växterna från växthuset ...
Solsken
//Linda
Skicka en kommentar