De senaste dagarna har jag inte gillat min trädgård. Jag har gått och muttrat om betong. Ett stort lass att smeta ut över gräsmatta och rabatter. Fast jag vet ju att känslan går över. Det brukar kännas så här ungefär vid den här tiden på året. Ändå blir jag lite rädd och tänker att trädgårdsintresset kanske tar slut.Fast i dag har jag tagit itu med trädgården igen. Det har jag den molniga eftermiddagen och kvällen att tacka för. När solen vräker ner från klarblå himmel och luften nästan dallrar är det bara badflotten som gäller. Då går det inte att flänga omkring med spade och gödsel. Men efter i dag har jag (nästan) inga dåliga samveten kvar och då känns allt mycket bättre.
Kanske att jag till och med ska gå över till grannen och göra som i går vid den här tiden: flyta omkring i poolen och titta på stjärnhimlen där ovanför − det är definitivt ett sommarminne jag bevarar till regniga och gråkalla höstkvällar.
2 kommentarer:
Oj, vad läskigt att ha sådana tankar. Jag är glad att jag aldrig haft dem, men vilken tur för dig att de går över! För som jag känner det, det finns inget bättre för kropp och sinne än trädgård!
Så härligt att alltid tycka att odlingen är lika rolig :)
Skicka en kommentar