Okej, jag kanske skulle ha fotograferat rödbetan obiten. Men när jag drog upp plantan och fick se att det faktiskt satt en rödbeta i ena änden, blev jag så till mig att jag genast satte tänderna i den.Mitt livs allra första rödbeta!
Röda blad, röd beta och till och med röda – eller kanske snarare cerisefärgade – rötter. Bull's blood heter sorten.
3 kommentarer:
Hej på dig! Jag tycker väldigt mycket om din blogg. Kanonfina bilder och så känner jag igen entusiasmen. :-)
Att odla är verkligen bara allt gott i världen. Frid i själen, vackert, gott och - ibland - en riktig workout när man får gräva som en tok.
Jag tittar in igen. :-)
Så gulligt.... att du provsmakade direkt, och tänkte sen:-)
Tack Freja, du är så välkommen tillbaka! :o) Och du har alldeles rätt i det du skriver om det goda odlandet!
När det gäller att stoppa saker i munnen, så är det väldigt mycket som hamnar där. Konstanta mellanmål. Om du bara visste hur nära jag har varit att gluffa i mig alla sparrisar i dag. Har till och med stått med fingrarna kring en stjälk vid ett par tre tillfällen, redo att knipsa av. Men, jag har hejdat mig. Vore ju trevligt om jag fick med mig några in till grytan ;o)
Natti!
//Linda
Skicka en kommentar