Inte sedan träslöjden

Mmm … så gott det doftar här inne i växthuset, tänkte jag i går när jag kom hem i från jobbet. Måste vara solen mot planteringsbordet. Ask. Trevligt träslag.

Doften var så välbekant, trots att jag inte har känt den sedan träslöjden på högstadiet. Svartnande trä när någon bränner in sitt namn. Precis så.

I växthuset blev den bara starkare. Och till slut upptäckte jag varifrån den kom. Jag skulle flytta på en zinkbalja och brände fingrarna. Aj, sjutton! Pappen som hade legat emot metallen – etiketten till mina anemonknölar – hade en stor svart fläck med tebrun kant.

Saken är den att jag sedan några dagar har en spegel i växthuset. Jag använder den när jag fotograferar och vill skapa belysningseffekter. Ena sidan är till för närsynta och har förstoringsfunktion. Solen passade på att speglade sig i den innan den strålade vidare för att glödga zinkbaljan. Tur att jag var hemma. Och tur att spegeln inte var riktat mot något mer lättantändligt.