Väl där satt jag mest på en stol och glodde. Kunde inte låta bli att fundera på om odling verkligen är roligt. Till slut tog jag mig i kragen och rev innerväxthuset. Det är för skrymmande. Behöver få plats med en växthustunnel till. När nedmonteringen var avklarad och nästan hälften av sådderna dansade disco ute i vinden blev jag trött. Tog lunch. Somnade. Och vaknade inte förrän halv fem.
Som tur var kom Superhjälten hem och sa: ”Jag snickrar ihop ett bord till tunneln.”
När bordet var färdigt en kvart senare satte han ihop växthustunneln, skruvade fast kolvarna till växthusets vädringsautomatik och fixade vattentillförseln som varit avstängd under vintern – underbart med rinnande vatten igen. När han dessutom lagade middag kände jag mig oerhört bortskämd och lyckligt lottad.
Vid halv åttatiden var alla plantor där de ska vara, växthusgolvet dammsuget och ordningen återställd – och bäst av allt: pigg och glad igen.
4 kommentarer:
Lyckost dig som har ett så fint växthus och en sån omtänksam superhjälte. Saknar tyvärr växthus själv och "hjälten" är underbar på precis alla plan utom i trädgården som han är fullständigt ointresserad av....ja,ja man kan inte få allt!
Haha! Den här hjälten är inte heller jätteintresserad av trädgården - även om han gärna hjälper till då och då - mest med grävande och anläggning av kragpalleland. Och så brukar han kunna tänka sig att följa med till plantskolor. Fast just nu är han oroad över mängden kragpallepand som planeras och säger "blanda inte in mig föööör mycket". Och jag ska försöka. Synd bara att jag inte är lika råstark och uthållig som han :o)
Ha en bra dag!
//Linda
Är vi gifta med samme man - jag börjar verkligen undra!? ;-)
Ha ha! Heter han möjligtvis Klas och är lurvig som ett troll?
;o)
Skicka en kommentar