En liten skitgris – ja, det är jag!

Hur i hela Korpilombolo lyckades jag smutsa ner mig själv så pass i ansiktet i dag? Skulle kunna tro att jag bökat runt i lorten tillsammans med ett gäng grisar. Eller att jag har försökt äta jord. När maken kom hem från Tandådalen vid femtiden var vi lika bruna. Fast min färg rann av i duschen. Endast den röda nästippen blev kvar.

Har i alla fall fått en hel del gjort. Har sått anemonknölarna som legat i blöt, vänt omkring på jorden i ett av trädgårdslanden och petat ner sockerärter. Dessutom har jag sått blandad plocksallat och minirödbetor i ett par avlånga zinkkrukor. I en tredje satte jag bebisplantorna som jordgubbarna måste ha passat på att göra när jag vände ryggen till i höstas.

Och så har jag tagit det säkra före det osäkra och invigt en av klapparna jag fick av mina föräldrar i julas. Nu håller sig rådjuren visserligen en bit bort ifrån trädgården, men man vet aldrig. Vintergäcksirisen är så söt att jag vill ha den i fred.