Solen har vräkt ner hela dagen. 43,7 grader i växthuset när jag kom hem från jobbet. Vissa växter verkade rätt nöjda. Chilipaprikan hade äntligen börjat blomma – några månader för sent, men ändå, och blomman för dagen hade fått knoppar så stora att de ser ut att kunna slå ut innan frosten plockar dem.
”Hm, värst vilken illigt orange färg det är på melonskalen”, tänkte jag när jag riktade sprutmunstycket mot plantan för att ge den lite vatten. Millisekunden senare insåg jag att det nog inte var något bra tecken. I synnerhet inte i kombination med den starka, sötsliskiga lukten. Det nästan stank.
Ena melonen hade spruckit upp så mycket att den gick i två delar bara jag tog i den. Den andra – min tredje och sista – var bara lite lätt sprucken i skalet. Skar upp den inne i köket, men tyvärr, raka vägen till komposten.
Smaken var det inget fel på, men konsistensen var läskig. Det kändes som om frukscellerna var överfyllda. Påminde om hur en melon blir om den har varit frusen.
Ja ja, tur att melon inte är min absoluta favoritfrukt, men synd att det slutade på det här sättet efter allt jobb jag lagt ner. Nu vet jag i alla fall vad som kan hända och att jag ska vara lite mera uppmärksam nästa sommar när det börjar bli dags plocka upp melonerna ur deras hängkorgar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar